Mohamed Omar

Det fanns en tid då de hjärtegoda kändisarna försökte inbilla oss att den ansvarslösa asylpolitiken inte stod i motsättning till välfärden. Vi kunde ha massinvandring av lågutbildade från Afrika och Mellanöstern och samtidigt satsa mer på skola, vård och våra gamla. Ja, det hette till och med att massinvandringen skulle ”rädda välfärden!”

Men den tiden är förbi. När finansministern Magdalena Andersson den 19 september fick frågan i SVT:s Agenda om varför hon har minus i budgeten började hon med att, som de alltid gör, skylla på den föregående regeringen, men sen erkände hon faktiskt att asylkaoset bidragit till minuset. ”Hade vi inte haft den ökade kostnaden för flyktingkrisen så hade vi haft ett överskott i dag”, sa finansministern.

Andersson fortsätter alltså att felaktigt benämna det som hände hösten 2015 ”flyktingkris”. Faktum är att flyktingarna i världen blivit fler sedan dess. Den så kallade krisen är mer eller mindre permanent. Andersson vill slippa ta ansvar och skyller därför på en ”flyktingkris”, ungefär som en naturkatastrof som bara drabbat oss helt oväntat. Vad det i stället handlar om är en dålig svensk flyktingpolitik som i många år satsat på att hjälpa få, genom att ge migranter som rest genom flera säkra länder asyl i Sverige, i stället för att hjälpa många, genom insatser i närområdet.

En annan asylaktivist som i dagarna kastat ljus på motsättning mellan välfärd och asylinvandring är Advokatsamfundets ordförande Anne Ramberg. I en intervju med Sveriges Radio den 18 september säger hon att ”humanismen” kräver att svenskar ska göra avkall på välfärden för att bekosta fortsatt massiv asylinvandring. Tidigare har hon hävdat att asylinvandringen är en vinst för landet. Har hon gått en kurs i ekonomi sedan dess?

Nja, Ramberg har en historia av att göra tvärsäkra uttalanden som sen visar sig vara felaktiga. När Sverige skulle lägga om asylpolitiken efter kaoset 2015 påstod hon att förslagen inte bara stred mot ”konventioner och lag” utan också var ”ogenomförbara”. Men förslagen genomfördes och internationella lagar och konventioner har mig veterligen inte ändrats. Var juristen okunnig eller försökte hon desinformera?

Oavsett hur Ramberg kommit till denna självklara insikt, det vill säga att om en utgiftspost skenar måste man ta pengar någonstans ifrån, är erkännandet ett steg framåt i utvecklingen av svensk debatt. För att rädda välfärden, och kanske till och med förbättra den, behöver vi ett omedelbart asylstopp. Det finns ingen anledning för ett land långt uppe i Norden, som inte gränsar till något konfliktområde, att ge asyl till migranter från Afrika och Mellanöstern som har rest genom flera säkra länder.

Behöver vi kompetent arbetskraft så kan vi handplocka dem vi vill ha och erbjuda arbetstillstånd istället för att ta in hundratusentals asylinvandrare och hoppas att några av dem har just den kompetens som efterfrågas på svensk arbetsmarknad.

Nu sitter vi och väntar på att migranterna ska ta sig hit, kanske utsätta sig för faran att dö drunkningsdöden på Medelhavet, och sen ska de in på asylboenden och vänta på besked. De som får avslag, efter att ha försörjts under hela processen, ska skickas iväg. Det kan vara uppslitande och ångestfyllt. I många fall går det inte ens att få hem dem. Denna hantering kan kallas för många saker, men knappast ”humanitär”, varken för asylsökarna eller för svenskarna som ska betala. Vi vet heller inte vilka asylsökarna är, det kan vara psykopater, kriminella eller jihadister. Alla som kommer till gränsen och åberopar asylrätten släpps in. Det är inte särskilt ”humanitärt” mot de som tvingas leva i ett otryggt samhälle.

Ett år kan det komma hundra tusen, ett annat två hundra tusen. Politikerna har bara att anpassa budgeten, vilket undergräver demokratin. Folk kanske röstade för mer resurser till skola, vård och omsorg, men så fick de asylinvandring istället. Så kan vi inte ha det. Ekonomin måste gå att planera. Ska vi ha någon asylinvandring bör det vara ett kvotsystem, det vill säga att vi bestämt i förväg hur många asylsökare vi tar emot och att vi avsatt resurser i budgeten. Asylansökningarna bör dessutom ske i utlandet, inte på svenskt territorium. Den som beviljats uppehållstillstånd kan flyga hit lugnt och säkert utan att riskera livet på Medelhavet.

De ekonomiska svårigheterna i Afrika och Mellanöstern, som är en viktig anledning till massmigrationen, måste lösas av ländernas egna befolkningar. Med visst bistånd och ledning från den utvecklade världen, förstås. Vi skulle kunna göra oerhört mycket mer i u-länderna för de enorma resurser vi nu lägger på asyl.

Ja, visst är det något osmakligt med att Ramberg, som tjänar miljoner årligen och bor i en flott lägenhet på Östermalm, kräver att vanliga svenskar ska sänka sin standard för att upprätthålla en ansvarslös och ineffektiv asylpolitik. Det finns dock dem som tjänar på asylindustrin. Det är inte världens flyktingar och inte heller svenska folket. Det är advokaterna. Det kan förklara Rambergs många märkliga utspel i medierna.