Vad menar vi med islams storhetstid?

mohamed omar

Mohamed Omar

Både muslimer och västerlänningar talar ibland om ”islams guldålder” eller ”islams storhetstid”. De använder samma ord men menar olika saker. Västerlänningar syftar på en period i muslimernas historia då vetenskapsmän, fritänkare och kättare på vissa håll kunde uttrycka sina tankar, framför allt från 800-talet och fram till mongolernas erövring av Bagdad 1258, medan muslimerna syftar på islams tidigaste historia under profeten Muhammed och de fyra ”rättledda” kalifernas teokratiska styre. Man ser detta som ett utopiskt samhälle där Guds lagar rådde och muslimer satte livet efter döden före livet i världen och jihad, det heliga kriget, gav dem seger efter seger mot de otrogna.

Frågan är om det som västerlänningar tänker på när de talar om ”islams storhetstid” var så islamiskt egentligen. Muslimernas framgångar inom vetenskap, ingenjörskonst och byråkrati byggde framför allt på kunskaper man tagit från de erövrade, otrogna folken. Det fanns en och annan arabisk filosof som lånade tankar av grekerna, men dessa var illa sedda och sågs som kättare. Arabiska filosofer som Avicenna (980-1037) och Averroës (1126-1198), som uppskattas av västerlänningar, betraktas fortfarande generellt som kättare och rentav som icke-muslimer av islams lärde. Avicenna, som egentligen hette Ibn Sina, förnekade kroppens uppståndelse och Averroës, som egentligen hette Ibn Rushd, menade att världen var evig. Dessa tankar står helt i strid med profeten Muhammeds läror och dessa filosofer kan svårligen ses som ”goda muslimer”. I Nordisk familjeboks förklaring av arabisk litteratur kan man läsa: ”Den egentliga filosofiska spekulationen, som ledde sitt upphof från öfversättningar från grekiskan – Huneins (d. 873) öfversättningar af Aristoteles och Platon öfvergingo sedermera både i den hebreiska och medeltida latinska litteraturen – var därför en mer exotisk företeelse och liksom några andra profana vetenskaper af större betydelse för Europa än för araberna själfva.”

Det talas ofta om hur araberna räddade den antika kulturen genom sina översättningar. Men man översatte helst inte drama och poesi (definitivt inga komedier!) utan skrifter man trodde sig ha nytta av, framför allt geografi, medicin och matematik. Det var huvudsakligen sekulära drivkrafter, som behovet av hälsovård, konstruktion, handel och samhällsorganisering, som motiverade översättningarna och kunskapssökandet, och de gick an så länge skrifterna inte ansågs stå i motsättning till islams läror. Så att kalla denna verksamhet islamisk är inte riktigt. Många, vissa säger de flesta, översättare var inte heller muslimer utan judar och kristna. Den i Nordisk familjebok nämnde Hunein ibn Ishaq (809-873), som översatte flera grekiska texter om medicin till arabiska, var kristen.

Och samtidigt som muslimer tog till sig av nyttiga kunskaper förstörde de sådant som de uppfattade som hädiskt och antiislamiskt, som tempel, statyer och litteratur. Persien, Egypten och Indien utsattes för en fruktansvärd kulturförstörelse.

Muslimerna ska under medeltiden ha byggt toleranta samhällen medan de kristna européerna mest ville ut på korståg för att döda hedningar. Den bilden stämmer inte; muslimerna hade redan erövrat hela Mellanöstern och Nordafrika, kristna länder som nu islamiserades, och korstågen tillkom som en reaktion för att återta Jerusalem och skydda kristna pilgrimer. I Koranen och i Muhammeds lära är påbudet om jihad, det heliga kriget för att utbreda islams styre, tydligt utsatt. Något liknande finns inte i Jesu lära.

Det som västerlänningar kallar ”islams storhetstid” gick under 1258 då de vildsinta mongolerna erövrade Bagdad, säte för det abbasidiska kalifatet. Men intellektuellt krossades den av Imam Al-Ghazali (1058-1111), en islamisk lärd som kastade ut det grekiska tänkandet och befäste den islamiska ortodoxin på Koranen och Muhammeds grund.

