Patrik Engellau

Många har nog, liksom jag, känt sig förvirrade över ärkebiskopens samröre med en del muslimska ledare, till exempel i en uppmärksammad debattartikel i Dagens Nyheter den 8 augusti. Det som förvirrar och oroar är dessa muslimska ledares, som det verkar – läs till exempel Mohamed Omars krönika – sannolikt har extremistiska böjelser.

Genast hamnar jag i förvirringens kärnpunkt: vad är extremism? Nu ska jag tala om vad jag tror mig att jag har begripit och hur man kan försöka förstå – om än inte stödja – ärkebiskopen.

Ärkebiskopens och de muslimska ledarnas (plus en katoliks och en judes) debattartikel uttrycker en gemensam avsky för Islamiska statens mord på den franske prästen Jacques Hamel. Den typ av extremism som Islamiska staten representerar tar alla avstånd från. Det handlar om en grym avrättning utförd av ett gangstergäng. Man kan kanske förstå att ärkebiskopen är tacksam att få stöd av vissa muslimer i sina fördömanden av detta dåd som utförts av andra muslimer.

Ärkebiskopens och de muslimska ledarnas minsta gemensamma nämnare är just det jag sa, de gillar inte grymma avrättningar utförda av gangstergäng. Där är de eniga.

Men om man blickar lite bredare så är nog ärkebiskopens och de muslimska ledarnas motiv olika. Ärkebiskopen ogillar dådet för att det handlar om en grym avrättning. De muslimska ledarna ogillar dådet, såvitt jag kan förstå, för att det utförts av ett gangstergäng.

Jag tror att detta är fundamentalt. Jag kan ha fel. Men jag tror inte de muslimska ledarna har något emot grymma avrättningar i sig. Hur kan jag påstå något sådant?

En av de muslimska ledarna är Mahmoud Khalfi, ordförande i Sveriges imamråd. Imamrådet är enligt religionsforskaren Sameh Egyptson skapat av Islamiska Förbundet i Sverige. Islamiska Förbundet är i sin tur medlem i Federation of Islamic Organisations in Europé som har täta kopplingar till Muslimska brödraskapet. Så här förklarar Wikipedia (som man i och för sig inte alltid kan lita på):

IFiS tillhör den europeiska paraplyorganisationen Federation of Islamic Organisations in Europe (FIOE). Enligt terrorismforskaren Magnus Norell är FIOE en del av Muslimska brödraskapets nätverk i Europa. Enligt Mohammed Mahdi Akef, General Guide för Muslimska brödraskapet fram till 2010, är medlemskap i FIOE liktydigt med att vara del av Muslimska brödraskapets globala nätverk.

Man torde kunna utgå från att ärkebiskopens muslimska debattkamrater (motsvarande gäller även den andra) ställer upp på Muslimska brödraskapets agenda. Enligt Mohamed Omars ovan refererade artikel vidgår Mahmoud Khalfi kopplingen till brödraskapet:

Ja, det är ingen hemlighet att vi har kopplingar till brödraskapet, vi väljer det som riktning.

Så här förklarar Wikipedia brödraskapets avsikter:

Muslimska brödraskapet är en religiös och politisk organisation som bildades i Egypten 1928 och vars mål var att skapa en islamisk välfärdsstat grundad på Koranen och haditherna. Muslimska brödraskapets motto är: Allah är vårt mål; Profeten är vår ledare; Koranen är vår lag; jihad är vår väg; och döden för Allahs ära är vår högsta strävan.

Jag kan inte förstå annat än att ärkebiskopens meddebattörers mål är att en sådan ordning ska inrättas i Sverige. Sverige ska ingå i ett kalifat. Åtminstone ska sharia tillämpas i Sverige. Det betyder att det svenska statsskicket ska kastas över ända och svensk lag ersättas av sharia. Det finns inget i sharia som talar emot straff som halshuggning och stening. Sådana straff är legio i länder som tillämpar sharia, till exempel Saudiarabien. Det är således inte våldsdåden i sig som ärkebiskopens meddebattörer invänder mot, utan bara den regi i vilken de utförts.

Det var länge sedan vi i Sverige hade någon politisk rörelse med omvälvning av staten på dagordningen. Jag vet inte om 1900-talets svenska nazistiska partier hade sådana planer, men säkert har olika socialistiska partier haft det.

Rörelser som propagerar för omvälvning av statsskicket måste rimligtvis kallas extremistiska. Om jag inte fått allting om bakfoten förefaller det mig helt obegripligt att ärkebiskopen ger sig i lag med sådana extremister. Ännu underligare är det att svenska staten, som ärkebiskopen påpekar, genom statsbidrag finansierar dessa rörelser, vars ambition således är att undergräva rättsordningen. Ja, att sträva efter att införa sharia är faktiskt just detta.

PS Som så ofta tidigare, när man har med relativt obekanta politiska rörelser att göra, är det klokt att läsa innantill i deras egna skrifter. Av sura 8:38-40 fra mgår hur fallet Hamel borde ha hanterats enligt regelverket. Prästen borde ha erbjudits konvertering och tagits av daga först om han avslagit erbjudandet:

[Muhammad!] Säg till sanningens förnekare: ”Om ni gör slut på [ert motstånd mot tron] skall det förflutna förlåtas er, men om ni återupptar [er fientliga hållning, bör ni tänka på] hur det gick för forna tiders folk [som ville trotsa Gud].” 

 Och kämpa mot dem till dess förtrycket upphör och all dyrkan ägnas Gud. Om de upphör ser Gud vad de gör; men om de vänder om [och på nytt gör motstånd mot tron] skall ni veta att Gud är er beskyddare – den mäktigaste Beskyddaren och den bäste Hjälparen av alla!