Den senaste tiden har det talats mycket om det politiskt korrekta PK-ismen (PK). Många beskyller media och etablissemanget för att vara politiskt korrekta. Samtidigt finns det personer som hyllar den politiska korrektheten.

Följer vi debatten så anser många att det är vänstern som står för den politiska korrektheten. Visst, så kan det vara men att tro att bara vänstern står för PK är fel. PK finns inom alla partier och har funnits historiskt sett under alla tider oavsett vem som har haft makten. PK fanns i Sovjet under kommunisttiden, inom Nazityskland och det senaste i kriget mot terrorn i Irak och Afghanistan. Bush den yngre sa efter den 11 september att antingen är du med oss eller emot oss, också det PK.

PK kan vara bra men även farligt. När PK inte tillåter andra åsikter är den som farligast. När PK bejakar mångfalden av åsikter är den bra. Tyvärr så har partierna inom sig anammat den dåliga sidan av PK. Det hänger ihop med centralismen inom partierna, alla ska rätta in sig i ledet. Vänsterpartiet har avskaffat centralismen och lokala föreningar är självständiga. Jag vet inte hur det ser ut i andra partier men jag tror att V är ensamma om att inte ha ett centralstyrt parti. Nu betyder det inte att det är vilda västern inom partiet. Man är överens om mycket men det händer då och då att lokalföreningar och enskilda medlemmar går emot partiet. Tyvärr så har även den dåliga sidan av PK infunnit sig i mitt parti den senaste tiden.

Det är tidsandan som sätter det politiska korrekta samtalet, vilket är på gott och ont. Tyvärr har PK gått så långt att nyanser inom den politiska debatten har gått förlorad, allt har blivit svart eller vitt. Jag läser många av krönikorna på DGS och finner många av krönikorna väldigt högerorienterade. Det är min subjektiva uppfattning, men jag försöker läsa krönikorna och se om jag finner något som jag kan kännas vid och se en poäng i skriften. Och det gör jag. Skulle jag se enbart på vem som skriver och är avsändaren och därigenom avfärda texten som ointressant i bästa fall eller som struntprat då riskerar jag att missa något. Har vi råd med att misskreditera varandra utifrån vår politiska tillhörighet och gå miste om bra förslag? Nej, anser jag, detta hör inte hemma i ett demokratiskt samhälle.

Jag ska ta ett exempel: när alliansen införde jobbskatteavdraget så kunde jag se en poäng med det och det fanns ett ekonomiskt utrymme för de två första jobbskatteavdragen. Men sen när flera jobbskatteavdrag infördes blev det en ekonomisk belastning för samhället. Nu var jag tveksam till jobbskatteavdragen men jag försökte ändå se med andra ögon. Det vimlar av många förslag från alliansen eller de rödgröna som är rätt bra i grunden men som kanske skulle modifieras, jag kan till och med finna intressanta förslag från SD även om de är få. Men när förslagsläggarna låser sig fast i ursprungsförslaget och inte är villiga att ändra något då uppstår låsta situationer. Det beror på att vi som människor har fruktansvärt svårt för att medge att misstag har begåtts eller att vi är fel ute samt att den förda politiken har ett bäst före datum i många fall.

För mig är politisk korrekthet att våga lyssna och ta debatten utan att i förväg tagit på sig skygglappar.

Lennart Rendik är vänsterpartist och tvivlare men fast övertygad om att dialog är bättre än monolog