Patrik Engellau

När jag häromdagen läste Sions Vises Protokoll så förstod jag att syftet med en konspirationsteori är att identifiera de verkliga, onda, krafterna bakom något socialt fenomen som på ytan verkar oförargligt, kanske rentav önskvärt. Typ när tsarens hemliga polis ville förklara för ryssarna att det där med mänskliga rättigheter och marxism egentligen bara var judarnas – mot vilka ryssarna hade fördomar – komplott för att ta makten i samhället.

Vår tid har två sådana konspirationsteorier.

Den första handlar om vem det egentligen är som ligger bakom vår tids politiskt korrekta idéer, till exempel att invandring och Agenda 2030 är bra för Europa, att mänskligheten snart inte klarar sig utan en världsregering, att global uppvärmning hotar mänskligheten.

När Angela Merkel och Åsa Romson talar sig varma för invandring eller när den miljöengagerade Anders Wijkman yttrar sig om klimatförändringar så talar dessa personer emellertid, enligt denna moderna konspirationsteori, inte i egen sak, utan är bara, troligen omedvetet, kasperdockor för mäktiga men knappt synliga intressen som representerar det mäktigaste amerikanska storkapitalet. Familjen Rockefeller och storkapitalisten George Soros brukar nämnas. Bra sökord är ”oligarker”, ”finanskartell”, ”beteendekontroll”, ”psykopolitiska operationer” och RAND (jag höll på att lägga till ”chemtrails”, men där går en gräns, tror jag i alla fall).

För ett par år sedan läste jag en nyskriven och godkänd svensk doktorsavhandling som förklarade att det amerikanska Aspen Institute, ett slags tankesmedja för politiker och företagare, hade spelat en framträdande roll i att skapa föreställningen om ett globalt klimathot i syfte att bereda marken för en global regering som skulle kunna kontrolleras av de härskande amerikanska supermiljardärerna för att de skulle slippa krångliga och motvalls nationella regeringar. Jaha. Nu råkar det vara så att jag haft en hel del med Aspen Institute att göra och själv varit dess ”Nordic Office Manager” under ett antal år. Under alla de möten med institutet där jag medverkat har jag aldrig hört en viskning varken om behovet av klimatlarm eller av en världsregering. Kanske inleddes sådant prat så snart jag lämnat rummet, men jag har svårt att tro det.

Jag tror inte så mycket på den konspirationsteorin.

Den andra populära konspirationsteorin är att svenska debattörer som säger att de oroar sig för migrationens långsiktiga effekter egentligen inte gör det utan i stället, kanske omedvetet, agerar nickedockor för erkänt onda intressen såsom rasister, kanske till och med organiserade rasister som Ku Klux Klan, eller förintelseförnekare. Man trodde man såg en välkammad och sympatisk kille från Sölvesborg, men det gjorde man inte, man såg en person som vill skapa ett politiskt parti i den italienske krigsförbrytaren Mussolinis anda, en ”nyfascist” som statsminister Löfven förklarat vederbörande Blekingebos läggning och intressen.

Det är likadant med den överväldigande majoritet av svenska folket som känner oro i detta ärende. Dessa anses av många insiktsfulla bedömare inte härbärgera egna uppfattningar, utan i stället gå ärenden åt något annat, möjligen utdött, intresse, till exempel Adolf Hitlers partikamrater. Sådana svenskar hålls därför för nazister eller rasister, eventuellt båda.

Jag tror inte så mycket på den konspirationsteorin heller.

Faktum är att jag inte tror på någon konspirationsteori. Tills motsatsen är bevisad tror jag att tillvaron är precis så rättfram med ändå mångfacetterad, svårtolkad och ibland töntig som den ser ut på ytan.