Patrik Engellau

När jag var teckentydare eller närmare bestämt fast statligt anställd, lönegradsinplacerad framtidsforskare så lärde jag mig att den mesta framtidsforskningen – som ju i verkligheten inte har något med forskning att göra, utan mest handlar om att ett antal djupingar fått för sig att de äger siargåvor – baseras på trendframskrivningar, kort sagt svarar på frågan ”hur blir det om det fortsätter som idag?”. Den tekniken genererar vad som ibland kallas det överraskningsfria scenariot.

Detta scenario har två egenskaper. Den första egenskapen är att det är trovärdigt eftersom föreställningen om en fortsatt utveckling i samma riktning – typ att vädret i morgon blir väl ungefär som idag – har en inneboende rimlighet. Den andra egenskapen är att det överraskningsfria scenariot aldrig slår in eftersom rörelser inte fortsätter i evighet i tangentens riktning. Det kommer något emellan, årets första majblomma eller vad som helst, som vänder trenden och ändrar hela upplägget.

Lik förbannat kan det vara intressant att konstruera överraskningsfria scenarion. Man börjar exempelvis med följande sex utgångspunkter:

1) Migrationen fortsätter ”som vanligt”. Vi tror att den har minskat, och det har den om man jämför med de senaste fem åren, men om vi går tillbaka till årtusendets första decennium låg Sverige ganska jämnt på 25 000 asylsökande om året, vilket motsvarar de första tio månaderna innevarande år. Vi är tillbaka på trenden.

2) Den svenska skolan fortsätter sin utförslöpa vilket dokumenteras i PISA-undersökningarna. Det är rimligt att föreställa sig att motsvarande även gäller svensk universitetsutbildning, men där saknas solid, internationell bevisning och inget tyder på att svenska myndigheter skulle undersöka saken.

3) De kraftiga skattehöjningar som många förutsett under flera år börjar gradvis genomföras och Sverige återtar sin plats som världens högst beskattade land före Danmark. Det sägs krävas för att ”rädda välfärden”.

4) Polisen syns allt mindre på gatorna och löser allt färre brott. Av rikspolischef Dan Eliassons uttalanden förstår allt fler medborgare att polisens omorganisation blivit ett permanent tillstånd och att man inte ska räkna med annat än fortsatta försämringar.

5) Laglösheten i utanförskapsområdena permanentas och konsolideras.

6) Eftersom nästan inga asylsökande som nekas uppehållstillstånd kan deporteras ökar antalet illegala migranter från dagens kanske 100 000 till det dubbla. Problemet är att dessa inte får några bidrag, men likafullt måste ha pengar till mat och förnödenheter. Svartjobben i exempelvis restaurangbranschen ökar kraftigt, men framför allt tilltar brottsligheten.

Det överraskningsfria scenariot handlar om vad som rimligtvis händer då. Själva grunden för ett välorganiserat land som Sverige – som vi känt det – är att staten haft monopol på våldet. Detta monopol undergrävs av den överraskningsfria utvecklingen enligt ovan. Gradvis upptäcker medborgarna detta och börjar, eftersom staten mer eller mindre inställt sina operationer, ta saken i egna händer.

Det börjar exempelvis med lokala medborgargarden. I Dalarna har alla familjer älgstudsare och organiserar nattvandringar för att få stopp på illegala migranters stölder i ensliga ekonomibyggnader och ladugårdar eller halalslaktningar av lösdrivande får.

Eftersom svenskar inte kan låta bli att organisera sig börjar de lokala medborgargardena gå ihop och håller snart nationella kongresser. En del poliser som tröttnat på Dan Eliasson går med i medborgargardena och blir anställda befälhavare. En dag inser medborgarna att de förenade medborgargardena – DFMG – blivit en fullt lika stark rörelse som resterna av polisen. Ordförande i DFMG är Urban Karlsson, en ledande figur inom den en gång tynande nazistiska rörelsen i Sverige som i och med gardenas framväxt nu fått ett uppsving.

Allt fler oroliga medelklassare inser att Urban Karlsson och hans gäng är mer att lita på än Dan Eliassons. Stora demonstrationer hålls där Urban Karlsson talar till folket om det nödvändiga i att hans rörelse börjar ”visa framfötterna”. De tacksamma åhörarna jublar.

En dag intar Urban Karlsson och hans trupper Rosenbad och Sveriges Television. Det går helt lugnt till. Urban Karlsson kommenderar Securitas-vakterna att flytta på sig varvid åtskilliga ansluter sig till de upproriska trupperna.

På kvällen håller Urban Karlsson ett tal på TV till svenska folket. Han är barsk och säger att Sveriges framtid är viktigare än alla de demokratiska formalia som skapat nationens problem och han därför avser att styra landet genom dekret. När lugnet och ordningen är återställda, försäkrar han, kommer de politiska partierna åter att tillåtas.