Jag var ju traditionellt uppfostrad i gammal prästgårdsanda, men det politiska året 1968 förändrade mig. Vi var en hel generation där tron blev mer politisk och internationell, för oss blev det något av en test för att se om kyrkan tålde oss som tänkte så här. Det var väl lite si och så i början och många av oss åkte utomlands några år men sen kom vi hem och så småningom satt vi som biskopar allihop.

Orden är K G Hammars från en intervju 18 september i år. Han har helt rätt; Svenska kyrkan blev allmänt en vänsterideologisk taburett under hans styre som ärkebiskop 1997-2006. De ”medvetna” 40-talisterna har lämnat avgrundsdjupa spår efter sig nu när de har gått i pension, men den nya generationen präster och biskopar trampar i samma spår.

De präster som fortfarande anser att Svenska kyrkan har Gud och kristendomen som riktmärke har råkat illa ut. Det gäller framför allt tre kvinnliga präster som skaver i ögat på sina kollegor: Annika Borg, Johanna Andersson och Helena Edlund. Andersson har känt sig manad att lämna Svenska kyrkan helt.

F d prästen, journalisten och proffstyckaren Helle Klein höll i yxan då Helena Edlund tog tag i problemet med politiseringen i allmänhet och de mångkulturella influenserna inom kyrkan i synnerhet. Klein lyckades klistra en SD-etikett i pannan på Edlund, sedan var snöbollen i rullning trots att SD-kopplingen var försumbar.

Efter mordet på den franske katolska prästen Fader Jacques Hamel, lade trion Borg, Andersson och Edlund upp en Facebook-sida vid namn Mitt Kors. Alla som delar sorgen över våldet mot kristna i världen kan ta ett foto av sitt eget kors och publicera det på FB. Just nu har gruppen drygt 10 000 medlemmar.

Kristna är just nu den mest förföljda gruppen i världen. Enbart i Syrien har nästan en miljon människor flytt till Libanon där de lever under ohyggliga förhållanden. De befinner sig under ett konstant hot vartän de vänder sig i det infekterade Mellanöstern. Deras kyrkor och heliga platser har skjutits och slagits sönder av IS. Många av dessa var kulturellt ovärderliga och sålunda oersättliga.

Borde det inte vara ganska naturligt och okontroversiellt att en så stor och resursstark kristen institution som Svenska kyrkan kunde dela de tre prästernas blygsamma manifestation?

Men nej. Tunga namn i kyrkan, till exempel biskop Eva Brunne i Stockholm, stiftsadjunkt Anna Karin Hammar i Uppsala och Gunnar Sjöberg, kommunikationschef i Svenska kyrkan, har anser att kampanjen kan störa relationerna och provocera muslimerna. Det var samma Eva Brunne som ville bära ut de kristna symbolerna i Sjömanskyrkan, Frihamnen för att använda denna till människor med andra religioner. Exempelvis en plats riktad mot Mecca. Det är samma Eva Brunne som håller predikningar om Israels konflikt med palestinerna, flyktingpolitik, SD och feminism. Modern präst? Eller bara ytterligare en megafon för vänstern? Men är hon då på rätt plats för att framföra sina åsikter?

Gunnar Sjöberg och biskopen Anna Karin Hammar (K G:s syster) å andra sidan skyller kampanjen Mitt Kors för att fiska i grumliga vatten. De anser att det hela handlar om uppvigling, nationalism, främlingsfientlighet och provokation. Dessutom ska kampanjen vara ”okristlig”. Till och med ärkebiskop Antje Jackelén har uttalat sig negativt och kallat Mitt Kors för ”kulturkamp”. (Det är ur en mailkonversation mellan Andersson och Jackelén på Kristen Opinion.)

Då lämnade Johanna Andersson Svenska kyrkan. Man önskar att hon hade orkat stanna kvar. Borg och Edlund finns kvar ganska ensamma mot kollegorna på vänsterkanten.

Så här skriver Johanna Andersson i sitt blogginlägg på siten Kristen Opinion:

Till sist har jag fått nog. Svenska kyrkans förenklade ställningstaganden i komplexa sakpolitiska frågor har länge utgjort en källa till djup besvikelse. Också de ständiga utfallen mot Israel från kyrkans ledning har varit en prövning. Men till sist blev det oviljan att uttrycka stöd för förföljda kristna som blev det avgörande. Jag har sett kyrkliga solidaritetsuttryck i form av färger på kläder, sockar, knappar och sjalar samt klockringningar och paradmedverkan för och emot en rad olika grupper. Men något så enkelt som en uppmaning att bära ett kors i solidaritet med förföljda kristna har lett till upprepade misstänkliggöranden och kampanjer!

Maj Grandmo är utbildad psykolog, lärare, musiker, ambassadör i projektet (H)järnkoll om psykiska funktionshinder, har suttit i styrelsen för KomVux och Riksförbundet för hjälp åt läkemedelsberoende. Från början naturvetare och är engagerad i debatten om klimathotet.