Ghazali lämnade sitt liv som lärare vid Nizamiyah-universitetet i Bagdad och sökte istället Gud genom självspäkelse, böner och umgänge med fromma män. Han ägnade tio år åt att resa, först till Mecka, sedan till Jerusalem, Damaskus och Kairo, tills han slutligen återvände till Bagdad. Hans upplevelser och tankar under dessa resor ligger till grund för hans mest kända verk: Ihya ‘Ulum al-Din (”Återupplivandet av religionens vetenskaper”). Han hade nu gått från att vara en lärare till att bli en predikant. Han föraktade världen och kallade människor till Gud och det kommande, eviga livet.

I sin bok ”Filosofernas sammanbrott” visar Ghazali att filosofernas tankar strider mot Koranen och Muhammeds läror och därför bör förkastas. Han sätter upp ett av filosofernas påståenden och mot det sätter han koranverser och yttranden av Muhammed. Det är allt som behövs för att nedgöra filosoferna, att Koranen är sann och Muhammed talar sanning är självklarheter. Det behövs inget filosoferande, profeten Muhammed har kommit med allt människan behöver för sin frälsning. Filosofin är onödig, och faktiskt också farlig då den kan leda på villovägar.

Ghazali beundras än idag av islams lärde för sin kamp mot den grekiska filosofin och har fått hedersbenämningen “hujjat al-islam”, islams argument eller bevis, för vad man uppfattar som ett lyckat försvar av islams ortodoxi mot den grekiska filosofin. Att hans försvar blev så lyckat, inte i intellektuell mening men i inflytande, är en av islamvärldens stora olyckor. Jag har skummat igenom en del av hans skrifter i engelsk översättning men inte hittat några bevis för Guds existens eller Muhammeds profetskap. Tror inte att jag kommer att hitta dem även om jag skulle läsa noggrant nästa gång.

I en artikel på en svensk, islamisk sajt som drivs av Ghazali-institutet, kan man läsa att dagens muslimer bör hämta inspiration av Ghazali i sin kamp mot västerländskt inflytande:

“Idag kämpar islam med det västerländska inflytandet, liksom det en gång kämpade med den grekiska filosofin. Vår tro och vårt andliga liv är på väg att urholkas och förlora i djup och skärpa. Nu som då finns ett behov av att ‘återuppliva religionens vetenskaper’. Den som fördjupar sig i Al- Ghazalis arbeten kommer där att finna många konstruktiva upplslag för att ta den uppgiften i angrepp.”

Medan kristna skolastiska teologer är helt döda i väst och framför allt studeras av idéhistoriker är islams medeltida teologer i högsta grad levande. Den stora pågående salafistiska väckelsen, återgången till urislam, bygger till stor del på Ibn Taymiyya, en teolog från 1300-talet. Han citeras flitigt av både Al-Qaida och Islamiska staten, men också av Muslimska brödraskapet och av de salafister som ägnar sig mer åt mission än terrorism.

Så är Ghazali verkligen orsaken till att muslimerna slutade tänka? Efter 1400-talet framträdde ju inga betydande tänkare i islamvärlden. Det har inte gjorts några upptäckter på fem hundra år och det som finns av vetenskap har de tagit av väst. Majoriteten av världens muslimer tror hellre på Koranens berättelse om Adam och Eva än på den vetenskapliga evolutionsläran. En anledning till förfallet är att den islamiska ortodoxin besegrade filosoferna, ja, uppenbarelsen kväste förnuftet. Här måste en del av skulden läggas på Ghazali, men jag tror att om han inte hade gett sig på filosoferna med Koranen i högsta hugg hade någon annan gjort det. Man får inte glömma att de fåtaliga filosofer som verkade under “storhetstiden” aldrig hade något stöd av massorna; de tillhörde en elit. Massorna hämtade, då som nu, sin världsbild i moskéerna och hos de islamiska, ortodoxa lärda som oförtröttligt förkunnade Koranens budskap. Som det så riktigt konstateras i Nordisk familjeboks förklaring av arabisk litteratur: “Kitab Allah (Guds bok) är inom islam i vida högre grad än inom något annat trossamfund allt vetandes källa.”

