Lennart Bengtsson

De av oss som tillhör den äldre generationen minns fortfarande väl sina amerikanska släktingar och den roll som inte minst Chicago spelade i det svenska medvetandet. Under kriget fick många riktigt kaffe och andra lyxvaror från sina släktingar i Amerika. Jag minns själv när jag för första gången fick smaka på märkligheten Jello. I början av 1900-talet hade Chicago till och med fler svenskar än Göteborg och var därmed Sveriges näst största stad.

Den svenska överheten var genomgående negativt inställd till den stora amerikautvandringen. Äldre svenska skolböcker behandlade knappast denna genomgripande episod i Sveriges och för den delen i Europas historia. Först med Vilhelm Mobergs migrationsromaner på 1950-talet blev utvandringen till Amerika vederbörligen uppmärksammad.

Sedan andra världskriget har USA hållit sin skyddande hand över Europa. Utan den hade vi i dag mycket väl kunnat leva under ett nazistiskt eller kommunistiskt förtryck. Gradvis har emellertid attityden till USA blivit alltmer kritisk och inte minst från svenskt vänsterhåll snarare fientlig. Många, inte minst inom media, har haft en mer överseende attityd till totalitära stater, inte minst de kommunistiska, än till USA. De har vänt sig emot vad de uppfattat som en rovgirig kapitalism och en amerikansk maktfullkomlighet.

Till skillnad från jordens andra mäktiga stater som Kina och Sovjet har man dock inte behövt filtrera kritiken mot USA då en sådan kritik oftast inte har varit skarpare än landets egen. Detta är däremot inte fallet med dagens Kina där små länder i alla större utsträckning döljer sin kritik mot landets kränkningar av mänskliga rättigheter och individens frihet för att inte detta skall drabba affärsverksamhet eller, tidigare när det gällde Sovjet, att man helt enkelt månade om livhanken.

De senaste åren välvilliga inställning till USA har efter valet av Donald Trump återgått till en avvaktande eller rent negativ inställning. Många svenskar har inte klart för sig vilken omvälvande betydelse en ny president innebär. I USA gäller inte någon slags DÖ-överenskommelse som hos oss vilket kan komma att visa sig inom utrikespolitiken och helt säkert när det gäller energi-och klimatpolitik. Inget tyder på att Obamaregimens faiblesse för förnybar energi kommer att fortsätta utan den kommer med säkerhet att underordnas samhällsekonomin. Detta har Trump visat genom att utse Scott Pruitt som chef för miljömyndigheten EPA. Inte minst kommer USA att fortsätta bygga ut sin produktion av olja och naturgas genom en alltmer förbättrad fracking. Den förnybara energin kommer därför säkert att få konkurrera på egna villkor utan subventioner.

USAs nya politik går förstås på tvärs mot Sveriges där en allt strängare styrning av energipolitiken mot förnybar energi genomförs utan större hänsyn till konsekvenserna för svensk ekonomi i synnerhet utanför huvudstaden där människorna dignar under klimatmotiverade pålagor på el och bensin. Denna politik har såväl den nuvarande som den tidigare regeringen helt låtit utforma efter miljöpartiets fundamentalistiska riktlinjer precis som varit fallet med migrationspolitiken. Trots miljöpartiets litenhet har detta varit möjligt genom den mediala dominans som partiet lyckats tillskansa sig.

Även om Sverige till omfattande kostnader helt skulle kunna eliminera sina koldioxidutsläpp skulle detta inte ha någon som helst praktisk betydelse och helt försvinna i den fortsatta tusenfalt högre ökning som krävs för en fortsatt utveckling mot ett globalt välstånd. Utan tillgång på energi till ett rimligt pris är inte detta möjligt vilket är precis vad den nya amerikanska politiken insett. Med stora nyupptäckta tillgångar på olja och naturgas och allt bättre möjligheter att utnyttja äldre fyndigheter genom frackingtekniken kommer USA att få ett större handlingsutrymme och snart vara en nettoexportör av olja och gas.

Den globala ökningen av fossil energi kommer förvisso att på lång sikt leda till en något varmare jord.  Detta behöver emellertid inte enbart bli negativt då en grönare värld och en högre växtproduktion som blir fallet med en förhöjd koldioxidkoncentration är en stor fördel. Vilken politik som USA kommer att föra på energi- och klimatområdet är ännu inte offentliggjord men att den kommer att bli mer pragmatisk är under Obama får man nog utgå från. För svenskt vidkommande kan man bara hoppas att också den svenska energipolitiken kommer att bestämmas av pragmatiska kriterier och inte av trosföreställningar.