Merit Wager

Under den felaktiga rubriken Flyktingar som pluggar får stanna under studietid, rapporteras i Sveriges Radio om ytterligare en ny lapp som ska tråcklas in i lapptäcket kring utlänningslagen:

Regeringen är nu överens om en lagändring som gör att de ensamkommande flyktingbarn som riskerade utvisning på sin 18-årsdag får stanna i Sverige om de studerar på gymnasiet.

Gustav Fridolin, utbildningsminister, säger i samma inslag:

En viktig del av detta handlar om dem som kom till Sverige före de nya flyktinglagarna presenterades. Där har vi sett att nya rättsliga ställningstaganden har gjort situationen osäker. Många lärare berättar att de har elever som är väldigt osäkra, kanske riskerar att utvisas på 18-årsdagen trots att man idag har rätt att stanna i Sverige. För den gruppen kommer vi att ge möjlighet till de längsta möjliga tillfälliga uppehållstillstånden, fyra år.

Ett slarvigt och nonchalant uttalande. Sverige har en utlänningslag, inte ”flyktinglagar”. Migrationsverket är den statliga myndighet som har att hantera asyl- och migrationsområdet i enlighet med den gällande utlänningslagen som reglerar invandringen. Ministrar ska inte – när en statlig myndighets ställningstaganden inte passar dem och regeringen – skapa nya regler i strid med lagen och med vad den ansvariga myndigheten beslutat.

Utbildningsministern menar alltså på fullt allvar att personer vilkas asylansökningar i dyra processer prövats i två instanser och de inte ansetts ha skyddsskäl som räckt för uppehållstillstånd i Sverige och därför beslut om utvisning har fattats, trots detta ska tillåtas stanna kvar? Har justitie- och migrationsministern verkligen samma åsikt? Det är svårt att tro. Ännu svårare är det att tänka sig att ett sådant förslag skulle kunna gå igenom i riksdagen.

Gustav Fridolin tycks tro – eller låtsas tro – att han som utbildningsminister ska lägga sig i Migrationsverkets och domstolarnas arbete för att han vill ta hänsyn till att lärare och andra berättar att asylsökande är ”väldigt osäkra”. Dessutom talar han om att en del ”riskerar att utvisas”. De riskerar inte att utvisas, de ska enligt lag utvisas för att de inte har befunnits ha asyl- eller skyddsskäl. Sverige ger i sin utlänningslag inte rätt till utbildnings- och försörjningstillstånd åt personer som inte har befunnits ha rätt att stanna i landet.

De här (till allra största delen) pojkarna och männen som är nästan vuxna och vuxna, är heller inga ”flyktingbarn”. De är varken flyktingar eller barn. Hade de varit flyktingar så hade de fått asyl, hade de haft skyddsskäl enligt de två instanser som prövat deras ärenden hade de fått uppehållstillstånd. Hade de varit barn, ofta 17 år, men också yngre, vilket vi inte vet om de är eftersom de inte har tillförlitliga identitetsbevis och mycket få åldersbedömningar görs, så hade deras åldrar ändå inte spelat någon roll. I Sverige prövas alla ansökningar om asyl eller skydd lika enligt utlänningslagen. Asyl- och skyddsskäl ska bedömas lika för alla, helt oberoende av hur gammal man är.

En hel del av de unga asylsökande, de som med ett ord som blivit ett substantiv kallas ”ensamkommande”, har dessutom kontakt med sina föräldrar från första dagen de är i Sverige, trots att de till Migrationsverket uppgett att föräldrar och släktingar antingen är döda eller försvunna. Bevis för detta finns bland annat på de HVB där de bor. Enligt uppgifter från en anställd inom socialtjänsten, hjälper personalen de boende att ringa sina föräldrar eller andra släktingar och för journal över samtalen. Det borde vara i utbildningsministerns och övriga regeringens (Sveriges) intresse att se till att uppgifter om att det finns människor i de ungas hemländer som kan ta emot dem kommer till Migrationsverkets kännedom. Viktiga uppgifter som dessa bör kommuniceras mellan olika instanser, det har ju faktiskt genom åren otaliga gånger talats om att myndigheter och institutioner ska samarbeta och samköra uppgifter som är av stor vikt på olika samhällsområden.

På frågan vad han ser för möjligheter när det gäller att få igenom förslaget i riksdagen säger Fridolin att ”alla partier väl vill ge de bästa förutsättningarna för elever som går i skolan och för lärare att göra ett bra jobb”.

Man får hoppas att man i andra partier förstår att utlänningslagen som reglerar invandringen till Sverige inte ger utrymme för att ”ge de bästa förutsättningarna” för personer som fått avslag på sina asylansökningar att gå kvar i skolan i Sverige. Och att det inte är svenska skattebetalares sak att bekosta utbildning, boende och försörjning för personer som enligt lagenlig prövning inte har rätt att vistas i landet.