Patrik Engellau

Sverige är på deken på många sätt. En del hävdar motsatsen med hänvisning till fördelaktiga BNP-tillväxtsiffror. Jag tror inte på det där, men jag kan ha fel. Min manliga intuition, min instinkt, får mig dock att ana ugglor i mossen. Intuition går inte att förklara. Det är väl ungefär som när erfarna snutar känner på lukten att det är just Joakim, som nu förhörs, som är mördaren.

Om nu Sverige är på deken, vilket jag alltså tror, så är det mitt fel. Jag har tjatat om dekadensen längre än de flesta vilket betyder att jag känt till problemen längre än de flesta. Ändå har jag inte löst dem.

Att denna underlåtenhet är klandervärd beror på att Sverige är mitt land och att jag är ansvarig för dess öde. Det kallas för demokrati, alltså att vanligt folk tar ansvar för sitt samhälle, sin kultur, sin nation. Där har jag  brustit.

Nu kanske du tänker att Engellau överdriver, ansvaret för Sveriges öde är inte hans utan politikernas, han är megaloman. Om du tänker så är du som  gjord för att bli sol- och vårad. Föreställ dig att du äger ett företag och har anställt en VD som förskingrar tillgångarna. Hur mycket du än förbannar denne VD är det du själv som får ta smällen. Det är samma sak med politikerna. Det är vårt land de leker med. En sådan som jag har inte gjort tillräckligt för att räta upp situationen.

Det skickelsedigraste men teoretiskt enklaste problemet är skolan. Det handlar om att hjälpa lärarna att återskapa deras värdighet, kompetens och självsäkerhet. Det är helt och hållet en mental, alltså inte en finansiell eller administrativ, fråga. För några år sedan startade jag ett projekt som gick ut på att ”certifiera” goda lärare och att förmå dessa goda lärare att hjälpa sina mindre framgångsrika kollegor att förkovra sig. Jag fick det att fungera på ett antal skolor, men gav sedan upp på grund av den obegripligt tjuriga och tröga skolkulturen. Mitt fel, alltså.

Ett annat problem är migrationen. Problemet är inte att det flödar – jag höll på att skriva ”väller”, men så mycket yttrandefrihet har vi ännu inte, så jag sökte efter synonymer på www.synonymer.se – in en massa människor. Problemet är i stället att Sverige inte har någon plan för hur situationen ska hanteras. Inget parti, observera ordvalet, inget parti, ej ens sverigedemokraterna, har något som kommer i närheten av en genomtänkt och formulerad politik, en politik som skulle kunna börja implementeras med början nästa måndag av en hyggligt handlingskraftig migrationsminister. Det är mitt fel. Jag har försökt, men misslyckats med, att få ihop ett rimligt gäng kloka personer som kan tänka ut en sammanhängande migrationspolitik som skulle kunna fungera. (OK, när man väl har en plan ska den förankras innan den kan implementeras. Det skulle ha blivit min nästa utmaning på detta område.)

Ett tredje problem är nyhetsförmedlingen. De så kallade main stream media har total kontroll över etern och debatten vilket beror på att de så kallade alternativa media – inklusive denna sajt – helt enkelt är för svaga. Alternativen kan ännu inte ta en seriös fight med Dagens Nyheter, SvT, Expressen eller Sveriges Radio. Vi når inte ut. Det beror nog delvis på att det ligger något i anklagelserna mot alternativen om att de huserar gamla fascister. Även det är mitt fel. Det skulle gå att starta en ny och ren tevekanal med hederlig, seriös, noggrann och ärlig nyhetsförmedling. Har jag gjort det? Nej.

Om du tycker jag är larvig för att jag vältrar mig i självanklagelser har jag en sak att säga dig. Du har inte heller gjort något. För varje anklagelse jag riktar mot mig själv så riktar jag också en mot dig. Vi måste resa oss. Sluta ta skit. Börja ta ansvar.