Patrik Engellau

Att Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg skymfats av olika tölpar på internet betvivlar jag inte en sekund. Tölparna önskar henne en ”plågsam cancer” och att hon blir våldtagen av muslimer. Kanske är tölparna, liksom jag, upprörda för att Ramberg talar i egen sak med tanke på att en del av de åtstramningar för fattigpensionärer och andra eftersatta svenskar hon förespråkar för ”rättssäkerhetens” skull handlar om höjda advokatarvoden i asylärenden.

Men oblyga lobbyister har man väl stött på tidigare. Ramberg är varken den första eller den sista. Man merkt die Absicht und ist verstimmt, som tysken säger. Kanske ler man lite för sig själv och undrar i sitt stilla sinne om det finns någon av Rambergs åhörare som inte genomskådar showen.

Så kommer ett obehagligt, skärande tonfall. Ramberg tar illa vid sig:

Att invandrarfientliga grupper och andra i den stora undervegetationen på sociala medier ägnar sig åt hot mot meningsmotståndare är däremot inte acceptabelt. Det hat som där framskymtar mot flyktingar och människor i nöd och mot dem som driver flyktingarnas sak är kväljande. Bruna råttor tittar alltför ofta upp ur sina hålor.

Jag noterar två saker, dels att ”hot mot meningsmotståndare” är oacceptabelt, dels ordvändningen ”bruna råttor”.

Själv skulle jag aldrig, i egenskap av redaktör på den här sajten, någonsin släppa fram ett uttryck som ”bruna råttor” med avseende på folk som har en annan uppfattning än skribenten. Min allmänna uppfattning på en punkt som denna är att ”den som sa´t han va´t”, nämligen att man behöver nog själv vara nära nog en brun råtta för att anklaga någon annan för att vara det.

Jag hävdar inte att Ramberg är en brun råtta, men uppenbarligen har hon kompisar och meningsfränder som är det. Jag trodde knappt jag läste rätt innantill när jag hamnade i en krönika av Cecilia Hagen i Expressen där Hagen förklarar att hon inte har något emot de gulliga rådisarna från djurriket, men att hon vill ta livet av den sorts människoråttor som besvärar Ramberg:

Det är de där andra rådisarna jag skulle vilja utplåna på ett värdigt vis. De bruna. Dem som Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg skrivit om i sina senaste bloggar.

Utplåna. Låt Expressenjournalistens ord sjunka in. Hagen har också tips om hur utplånandet praktiskt skulle kunna genomföras: ”Hur man ska bli kvitt de mänskliga brunråttorna? Med gift?”.

En ledande svensk journalist tillika medarbetare i en av Sveriges mest framskjutna tidningar föreslår att hon – eller kanske kriminalvården, vad vet jag? – ska avrätta folk som publicerar rasistanstrukna synpunkter på Facebook. Möjligen med gift.

Det här är stort. Jag hade inte förväntat mig att det skulle kunna hända, alltså att en respektabilitetens stöttepelare, Hagen, helt oförblommerat och på allvar och tydligen utan att skämmas propagerar för att ouppfostrade tölpar ska dödas.

Tur att hon inte är skolminister, säger jag bara.

Detta är definitivt ett ”hot mot meningsmotståndare”, något som Anne Ramberg anser oacceptabelt. Det vore klädsamt om Ramberg på sin blogg tog avstånd från Cecilia Hagen, om inte för mordlystnaden så i alla fall för etikettsbrottet.