På den opinionsbildande internetsidan Det Goda Samhället uppmanar Mohamed Omar kristna i Sverige att ”gå till Rom”, det vill säga konvertera till den romersk-katolska kyrkan . Han tar avstamp i Sveriges relation med Polen på 1500-talet; en tid som präglas av den lutherska reformationen och då Sverige till sist, genom den världsliga maktens försorg, kapar banden till just Rom.

Anledningen till rådet är, skriver han, att ”Svenska kyrkan sjunker djupare ner i förvirring”. Men att en vandring till Rom skulle vara en logisk nödvändighet då ”allt fler kristna [börjar] vända blicken mot Rom i hopp om en trygg hamn” kan inte lämnas utan kommentar. Den föreställningen måste förstås som ett uttryck för just den förvirring som råder. Och förvirring är, i fråga om Kyrka, ett symptom på osäkerhet och kunskapsbrist.

Vad man som kristen borde söka och dras till är i stället ursprunget; rötterna. Rörelsen borde syfta bortom Rom och ta den allvarligt menande ända till den odelade Kyrkan. Och då är den romersk-katolska kyrkan varken det enda och kanske inte heller det närmsta alternativet för alla.

Mohamed Omar trycker på storlek som en viktig aspekt. Han skriver hur han själv inte är troende, ”men om jag var kristen skulle jag gå till Rom. Det är rådet jag ger till mina kristna vänner. Jag tänker så här: Rom är världens största kyrka och om jag går med blir den ändå lite större.” Samma resonemang kan man självklart även som ortodox eller gammalkatolsk anföra!

Ett av problemen i debatten om kyrkan i vårt land är den i många fall rådande oförståelsen av begrepp. Nordisk-katolska kyrkans biskop Roald Nikolai skriver om detta:

”Slik ordet ”katolsk” ofte brukes i dagens kirkelige debatt, kan man ledes til å tro at uttrykket betegner Den romersk-katolske kirke i motsetning til luthersk eller ortodoks kirkeliv. Bruken av ordet «katolsk» som konfesjonsbetegnelse er imidlertid noe nytt. […] Ordet «katolsk» betegner derfor ikke et spesielt kirkesamfunn, men et kvalitetskrav. For å kunne kalles «katolsk» må et kirkesamfunns tro og ordninger være i samsvar med helheten. Likesom de andre kjennetegnene på kirken i trosbekjennelsen – «én», «hellig», og «apostolisk» – uttrykker også attributtet «katolsk» en uoppgivelig side ved kirkens liv i verden. Overalt må det åndelige liv fremstå som det skal være. Katolisitetens virkelige motsetning er selvbestemt religiøsitet – det at jeg gjør meg selv til øverste autoritet i mitt åndelige liv. Her må vi velge målestokk.”

Men Mohamed Omar gör en viktig iakttagelse även om inte hela bilden ges. Många väljer att lämna majoritetskyrkan som, trots sin storlek, upplevs vara på fel väg. Fler väljer att konvertera och somliga har genom åren valt att gå över vattnet till andra sammanhang. Många har sökt svaren på ännu längre håll; i andra kulturer. Men tack och lov kom möjligheten till oss; möjligheten att leva och växa i Kristus; han som är vägen, sanningen och livet, utan att behöva korsa en enda riksgräns. Möjligheten kom via Norge (!) i form av Nordisk-katolska kyrkan som står i den odelade kyrkans tro och lära.

Törsten är svår. Men det är inte nödvändigt att gå över floden efter vatten att släcka den med. Svaren finns oftare närmre än man anar.

Fr. Franciskus Urban är präst i Nordisk-katolska kyrkan och biskopsvikarie för Sverige