Den sunda västerländska självkritiken slår ibland över i ett osunt självhat där man nästan desperat söker efter möjligheter att förhärliga andra kulturer. Därav talet om “islams storhetstid”, en tid till vars främsta förtjänster hör ett oislamiskt filosoferande som förkastas av islams egna lärda.

20 thoughts on “Vad menar vi med islams storhetstid?

  1. Gunilla skriver:

    tack för en djupare analys av ‘storhetstiden’. Detta är särskilt intressant i ljuset av tidigare kolumnist Radetzky’s ‘redovisning’. Sedan är det klart att en segrares version av sin storhetstid är inte densamma som en förlorares.

    Liked by 6 people

  2. Staffan Persson skriver:

    Utmärkt med detta genmäle.Det råder vitt spridda feluppfattningar om denna ”storhetstid”,jag hyste dem själv,tills jag läste Storhaug,Bra att man får korrektion från annat håll också.

    Liked by 2 people

  3. Lennart Bengtsson skriver:

    Ytterst är det en fråga om vad framstående individer framför och vilken genomslagskraft detta kommer att få. Att genomslagskraften är extra stor inom naturvetenskap och teknik beror på att där kan det stora flertalet själva bedöma värdet eller kraften av den nya kunskapen. Detta är inte alltid lika uppenbart i soft sciences to say the least. Det är helt klart att en föreställningsvärld som saknar empiriskt stöd som religion och diverse politiska uppfattningar i det långa loppet är till förfång och nackdel för mänskligheten. Det är av denna anledning som upplysningstiden varit så framgångsrik inte minst för västvärlden liksom för de länder som valt att anamma västvärldens värderingar. Man kan till exempel jämföra Kina idag med Kina för 50 år sedan. Totalitära ideologier kan inte konkurrera med kan för kortare perioder på några decennier eller så skapa allehanda problem. Dagens problem i länderna i Mellanöstern och Nordafrika är självförvållade och måste lösas av dessa länder själva. Vissa klimatfaktorer är förvisso mindre gynnsamma än i Västeuropa men Israel har visat vad som är möjligt med en kombination av rationellt kunskapssökande och hårt systematiskt arbete. De islamska länderna borde följa detta goda exempel.

    Liked by 1 person

  4. Hovs-hallar skriver:

    Återigen lysande skrivet av Mohamed Omar.
    Dessa djupgående insikter om islams natur och dess historia undertrycks numera av etablissemanget i dess iver att vara ”inkluderande”. Det heter ständigt att islams ockupation av Spanien på medeltiden var en ”guldålder, osv.

    I bakgrunden finns något annat — en rädsla. I vårt kollektiva minne finns fragment av en tid då islam utgjorde ett ständigt militärt hot mot Europa — ett hot man trodde vara neutraliserat sedan ottomanernas anfall mot Wien slagits tillbaka 1683.

    Fel. Nu stundar en ny islamsk ockupationsvåg, sedan muslimer i miljontal tillåtits bosätta sig i Västeuropa varav troligen fn. omkring 800 000 i Sverige (från i stort sett NOLL för några decennier sedan). Deras mål är och förblir detsamma som under medeltiden — att slå ner allt motstånd, införa islamsk teokrati och reducera överlevande icke-muslimer till ”dhimmies”.

