Patrik Engellau

Jag har just läst det femtonde, nyligen utkomna, numret av Dabiq, Islamiska statens tidskrift. Detta nummer heter ”Att bryta korset” och handlar om att muslimer måste krossa den förvekligade och hedniska kristna kyrkan – och dess medlöpande falska muslimer – som försöker lura i vanliga muslimer att islam har något med fred att göra. Ja, det står så.

Det är en mycket elegant och välgjord tidning. Sättningen och bilderna är estetiskt tilltalande (även om jag rycker till av fasa inför ett fotografi av en halshuggning just i ögonblicket när huvudet ramlat på marken och blod börjar spruta ur halsen). Artiklarna – som jag alltså läst på engelska – är nästan pedantiskt välskrivna. Exempelvis återges citat inom citat på det korrekta sättet, alltså med enkla citattecken i stället för dubbla. Som vid det här laget erfaren redaktör kan jag inte annat än buga mig för Islamiska statens vårdade språkliga hantverk. Jag har inte hittat något enda fel på åttio sidor text. Högt bildade engelsktalande skribenter måste ha varit inblandade.

Intressant nog läser Islamiska staten inte bara sina egna skrifter med eftertanke och noggrannhet, utan även Bibeln. Med gillande citeras Gamla Testamentets våldsamma och krigiska avsnitt, till exempel 5 Mosebok 7:2: ”När Herren, din Gud, överlämnar dem [dina fiender vars land du erövrat; PEs anmärkning] åt dig och du besegrar dem skall du viga dem åt förintelse. Du får inte sluta förbund med dem eller visa skonsamhet mot dem”.

Med instämmande citeras Jesus i Matteus 10:34: ”I skolen icke mena att jag har kommit för att sända frid på jorden. Jag har icke kommit för att sända frid, utan svärd” samt Lukas 19:27: ”Men dessa mina ovänner, som icke ville hava mig till konung över sig, fören dem hit huggen ned dem här inför mig”.

Allt kristet prat om att Jesu förkunnelse skulle avvika från Gamla Testamentets budskap avvisas med förakt genom referens till Matteus 5:17-18: ”Tro bara inte att jag har kommit för att upphäva Moses lag och det profeterna sagt. Nej, jag har kommit för att uppfylla dem och för att de ska förverkligas. Jag försäkrar er: Varje ord i lagen ska gälla så länge jorden består och tills dess syfte är uppnått”.

Om bara de kristna följt sitt eget regelverk, menar Islamiska staten, hade allt varit i sin ordning ty då hade ett gott världsomspännande religionskrig redan utbrutit mellan muslimer och kristna. Problemet är de kristnas mjäkighet, ty den förhindrar en del ljumma muslimer att ta ställning.

En artikel heter ”Varför vi hatar er [kristna] och varför vi slåss mot er”. Sex skäl anges. Det första är att vi är otrogna. ”Och slåss mot dem tills hedningarna är borta och all religion gäller Allah” enligt sura 2:193. (Så återges denna sura i Dabiq; andra översättningar har delvis annan innebörd.) Det andra skälet är att vi avviker från Allahs bestämmelser och tillåter sådant som sodomism (homosexualitet). Det tredje skälet är att vi tror att världen skapats på något annat sätt än av Allah. Det fjärde att vi beter oss brottsligt mot islam. Det femte att vi för krig mot muslimer i Mellanöstern. Det sjätte att vi invaderat islams territorium. Det påpekas särskilt att det där med krig och våld mot muslimer är sekundärt; ”vårt främsta skäl att hata er upphör inte förrän ni blivit muslimer”.

Islamiska statens krig mot de kristna och västerlandet är för de kristnas egen skull: ”vi slåss mot er för att leda er från otrons mörker ut i islams ljus och för att befria er från ett liv som bara handlar om denna världen så att ni kan njuta både av denna världen och av den efterkommande”.

Allt det här ger mig en tankeställare. Om Islamiska staten ogillar mesiga kristna är det kanske bra att sådana som påven och Sveriges ärkebiskop gullar med muslimer. Eller också är det tvärtom: Islamiska staten kanske bara låtsas hata harhjärtade kristna eftersom sådant hat uppmuntrar ärkebiskopen till fortsatt eftergivenhet mot islam vilket gör att islam lättare kan växa sig starkt i västerlandet.