Patrik Engellau

I en artikel i Dagens Nyheter förklarar den brittiske historikern och kolumnisten Timothy Garton Ash att ”Merkel fällde den i särklass värdigaste kommentar” han sett till valet av Trump, nämligen att ”Tyskland och Amerika binds ihop av gemensamma värden av demokrati, frihet, respekt för lagen och för människors värdighet oavsett ursprung, hudfärg, religion, kön, sexuell läggning eller politiska åsikter. Jag erbjuder den kommande presidenten i USA nära samarbete på grundval av dessa värden”.

Fint sagt. Lite för mycket värdegrundsstuk och pk-ism för min smak, men i alla fall.

I samma tidning, samma dag, redovisades rönen från en studie av företagares erfarenheter av att anställa svenska ungdomar. Studien hade genomförts av organisationen Företagarna och bär titeln Det är attityden, dumbom. Vad det handlar om är att företagen vill anställa folk men inte lyckas på grund av att den potentiella arbetskraften har fel attityd. På något sätt har Företagarna räknat ut att Sverige därigenom tappat 72 026 nya jobb. I sin sammanfattning av rapporten skriver Dagens Nyheter:

[D]en färska rapporten […] visar att det största problemet i många arbetsgivares ögon är de arbetssökandes brist på mognad. Svårast att finna var inte rätt utbildning, utan personer med rätt personliga egenskaper, som ansvarstagande, självgående, intresse för att arbeta, problemlösningsförmåga och noggrannhet. Många menade att de till och med hade svårt att hitta sökande som klarar de mest grundläggande kraven på arbetsmoral. Som att komma i tid, dyka upp på jobbet varje dag, jobba när de väl är där och hålla tempot uppe. [… En intervjuad företagarorganisationsperson] säger att ”svenska ungdomar har den sämsta attityden av alla. Många förstår inte att man måste ta hänsyn till sina arbetskamrater och till exempel inte kan komma åtta när man börjar sju. Jämför vi med ungdomar från andra länder som arbetar hos oss, eller lite äldre som omskolat sig från ett annat yrke och kommer till våra medlemsföretag, så är det en enorm skillnad i inställning och attityd”.

Min föreställning är att dessa två företeelser – värdegrunden och pk-ismen å ena sidan och bristen på mognad å den andra – hänger ihop. Värdegrunden och pk-ismen är teorin, mognadsbristen är praktiken. Värdegrunden och pk-ismen är avsikterna, mognadsbristen är utfallet. Dagens Nyheter skriver:

Övergången från gymnasiet till arbetslivet beskrivs [i rapporten] som en kulturkrock. På gymnasiet upplevs det ibland som mer coolt att inte visa sig alltför engagerad, medan det i arbetslivet är en nödvändighet. ”Idag har skolan blivit väldigt rättighetsdriven [säger Företagarnas vd] Och du kan klara dig genom skolan med en dålig attityd, bara du skriver bra på proven. Så fungerar det inte i arbetslivet”.

Tänk på hur pk-isterna brukar vifta bort de dåliga svenska PISA-resultaten med hänvisning till att svenska skolungdomar i stället skulle vara extra kreativa. Så här skrev Nacka kommun i ett triumfatoriskt pressmeddelande i början av 2014:

Mellan den 25 januari och 1 februari kommer elever, lärare och professorer från Asien till Nacka. Många av länderna är de som har högst resultat i den nyligen presenterade och omdiskuterade PISA-undersökningen. En av anledningarna att de valt att komma till Nacka är för att de vill lära sig av de goda resultaten! 

Från flera av länderna har man uttryckt behov av att se på pedagogik som leder till självständiga, kreativa ungdomar. En annan är hur man når så goda resultat i relation till studietid. 

Företagarnas studie ger verklighetens svar. Vad gör man med kreativitet om ”ansvarstagande, självgående, intresse för att arbeta, problemlösningsförmåga och noggrannhet” samt förmågan att komma i tid saknas?

Arma land. Sverige, alltså.