Patrik Engellau

Sverige har hamnat i en soppa. Det värsta är inte röran, utan att det inte finns någon kraft i sikte som skulle kunna erbjuda en räddning. Om vårt liv hade varit en Hollywoodfilm under kalla kriget så skulle Förenta Staternas flotta ungefär nu siktas vid horisonten med full fart framåt till vår undsättning. Men vi lever inte i en film och kalla kriget har tagit slut och Förenta Staternas flotta är inte längre riktigt att lita på.

Vi har bara oss själva att skylla. Det är ett otäckt tillstånd. Vi är inte vana vid detta. Vi uppför oss just som de svaga klienter som det välfärdsindustriella komplexet alltid velat göra oss till. Vi har vant oss av med att ta ansvar.

När vi bara har oss själva att skylla så skyller vi i stället på varandra, skrik och bråk i sandlådan när det visar sig att det saknas vuxna som har vett och mognad att hålla ordning. De politiska partierna skyller på varandra med de infantilaste argument och folket, som nu börjar vakna, börjar leta skyldiga bland politikerna enligt den vanliga, men enligt min uppfattning felaktiga, teorin om att folken normalt är goda medan regimerna är skurkaktiga.

Gjort är gjort. Vare sig den soppa vi hamnat i är politikernas eller medborgarnas fel är soppan soppa. Och Förenta Staternas flotta är som sagt inte på väg. Ej heller finns något politiskt parti som på någon enda punkt har en politik som ens skulle börja vända utvecklingen till det bättre.

(Jag vet att detta just nu är en extrem ståndpunkt. Var och varannan människa tror att migrationspolitiken numera är under kontroll. Reglerna har ändrats så att det blivit svårare att migrera hit och ta med sina anhöriga. Visst, men, bäste svensk, bered dig för nästa steg i din mentala utveckling när du tvingas inse att man kan ha vilka regler som helst om de i alla fall inte följs. Varifrån ska alla bostäder till migranterna komma? Vad med alla Ygemans utvisningar? Vi svenskar har vant oss att leva i ett samhälle där regler och verklighet sammanfaller. Detta är ett lyckligt och ovanligt tillstånd i den faktiskt existerande världen, vilket vi alltmer kommer att få lära oss. ”De svikna löftena” är världens normaltillstånd, inte, som vi tror, en outhärdlig anomali.)

Jag skulle önska att en eftertänksam medelklassmiljardär upplät sin stämma över allt folket och sa ungefär så här:

Vi medelklassare måste faktiskt ta vårt ansvar för nationen. Det har vi hittills inte gjort. Vi har överlåtit till politiker att sköta landet. De har kanske klantat sig, men det har inte gjort så mycket eftersom de låtit oss sköta våra företag, vilket gått bra. Vi har struntat i politiken och vi har struntat i att Sverige blivit invaderat av en massa fullkomligt befängda idéer som man kan kalla politiskt korrekthet eller postmodernistiska, begreppen är inte så viktiga, men i denna tankevärld ingår att det inte finns någon sanning utan man kan tycka lite som man vill, det handlar ändå bara om konkurrerande och likvärdiga perspektiv.

Nu ser vi konsekvenserna av vår underlåtenhet. Nationen förfaller.

Jag tror att en överväldigande majoritet av svenska folket instämmer med mig, nämligen ni andra medelklassare. Vårt problem är att det i Sverige inte finns någon som artikulerar vår sak, ingen som ser världen som vi. Ingen tidning (jo, enstaka skribenter kan finnas), ingen radio, ingen teve, ingen politiker.

Gemensamt skulle vi lätt kunna ordna det här, men vi har ingen gemensamhet, vi har ingen förening, vi har inget ledarskap, inget parti, ingen klassmedvetenhet. Vi har inget att bygga på.

Men någon måste börja, det får bli jag. Det finns två saker jag retar mig på mer än något annat och jag vet att många av er känner detsamma. Det ena är nyhetsprogrammen på teve – Aktuellt, Rapport etc – och det andra är debattprogrammen på teve. Jag blir ofta så upprörd av deras hårdvinkling av sanningen och deras bigotta, statsfromma attityder att jag måste lämna tevesoffan för att inte svimma av ilska.

Jag har därför beslutat att starta ett eget 45-minuters dagligt nyhetsprogram på teve för att sändas på samma tid som de statliga kanalerna så folk kan zappa dit i stället. Det ska vara hederlig, sann, relevant information och inte bara en massa journalister som tycker. Det ska heta Dagsnyheterna, det ska drivas som en stiftelse, alltså ideellt. Sedan ska jag på samma kanal på söndagarna klockan 20 sända ett program som heter Dagens debatt och som ska resonera på allvar och inte reducera viktiga samhällsfrågor till meningslöst tjatter på ett apberg.

Jag räknar med att det här kommer att kosta 25 miljoner kronor om året. Det är billigt om det kan bidra till förnuftets återkomst i nationen.