Att se till att alla får ett drägligt arbete och kan försörja sig själva samt också bidra till samhällskostnaderna har under de senast drygt 100 åren varit en bärande pelare i svensk politik. Att satsa på arbetslinjen och reducera arbetslöshet har varit och är ett av det viktigaste i svensk politik.

Emellertid går utvecklingen i världen i en riktning där en sådan politik blir allt svårare att genomföra av flera orsaker. Inte heller kan politikerna göra mycket annat än att skapa gynnsamma villkor för företagen. Dit hör till exempel att se till att utbildningen är relevant och har hög kvalité samt att samhället är stabilt och fungerar effektivt.

Globaliseringen har inneburit att allt fler produkter numera importeras. Sverige förlorade redan på 1960-talet sin textilindustri och idag kommer praktiskt allt i klädväg som behövs från främst billigländer i Asien. Samma sak gäller alla slag av husgeråd och elektronik och numera allt mer kvalificerade produkter. En av de få produkter som fortfarande är inhemska är matvaror där producenterna genom skicklig marknadsföring övertygat konsumenterna att man av hälsoskäl bör hålla sig till den svenska matproduktionen. Samma sak görs också i andra länder som alla anser den egna maten är bättre och hälsosammare.

Globaliseringen innebär allmänt en reduktion av arbetstillfällen genom att produktionen blir effektivare.

Den andra faktorn som i allt snabbare takt eliminerar såväl manuella arbeten som en allt större grupp av tjänster är datoriseringen och automationen. Idag sköts de flesta bankärenden, beställning av resor med mera och i en allt stigande grad av inköp över Internet via mobiltelefon eller persondator. Genom några knapptryck kan man få den senaste bestsellern till sin läsplatta. Det räcker med en mobiltelefon och möjligtvis ett separat kreditkort. Själv har jag slutat använda sedlar eller mynt i Sverige. Det behövs helt enkelt inte. Vem kan klaga på denna utveckling?

Robotiseringen kommer att intensifieras i allt snabbare takt genom mer avancerade mikroprocessorer och alltmer sofistikerad programvara. Många talar redan nu om att artificiell intelligens är en realitet och inte bara när det gäller att vara mästare på schack. På min lilla Casio fickdator kan jag lätt beräkna integraler av ekvationer som på min tid ingick som krävande uppgifter i studentexamen i specialmatematik.

Många svenskar har numera en flitig robot som klipper gräsmattan samt en robotdammsugare som susar runt i bostaden. I Japan finns redan hemrobotar som både kan koka te, klara enkla hushållsuppgifter, sjunga trevliga visor samt besvara diverse frågor som många äldre inte klarar genom ett allt mer sviktande minne. En annan praktisk utrustning är de självduschande toaletterna som ännu är sällsynta i Sverige och som vore ett plus även för hemtjänsten.  Om några år kan man säkert promenera in på Clas Ohlson och köpa sig en lämplig hemrobot som till och med kan hälla upp en OP och sjunga helan går för en ensam pensionär.

Det behövs inte mycket fantasi för att inse att framtiden jobb kommer att bli färre och att robotar kommer att ta hand om allt mer arbetsuppgifter. Till en början kommer man kanske göra allt för att bromsa teknikutvecklingen genom tankeförbud eller alternativt genom att slå sönder de nya maskinerna men till slut kommer man ändå att börja använda dem precis som man idag använder avancerade mobiltelefoner.

Hur skall man ställa sig till en verklighet där mindre arbete behövs? Det naturliga är självklart att man skall vara tacksam för att inte höva arbeta så mycket längre. Min morfar som arbetade i hårt verkstadsarbete 60 timmar i veckan och hade sin första semester i sena 50-årsåldern hade säker varit glad över en sådan utveckling. I första hand skulle man kunna reducera arbetstiden till cirka 20 veckotimmar eller till och med för dem som inte vill arbeta till noll. För att människorna skall kunna försörja sig får alla tillgång till ett kreditkort eller ”helikopterpengar” som faller ned som manna från skyn. Alla får så mycket som behövs för ett rimligt liv. Ett litet antal individer behövs för vidareutveckling samt underhåll men detta kan klaras med cirka 5-10 procent av befolkningen. Huvuddelen av arbetet och produktionen sköts av robotar och avancerade datorer.

Vad kan vi göra för att undgå ett sådant liv eller skulle vi helt enkelt  föredra det?

Lennart Bengtsson är meteorolog och klimatforskare med lång internationell tjänstgöring, främst i Storbritannien och Tyskland. Vid sidan av ett aktivt vetenskapligt arbete har han ett allmänt och engagerat intresse i centrala samhällsfrågor.