Det är dags att överge de begrepp och påståenden som har bidragit till det som vissa debattörer, inte utan grund, kallat för ”masspsykosen” kring svensk migrationspolitik. Det är hög tid för en tillnyktring. De ord, begrepp och påståenden jag tänker ta upp för analys är: 1. ”Alla som kommer är flyktingar”, 2. ”Papperslös”, 3. ”De flyr för sina liv” samt 4. ”Allas lika värde.

1. Att vi måste ta hand om ”flyktingarna” hör vi inte sällan från de som försvarar en stor invandring eller motsätter sig gränskontroller. De allra flesta migranter som kommit till Sverige är dock inte ”flyktingar” enligt FNs, eller någon annan rimlig och erkänd, definition. Icke desto mindre hör man detta konstant till exempel i Public Service. Enligt FN-definitionen kan man bli flykting först efter en noggrann utredning av migrationsmyndigheterna. Som en erfaren advokat inom området säger: ”en mycket liten del av dem som söker om uppehållstillstånd klassas som ”flykting”. Man bör således ersätta begreppet flykting med migrant – tills en utredning gjorts.

2. ”Papperslös” är ett begrepp som är avsett att kamouflera och sentimentalisera dem som begår olagligheter, vilket det ju de facto innebär om man stannar i ett land trots att man inte har laglig rätt att göra det. Många av dem som migrationsaktivister kallar ”papperslösa” har i själva verket fått tydliga papper från Migrationsverket att de inte har beviljats uppehållstillstånd och således måste lämna landet. (Trots detta har lagstiftaren beslutat om den schizofrena ordningen att om man är ”papperslös” och således vistas olagligt i landet ska man ändå kunna erhålla en del av den svenska välfärdsstatens resurser – finansierade av de förväntat laglydiga skattebetalarna – i form av vård, skola och/eller försörjningsbidrag.)
Begreppet ”papperslös” skapar – och är avsett att skapa – dimridåer kring vad det egentligen handlar om. Dessa människor, hur gripande människoöden de än kan visa upp, är illegalt vistande migranter. Punkt slut. De ska således inte erbjudas någon annan samhällsservice än polisens omhändertagande och utvisning – försåvitt man inte anser att olagligheter ska belönas och att lagen bara är en kuliss, bakom vilka tunnelseende migrationsaktivister ska få styra och ställa som de vill. Illegala migranter eller illegalt vistande är de korrekta och verklighetsbaserade beskrivningarna.

En tillnyktring från en berusning eller ett delirium kan både vara svår och ångestladdad, men är inte desto mindre nödvändig om en saklig och därmed fruktbar debatt om migrationen ska kunna föras.

Fortsättning följer.

Leif V Erixell är författare och samhällsdebattör.