Jag har nu följt olika skribenters artiklar och kommentarer på artiklarna avseende migrationspolitiken på den här sajten. Kvalitén är blandad. En del skribenter är mycket främlingsrädda, andra mindre rädda. Jag använder ogärna ord som ”främlingsfientlig” och nästan aldrig ordet ”rasist” eller ”rasism”. Skälet är att ordet ”rasism” har urholkats till den grad att det i dag inte är skamligt att kallas ”rasist”.

Jag själv är aktiv vänsterpartist och andra generationens invandrare från Ungern. Innan någon nu kommer på tanken att undra hur jag kan vara vänsterpartist med tanke på vad den ungerska kommunismen gjorde vill jag bara svara ”jag är inte ansvarig för vad andra har gjort förr” – lika lite som en moderat är ansvarig för försvaret av apartheid, eller dagens liberaler för att liberaler för mer än hundra år sedan motsatte sig allmän rösträtt. Misstag och folkrättsliga brott har begåtts av olika regimer och begås även i dag. Nog om detta. I ordet invandring inbegriper jag alla som kommer till Sverige oavsett skäl.

Tittar vi historiskt på asylförfarandet under de senaste 60 åren kan vi konstatera att Sverige fram till 80-talet var mycket generöst. Om du hoppade av från ett land i Östeuropa fick du uppehållstillstånd. Sak samma om du kom från Chile. Arbetsmarknaden såg annorlunda ut då och vi klarade av det. Folk kom från kulturer och religioner som liknade våra. Vi hade även stor grupp turkiska invandrare, som ju hade en annan religion, men vi löste det. Det gemensamma var att jobb fanns samt att vi ännu inte hade fallit i ”tycka synd om”-fällan. Vi vågade ställa krav på invandrarna för vi såg invandringen som en resurs, inte som en uppoffring.

Hur ser det ut i dag? Tyvärr måste jag medge att mitt eget parti och även andra partier har anammat synsättet ”tycka synd om invandrare”. Ett parti som SD har en rakt motsatt hållning och ser bara problem. Nu uppstår det en kamp mellan det så kallade etablissemanget – även kallade de politiskt korrekta – och de som kallas främlingsfientliga eller rasister. Detta är emellertid en alltför svart-vit bild av verkligheten anser jag.

Vi börjar med dem som ogillar invandringen och skyller allt ont på den. Vad beror det på? Många av dem som ogillar invandring är inte rasister eller främlingsfientliga utan bara osäkra på eller ängsliga inför nya bekantskaper. Detta är fullt naturligt. Det man inte känner ska man vara misstänksam inför. Så påverkas vi av vår reptilhjärna. Men frågan är hur många av dem som är emot invandringen som umgås med eller ens har träffat en invandrare. Ibland utser samhället någon viss grupp till lämpliga syndabockar. Så har det varit historiskt och så ser det ut idag.

Är då invandringen problemfri? Nej, så klart inte: det uppstår kulturkrockar på samma sätt som det uppstod kulturkrockar mellan finnar och svenskar på 60-talet eller vilken annan grupp som helst som flyttade in till oss i Sverige. Vi löste det förr med att se invandraren som en resurs varigenom vi även kunde ställa krav.

Hur är det med dem som har en ”tycka synd om”-attityd? Här har toleransen spelat oss ett spratt. Vi har låtit toleransen bli så stark att den hos många har vänts till sin motsats. De har blivit intoleranta i bemärkelsen att de inte kan se invandrare som jämlika människor, utan i stället som några för vilka svenskarna måste göra uppoffringar. Att det har blivit så här beror på enligt mig på att vi inte vågat erkänna de problem invandringen kan medföra. Rädslan att bli kallad ”rasist” har tagit överhanden.

Vi måste återgå till att se invandringen som en resurs och inte som en uppoffring och därmed våga ställa krav. Ett av grundkraven utgår från att svensk lag ska vara överordnad religiösa lagar och sedvänjor från andra kulturer som inte hör hemma här. De som inte kan acceptera det hör inte hemma i Sverige. Vi ska dock ge dem en chans att lära sig och förstå vilka krav som gäller i Sverige. Det kan ta lite tid men det måste göras från första dagen.

Lennart Rendik, 64, arbetar som kommunalrådssekreterare i Södertälje kommun. Är både svensk och ungrare och har inget problem med det utan ser det som en extra tillgång. Ogillar intolerans och sitter hellre ner med politiska motståndare för att diskutera politik inklusive SD då alla är medmänniskor oavsett kultur, religion etnicitet med mera.