    Googla på Bill Warner.eller gå direkt till videon ”Why we are afraid”

    Liked by 3 people

  5. ruben skriver:

    Tacksam för den analysen, de känns trovärdigt. Islam har gjort skäl för sitt rykte, som dödens budbärare. Denna medeltida dysfunktionella tvångs-lära passar inte in i en modern demokratisk stat utan skapar oftast konflikt-härdar där den verkar, vilket också ofta bevisats. Att läran ens är tillåten i sin nuvarande form är faktiskt en gåta, men kanske har en delvis förklaring ändå?
    http://skafferigodis.blogspot.se/

    Liked by 4 people

  6. Tahmas skriver:

    Att islam skulle ha haft en storhetstid med ett sprakande kulturliv där alla kom överens är nog mer än tveksamt. Denna ”fredens religion” har aldrig kännetecknats av att ha några större tänkare och det kan aldrig skuldbeläggas västerlandet.
    Islams storhetstid bygger på erövringar och underkastelse men det är inget som har berikat oss, tvärt om.
    Det blir väldigt svårtvatt ha en rik kulturliv när allt måste utgå från religionen, det blir väldigt svårnavigerat för de som försöker.
    Trots det så finns det många människor som av någon outgrundlig anledning väljer att försvara irrläran.

    Liked by 3 people

  7. phnordin skriver:

    Hej, och stort tack för denna ingående och insiktsfulla analys av Islam. Det känns bar att du kan delge oss solida faktiska uppgifter att bygga på för vidare kunskaper. Ditt inlägg bryter verkligen mot Marian Radetzkis artikel tidigare i veckan.

    Liked by 1 person

  8. Kristina von Heland skriver:

    Det som förvånar mig är att islam är så attraktiv och sprids-kanske mest med nativitet men ändå. De verkar ha så tråkigt och det mesta är negativt. Ingen framtidstro. Att några ägnar sig åt att vara masochister är logiskt men så många?
    Man ser på marknaden här då de kommer, trots trängsel och liv i luckan bildas det ett tomrum runt fra kvinnorna som är lätta att urskilja. De går i grupper och talar inte med någon utanför deras krets.
    Städerskan säger att de skickar inbjudan till barnkalas på skolan men de svarar aldrig och kommer aldrig. Isoleringen är från båda hållen.
    Förstår inte varför de inte slutar med larvet. Vi svenskar utomlands köper Kalles Kaviar, knäckebröd och sill på IKEA men det de pysslar med? Helt absurt tycker jag på det mänskliga planet. Varför ser de så sura ut? Jag försöker möta blicken med ett leende men det är kört. Apropå filosofi och tänkande i det praktiska livet. Jag tycker att det är ett förnekande av livet och att det inte finns någon stolthet med kultur, konst, litteratur. En förnekelse av det trevliga här i livet. Att inte ens kunna stoppa i sig mat utan ritualer är helt stolligt. Ingen nyfikenhet att prova något nytt utan bara regler och svart och elände.

    Liked by 5 people

    • Lars Åhlin skriver:

      Nej, även för mig är det omöjligt att se något positivt bidrag från fromma muslimer boende i Sverige. Jag försöker tänka att det kanske är fattigdomen och katastrofens överhängande hot som präglar ”nyanlända” i Sverige, så som även äldre svenskar förr kunde uppfattas som bittra och fördömande Jantelags-följare (jag vet att Sandemose var dansk).

      Möjligen är alltså nöden en förklaring till den initiala negativismen hos muslimer i Sverige. Men den är ingen ursäkt för att stanna kvar i en klient- och offer-position!

      Gilla

  9. nilsdacke skriver:

    Återigen en utmärkt analys av Mohamed.
    Nej, Ghazali var naturligtvis inte ensam skyldig. Han tillhörde den asharitiska rörelsen och fullföljde vad Ashari hade påbörjat. Reliance of the traveller (RoT) är den mest kända översättningen av sharia till engelska Den är enligt shafi- skolan och säger i början att den följer teologin enligt Ashari. Ghazali tillhörde den lagskolan. RoT ger en alltigenom ortodox bild av islam. I bok A betecknas naturvetenskap som förbjuden kunskap. Inte undra på att islam inte frambringat något konstruktivt på många hundra år.

