Patrik Engellau

Jag utgjöt mig nyligen över kapitalismens fördelar och påstod att framgångsrika företagare var som ett slags välgörenhetsfurstar även om de aldrig gett en krona till SOS Barnbyar.

För den händelse någon misstror detta ska jag nu ge ett illustrativt exempel. Jultomten i det här fallet är Ingvar Kamprad.

Kamprads förmögenhet påstås ligga kring 500 miljarder kronor. Varifrån kommer de pengarna? Enligt den marxistiska läran har Kamprad stulit dem från sina anställda genom så kallad utsugning. Den som inte fördjupat sig i Karl Marx tänkande skulle kanske förmoda att pengarna kommer från kunderna, i varje fall är det de lördagshandlande barnfamiljerna som i möbeljättens kassor lämnat ifrån sig de pengar varur Kamprads förmögenhet härrör.

IKEA startades 1943 och har alltså existerat i 73 år. Omsättningen uppgår numera till ungefär 300 miljarder kronor. Nu ska jag göra två antaganden för att kunna räkna.

Det första antagandet är att omsättningen vuxit linjärt under perioden. Det betyder att företagets totala omsättning under perioden varit 300/2 * 73 miljarder kronor vilket är lika med 11 tusen miljarder kronor (nästan tre svenska BNP!).

Det andra antagandet gäller hur mycket kunderna tjänat på att slippa köpa sofforna på Fina Gatan. Jag höftar till och påstår att IKEA är hälften så dyrt i snitt. Det är kanske fel, men du kan lätt räkna om själv med andra antaganden.

Det betyder att kunderna fått betala dubbelt så mycket om de istället handlat på Fina Gatan. De har alltså sparat 11 tusen miljarder kronor. Kamprads vinst på de platta paketen är alltså 500 miljarder kronor medan resten av världen tjänat 11 tusen miljarder. Kamprads ersättning för sina välgärningar mot mänskligheten har således motsvarat runt fem procent av den totala vinsten för samhället.

En marxist skulle nog bli förbluffad av detta resultat som visar att allmänheten sugit ut ungefär 200 gånger så mycket ur IKEAs arbetare som ägaren Kamprad.

Den som inte är marxist kan i stället förundras över vilken oerhörd välgörare kapitalismen är. Strukturell godhet är i sanning en rättvisande bedömning.