Patrik Engellau

Här följer några visdomsord från Wikipedia, uppslagsord ”ideologi”:

Ideologier är idéer om hur ett samhälle skall organiseras och styras (eller inte styras), hur dess institutioner skall vara utformade, och hur människor skall samarbeta med varandra i vardagen. Nästan alla ideologier har en människosyn… Som klassiska ideologier räknas liberalism, socialism och konservatism.

Wikipedia vet även berätta att det också finns ett antal andra ideologier, till exempel feministiska, gröna, socialanarkistiska samt ekohumanistiska.

Vilket smörgåsbord! Vilken eller vilka av dessa ismer är det som styr tänkandet i Sverige idag?

Mitt svar är ingendera. Dagens dominerande svenska ideologi är den politiska korrekthetens lära, PK-ismen. Det är först under det senaste året som jag fattat att denna ideologi faktiskt är en ideologi och inte bara ett antal osammanhängande och bisarra idéer som utvecklats vid amerikanska universitet och med atlantvindarna förts till Sverige och där fallit i god jord och börjat blomstra. Det amerikanska tankegodset – feminismen, normkritiken, det västerländska självföraktet, genusteorierna och så vidare – är visserligen av fundamental betydelse, men det var först när dessa idéer rotade sig i de svenska maktförhållandena och anknöt till den nedärvda svenska kulturen som PK-ismen kunde utvecklas till den formidabla överideologi vi ser idag.

PK-ismen är i själva verket ett intellektuellt verktyg som den härskande klassen – politikerväldet med vidhängande välfärdsindustriellt komplex – använder dels för att motivera sin egen maktutövning, dels för att hålla eventuella motståndare i schack.

Vi kan ta ett enkelt exempel för att illustrera, nämligen migrationen (men observera att detta bara är ett exempel, inte grundproblemet). Välfärdsindustrin är principiellt positivt inställd till migration eftersom invandring säkerställer dess behov av klienter. Men saken kan inte officiellt motiveras med hänvisning till makthavares egenintressen, utan i stället dras ett antal PK-idéer fram ur rockärmen, till exempel ”allas lika värde”, Sveriges status som humanitär stormakt och heliga internationella förpliktelser.

Välfärdsindustrins självförverkligande påverkar samhället på ett sätt som medborgarna inte alltid gillar och för övrigt ska verksamheten betalas, vilket drabbar den strävsamma medelklass som jobbar och betalar skatt. Skattetrycket var i Sverige till nyligen högst i världen medan Danmark nu toppar ligan med Sverige som tvåa. En av PK-ideologins viktigaste funktioner är att motverka och förebygga medborgerliga protester mot välfärdsindustrins verksamhet. Detta sker i första hand genom skambeläggning. Den medborgare som ogillar hanteringen ska lära sig att han är ond, omänsklig och girig. Han får också höra att han är en anhängare till Hitler eller Mussolini eller båda. I varje fall är han rashatare. Är han dessutom man ska han skämmas lite extra enligt det ideologiska verktyget ”könsmaktsordningen”.

PK-ismen har hegemoniska ambitioner. Den vill inte veta av andra slags idéer. Alla svenskar vet av daglig erfarenhet vilken sorts tankar som är tillåtna och vilka som faller utanför ”åsiktskorridoren”. Den medborgare som ger sig utanför godkänt territorium riskerar att trampa på en mina som exploderar och stänker skit över honom (”brunsmetning”).

Det finns ett välutvecklat system för spridning av PK-ideologin. Till exempel skickas politruker ut till statliga myndigheter för att utbilda personalen i politiskt korrekt tänkande och därvid certifiera organisationen i exempelvis genusteori eller hbtq-lära. I skolan är värdegrunden viktigare än multiplikationstabellen vilket påminner om koranskolor där kunskapen om de heliga texterna är viktigare än det vetenskapliga tänkandet.

PK-ideologin måste ständigt artikuleras och värnas för att inte gradvis försvinna som ett sandslott på stranden. Detta sker framför allt i regi av landets intellektuella, särskilt journalister, som i likhet med gamla tiders statsavlönade präster framför centralmaktens budskap till allmogen. Men i tillägg till denna reguljära ideologiförmedling har en ny sorts indoktrineringsagenter utvecklats under de senaste decennierna, nämligen fria men ändå offentligt finansierade aktivister i olika gräsrotsrörelser och non-governmental organizations. Här återfinns PK-ismens stormtrupper som inte besväras av sådana hämningar som gäller för myndigheter. Till exempel kan kulturdepartementet inte fysiskt störa politiska demonstrationer vars budskap myndigheten inte gillar, men det kan sådana NGOs som drivs med medel från departementet, Allmänna arvsfonden och en ocean av andra offentliga penningkällor. Se här, exempelvis, en lista över fria organisationer som har någon sorts relation med SIDA.

”Nästan alla ideologier har en människosyn”, sa Wikipedia. Visst. PK-ismens människosyn är att det jag kallat Metafåren, nämligen att det finns tre sorters människor: ”herdar”, alltså etablissemanget, ”får”, det folk som ska omhändertas av herdarna samt ”vargar”, i huvudsak vita män som betalar skatt och antas vilja äta upp eller på annat sätt kränka och ofreda fåren.

PK-ismen är ett mycket mer logiskt sammanhållet och samtrimmat idésystem än jag tidigare begripit.