    Liked by 1 person

  10. Tahmas skriver:

    Det sorgliga är att mer än en miljard människor lever inneslutna I en väldigt mörk värld. Den islamiska kulturen, om man kan kalla det kultur, är svart och eländigt. Ingen sång ingen dans, bara mörker och ett tungt religiöst ok som hänger över dem.
    Man bör ha förbarmande med dessa människor men väl här så fortsätter de med sin destruktiva och svarta religion som bara predikar elände och underkastelse.

    Gilla

  11. Willy Lindqvist skriver:

    Att utplåna de ”otrognas” kultur är ett mål för islam. Vi har sett det genom förstörelse av kristna kyrkor, andra religioners tempel och Buddhastatyer. Islam är också den stora bokbrännarideologin. I erövrade länder brände de, i syfte att utrota kulturen, upp litteraturen. Tanken var: Står det i koranen så behövs det inte. Står det inte i koranen ska det inte finnas. Det fanns dock en och annan klok muslim som gömde litteratur undan bokbålen. Idag tror många i västerlandet att denna bokskatt är skapad av islamska företrädare. Så är det inte.
    Det finns en senare tids ideologi som också försökte utrota erövrade länders kultur, nazismen. Det skildras av Anders Rydell i hans böcker: Boktjuvarna. Jakten på de försvunna biblioteken. Och: Plundrarna: hur nazisterna stal Europas konstskatter.

    Gilla

  12. Anders F skriver:

    Läser MO med stor behållning, men kan samtidigt medge att allt detta religionshistoriska må vara av visst underhållningsvärde här och där, men för oss naturvetare är det endast lite kul i kanten. Ursäkta min ringa bildning i ämnet, men jag anser religion som en kognitiv kontamination. Och bland alla irrläror sticker islam ut som den värsta av dem alla. (Att avfällingar, konvertiter, bestraffas med döden i just denna ”religion” säger allt. Jag vilar min väska – om en liten skämtsam anglicism tillåts.)

    Men, Omar, du har min respekt, sympati och mitt öra. (Även om det senare är bemäng med ett överskott av vax ibland.)

    Gilla

  13. Ola Byfält skriver:

    Ola Byfält
    Läser man Johannes Paulus II:s rundskrivelse Fides et Ratio (1999) till biskoparna i den katolska kyrkan finner man hur påven betonar sambandet mellan tro och förnuft. Det är de två vingar på vilka människoanden svingar sig upp till betraktelsen av sanningen om människan och Gud. Tron och förnuftet står inte i konkurrens med varandra, utan de kompletterar varandra. Teologins uppgift är att foga den inomvärldsliga kunskapen och den uppenbarade kunskapen till en koherent syntes. Symbiosen mellan tro och förnuft är en avgrundsdjup eller himmelsk skillnad till vad de muslimska ”lärdes” på blind fanatism och fatalism grundade teologiska utsagor är. Påven betonar att det är en illusion att mena att tron skulle vara mer appellerande i förening med ett svagt förnuft; tvärtom löper tron då att vittra till myt och vidskepelse. Alla med god vilja och sunt förnuft kan se att detta är fallet i den islamska världen. De våldsamma reaktionerna på Benedikt XVI:s tal Tron, förnuftet och universitetet i Regensburg 12.9.2006 är bevis nog. Påven inledde med att betona att den bysantinske kejsaren Manuel II Palaiologos (1348-1425) motiverar varför det är ologiskt att utbreda tron genom våld. Det på grund av att detta står i motsats till Guds väsen och till själens väsen. ”Gud finner inget behag i blod”, säger kejsaren och ”att inte handla enligt förnuftet, inte ”syn-logo” (”med Logos”), det strider mot Guds väsen. För att övertyga en förnuftig själ, behöver man inte bruka sin arm, inte tillhyggen eller något av de vapen med vilka man kan hota någon med döden sade kejsaren. Påvens tal träffade mitt i muslimernas ömmaste hjärta och reaktionerna var helt följdriktiga: vrede och hat.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s