På ledarsidan i Sydsvenskan och Helsingborgs Dagblad den 9 september var rubriken Ingen thriller, men kuslig verklighet. Författare var ledarskribenten Ingrid Runsten. Hon hade sett en thriller på TV och därefter debattprogrammet Agenda som handlade om att arbetslösheten är drygt fyra procent bland inrikes födda och nästan 22 procent bland utrikes födda.

Det som skrämde författaren var att om integrationen misslyckas, står de främlingsfientliga politikerna beredda, de som enligt Runsten ”är fiender till ett öppet Europa och som inte är intresserade av integration”. Sådana som Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson. ”SD vill självfallet få igenom stora delar av sin invandrarfientliga och nationalistiska politik”, var hennes slutsats.

”Främlingsfientlig” är ett värdeladdat ord likställt med rasism, ofta använt av politiker, journalister och debattörer för att misstänkliggöra eller rent av antyda omoral. Åsikter utanför åsiktskorridoren skall utestängas från debatten.

Utestängningen förhindrar emellertid en konstruktiv debatt om migration och integration. Enligt Ann-Charlotte Martéus, Expressen, är resultatet en fördummad offentlighet, moralfebriga politiker och samhällsproblem som borde ha uppmärksammats och åtgärdats för länge sedan.

Jag har frågat ledarskribenten Erik Helmersson på Dagens Nyheter vad han menar med uttrycket ”främlingsfientliga krafter” utan att få svar. Nu frågade jag Sydsvenskans/HD:s politiske chefredaktör Heidi Avellan och författaren till artikeln Ingrid Runsten.

Avellan svarar att hon endast kan svara för Sydsvenskans och HD:s ”oberoende liberala åsiktsjournalistik” samt hänvisar till Wikipedias definition: ”Främlingsfientlighet är en stark eller irrationell motvilja eller rädsla för människor från andra länder, eller en oskälig rädsla eller hat mot främlingar eller det som är främmande eller konstigt.” Avellan framför också att det ”vore förvånande om vi skulle ha en väldigt olik syn än systertidningen Dagens Nyheter”. Ingrid Runsten hänvisar till uppslagsverket Encyklopedi och till den mer neutrala definitionen ”avståndstagande från eller fientlighet mot främlingar.”

Runsten i sitt svar: ”Flyktingmottagande handlar ju ytterst om humanitet och internationell rätt och inte i första hand om vad som är mest fördelaktigt för mottagarländerna”. Vet hon inte att andelen uppehållstillstånd 1980 – 2015 gällande kvot- och konventionsflyktingar enligt Migrationsverket är sex procent? Resterande 94 procent omfattas ej av ”internationell rätt” utan av ”humanitet”. Att en majoritet varken är flyktingar eller arbetskraftsinvandrare utan välfärdsmigranter redovisar EU:s förste vice ordförande Frans Timmermanns. Bara en minoritet har alltså flyktingstatus. Mycket få asylsökande har id-handlingar som ens bekräftar vilka de är och varifrån de kommer.

Runsten anser alltså att vårt generösa mottagande av asylsökande, ofta med tveksamt skyddsbehov, måste komma i första hand, före det som är fördelaktigt för Sveriges befolkning.  Sverige har i internationell jämförelse tagit emot extremt många. Skall denna politik fortsätta tills vi inte längre har någon mottagningsförmåga kvar och den kollaps många talar om är ett faktum? Är tidningen okunnig eller drivs man av ambitionen att okritiskt stödja samhällets utveckling mot mångkultur och kosmopolitism, kosta vad det kosta vill?

Den utveckling som är ”kuslig” och som tidningen i första hand borde uppmärksamma är att vi inte har bostäder åt alla som lämnar asylbostäderna, att det inte finns ”enkla” jobb, att polisen inte klarar av sitt uppdrag, att skolan är i fritt fall, att samhällssystemen i övrigt är överbelastade, pojköverskott 1,20 för ungdomar 15-19 år, och att enligt statens vårbudget 2016 migration och etablering är större än budgeten för hälsovård, vård och omsorg och mer än två gånger så stor som UNHCR:s budget för alla flyktingläger!  Allt som följd av en ”främlings- och invandrarvänlig” politik utan hänsyn till konsekvenserna.

Att invandrarkritiska partier lockar allt fler oroliga väljare säger sig själv. Som Mauricio Rojas, docent i ekonomisk historia och tidigare Folkpartiets talesman i integrationsfrågor, påpekat är tillväxten av SD en följd av utanförskapets tillväxt orsakad av Alliansens ovilja att ta ställning till de svåra frågorna gällande migration och integration. Vilket ansvar har media i detta?

Har Sydsvenskan, med sin hänvisning till Wikipedias definition, den verklighetsfrånvända uppfattningen att oron för denna utveckling är irrationell och drivs av hat? Hotet mot det svenska samhället är ju inte SD utan vad våra politiker ställt till med. Att vi behöver asylstopp för att få kontroll över den negativa situationen inser allt fler. Det ”kusliga” är inte det Runsten pekar på utan hur den negativa utvecklingen så länge fått ske utan debatt. Oron för migrationspolitikens konsekvenser är rationell.

Slutsatser om Sydsvenskans ”liberala åsiktsjournalistik”, så som denna förklaras av Avellan och Runsten, är att kritik mot invandringspolitiken drivs av irrationalitet och hat, att verkligheten bakom vår flyktingmottagning skall döljas bakom ordet ”humanism” samt att öppenheten är viktigare än det svenska folkets väl. Och att tidningens åsiktsförmedling ersatt konsekvensneutral informationsförmedling inom denna för Sveriges framtid så viktiga fråga.

Jan Josefsson i intervju i Helsingborgs Dagblad den 10 februari 2008: ”Flykting- och invandrarfrågan är det största journalistiska sveket som min generation journalister genomfört i det här landet. Vi har inte på ett seriöst och trovärdigt sätt beskrivit vilka oerhörda problem som finns i ett mångkulturellt samhälle.”

Journalisterna undviker också att beskriva de problem, som Sverige nu står inför på grund av en havererad invandringspolitik.

Håkan Karlberg är pensionär, utbildad som bergsingenjör vid KTH med anställningar vid LKAB, ASEA, Gullfiber och Uddeholm samt under 25 år konsult, huvudsakligen i egen firma.