Mohamed Omar

En ny jihadistisk attack drabbade USA måndagen den 28 november. Jihadisten Abdul Razak Artan körde en bil rakt in i en folksamling på Ohio State University i Columbus, där han själv tidigare varit student. Sedan gick han ur bilen och började hugga omkring sig med slaktkniv. Artan, som sköts ner av polis medan han utförde sin attack, var en somalier som kommit till USA som flykting och fått uppehållstillstånd. Elva personer skadades.

Före attacken publicerade Artan ett inlägg på Facebook där han menade sig vara upprörd på grund av ”attacker mot muslimer” i världen. Det är möjligt att han syftade på kriget mot islamisk terror med bombningar av Al-Qaida och Islamiska staten. I slutet av sitt inlägg svär han vid islams gud och påstår sig vara beredd att döda en miljard (!) icke-muslimer som hämnd för en dödad muslim. I samma Facebookinlägg nämner han också Al-Qaida-predikanten Anwar al-Awlaki. Dennes föredrag om jihad, heligt krig, och lönen som väntar krigaren i himlen, är mycket populära. Han har en ikonstatus bland unga jihadister i väst, även i Sverige.

Om Artan brydde sig så mycket om muslimska liv, varför blev han då inte upprörd när jihadister dödar muslimer? Varför blev han bara arg på västvärlden? Förmodligen för att han inte räknar jihadisternas offer som riktiga muslimer. De är hycklare eller kättare och ingenting värda. Ibland används ju detta som argument av dem som inte vill kalla Islamiska staten islamisk. De dödar muslimer och kan därför inte vara islamiska, säger man.

Då glömmer man att Koranen och Muhammeds budskap inte bara innehåller uppmaningar till krig mot icke-muslimer utan också muslimer. Dessa muslimer, som räknas till den sanna trons fiender, kallas ”hycklare” eller ”munafiqun” på arabiska. De är fiender eftersom de kallar sig muslimer men inte följer Guds lagar och Muhammeds befallningar. Muhammed ska faktiskt ha bränt ner en moské! Så det heliga kriget riktas inte bara mot icke-muslimer utan även mot hycklare och kättare bland muslimerna. Så har det varit genom hela islams historia. Muhammeds efterträdare, Abu Bakr, förde krig mot muslimer och massakrerade dem eftersom de inte godtog hans ledarskap.

Nyligen figurerade jihadisten Abdul Razak Artan i Ohio State Universitys tidning The Lantern, i en artikel med rubriken ”Humans of Ohio State”. Där framställde han sig som ett offer för islamofobi och berättade att han var nervös för att be sina islamiska böner inför folk på grund av det negativa sätt som medierna skildrar muslimer. De negativa mediebilderna stämmer inte. ”Jag är muslim och inte alls på det sätt som medierna porträtterar mig”, säger han. Artan var en from muslim och hans grannar berättar att han ofta besökte moskén.

Den 17 september i år utförde en annan somalisk flykting en jihadattack i USA. Dahir Adan stack ner folk med kniv på ett köpcentrum i St. Cloud, Minnesota. Medan han högg och stack skrek han ”Allah”. På Facebook gillade han bara en enda bok: Koranen. Jag kan förstås inte veta, men av hans handling att döma gissar jag att han uppskattade kapitel 47, vers 4: ”När I möten dem, som äro otrogna, så halshuggen dem, tills I anställt ett blodbad bland dem.”

Islamiska staten har tagit på sig ansvaret för både attacken i Columbus, Ohio, och i St. Cloud, Minnesota. Islamiska statens ledare har som bekant uppmanat muslimer i väst att utföra attacker. Men det betyder inte att attackerna kommer att upphöra när IS är borta. Efter IS kommer en annan grupp i dess ställe. Det enda som kan stoppa jihadismen är en genomgripande uppgörelse med islamisk fundamentalism. Läran om jihad fanns där före IS och kommer att finnas kvar efter IS.

Efter jihadattacken i St. Cloud, Minnesota, höll somalier i trakten en presskonferens. De upprepade samma floskler som vi får höra efter varje attack. De ”fördömde” det inträffade och betygade att de inte ”tror på våld”. Lul Hersi, en bekymrad mor, påstod att terrorgruppen IS har en annan religion än islam, att hon och IS inte har samma religion. Det är lögn. IS-ledarna och anhängarna är muslimer. De bekänner att det bara finns en gud och att Muhammed är hans profet. De fastar i månaden ramadan. De vallfärdar till Mecka. De upprätthåller förbuden mot att förtära fläsk och alkohol. I alla sina dokument hänvisar IS till Koranen och profeten Muhammed, inte till någon annan religion.

Det är sådana lögner som undergräver förtroendet för muslimers vilja att göra något åt terrorn. Vad vi behöver är ärlighet. Någon som vågar säga: ”Ja, det finns våld i Koranen. Ja, profeten Muhammed använde våld och uppmanade sina anhängare att använda våld. Men vi har tänkt efter och på grund av det och det tänker vi inte följa Muhammed och hans Koran i dessa avseenden”.

Förklaringar, inte mekaniska fördömanden. Vi vill förstå hur de tänker göra med våldet i islams texter. Är inte längre Muhammed ett ideal i alla avseenden? Behöver vissa stycken i Koranen inte följas? I så fall varför? Och hur övertygar ni andra muslimer om det?

Islamiska staten gör det som Muhammed och hans kalifer gjorde på sin tid. Skillnaden är att Muhammeds halshuggningar inte finns filmade och utlagda på YouTube. Man läser om dem i gamla böcker, men de är nog så grymma.

Moskén dit Artan brukade gå, Omar Ibn El Khattab-moskén i Columbus, har en salafistisk inriktning, det vill säga man strävar efter att följa profeten Muhammed så rent och troget som möjligt utan att ta bort eller lägga till ett jota. När jag gick in på moskéns hemsida hittade jag ett föredrag av en viss Shaykh Youssef Soussi, utlagt den 8 juni 2015, med rubriken ”The Perfect Example of the Prophet”. Föredragshållaren betonar att kärleken till Muhammed innebär att följa honom i praktisk handling och citerar Koranen där det står att Muhammed hade det bästa sättet och är den bästa förebilden. Moskén är uppkallad efter Omar, en stor krigare, en av Muhammeds närmaste följeslagare och den islamiske statens andre kalif eller ledare.

I november 2015 greps fyra muslimska studenter på Ohio State University, anklagade för att ha stött Al-Qaida-predikanten Anwar al-Awlaki ekonomiskt. Liksom Artan, även han en Awlaki-beundrare, bad dessa fyra sina böner i Omar Ibn El-Khattab-moskén. Även andra jihadister och jihadistsympatisörer har haft sitt andliga hem i moskén.

Den antisemitiske konspirationsteoretikern Salah Sultan, som ju talat på konferenser i Sverige anordnade av Omar Mustafa under hans tid ordförande för Islamiska Förbundet, var, när han levde i USA, knuten till Islamic Society of Greater Columbus (ISGC), som driver Omar-moskén. Salah är en ledande ideolog inom Muslimska brödraskapet.

Uppenbarligen är det vissa flyktingar som inte känner sig som amerikaner. De hatar den nation som gett dem asyl och uppehållstillstånd. Det finns en annan tillhörighet som är starkare. Abdul Razak Artan var till exempel starkt känslomässigt engagerad i vad som hände hans ”bröder” i islamvärlden. Där fanns hans hjärta. Där fanns hans tillhörighet.