Ulf Larsson

Denna krönika bygger till allra största delen på fakta, men innehåller även ett och annat fiktivt inslag. I slutkommentarerna som följer efter artikeln framgår vad som är fakta och vad som är fiktion. Mycket nöje!

Under 2015 sökte omkring 160 000 människor asyl i Sverige. Oavsett hur många som kommer att få stanna, och oavsett hur hushållskonstellationerna ser ut, så kommer behoven av bostäder för dessa människor att vara enormt. Men problemet är att det nu råder brist på bostäder över hela landet, inte minst hyresrätter. Tidigare avfolkningsorter, där det tidigare till och med rivits hyreshus, har numera ofta hundratals människor som köar för att få en hyresrätt.

Den nya anvisningslagen innebär att varje kommun är skyldig att ordna fram bostäder till de nyanlända som fått uppehållstillstånd och anvisats dit. För till exempel Stockholms del handlar det om ungefär 2 800 personer för 2016 – nästa år lär det bli avsevärt fler, även om många nyanlända lyckas ordna boendet på egen hand. Kommunerna runt om i landet är nu fullt upptagna med att lösa den minst sagt svåra ekvationen att hosta upp bostäder till alla dessa nyanlända. [i]

Det är i huvudsak tre typer av bostäder som är aktuella för de nyanlända: 1) hyresrätter i det kommunala eller privata beståndet; 2) bostadsrätter eller villor som kommunen köper in och sedan hyr ut i andra hand; 3) så kallade snabbuppförda modulhus med ett tidsbegränsat boende på några år. Vad gäller kategori 1 så råder det som sagt stor brist på hyresrätter i stort sett i hela landet, varför flera kommuner som exempelvis Luleå, Sundbyberg och Ekerö låter de nyanlända få förtur i bostadskön – ett inte alldeles oproblematiskt förfarande. [ii] Kategori 3 – nyuppförda modulhus – blir extremt kostsamma på grund av korta avskrivningstider. Dessutom är ofta motståndet stort bland dem som redan bor i området, och processen kantas inte sällan av protestlistor och överklaganden som i en del fall stoppat byggplanerna eller fått dem reviderade. [iii] Därutöver förekommer det missnöje även bland de boende själva – i Fagersjö i södra Stockholm, där det helt nyligen invigdes ett modulhusboende med ca 80 bostäder, demonstrerade ett 30-tal av de boende nyligen sitt missnöje med boendet genom att tåga till socialförvaltningen i stadsdelen, berättar lokaltidningen. Missnöjet gäller bland annat rummens storlek, att köket är gemensamt och att det inte finns wi-fi. [iv]

De boende berättar bland annat att:

– Vi hade ett möte dagen innan och kom fram till att vi inte vill bo kvar under de här förhållandena.

Och att:

– Så här ska man inte bygga för 88 vuxna män, säger Ahmad, 28.

 – Handläggaren på Migrationsverket sa att det var en lägenhet på 20 kvadrat. Jag såg framför mig en plats att starta ett nytt liv. Men det här känns verkligen tillfälligt. Noll avskildhet och noll hemtrevnad, sammanfattar Ahmad.

En annan boende håller med:

– Det känns som ett ställe för dem som är 17–18 år. Men vi är mellan 20 och 50. Jag vill hitta någon att dela livet med. Hit kan jag varken ta vänner eller en flickvän om jag träffar någon.

Fredrik Jurdell, som är samordnare för etableringsprocessen i Stockholm och även vd för SHIS som driver modulhusen, visar förståelse för Fagersjöbornas frustration. [v]

– Vissa av klagomålen gäller själva fastigheten, saker som vi som fastighetsvärd kan påverka. Men den stora frågan är att de inte har fått rätt information om vad som väntat dem. Om man är inställd på något helt annat och möts av det här boendet är det klart man blir besviken, säger han.

På det möte som ägde rum i samband med demonstrationen framförde flyktingarnas representanter att stressen över bostadsfrågan nu har lett till depression, ja till och med självmordstankar hos vissa. Fredrik Jurdell menar att bättre information är lösningen: [vi]

– Vi måste bli tydliga med att staden inte kommer att lämna dem på gatan efter två år om de inte har hittat en egen bostad.

Varken kategori 1 eller 3 är alltså särskilt lättexpedierade. Kvarstår då kategori 2, inköp av bostadsrätter eller villor, vilket man sysslat med i bland annat Vallentuna och Malmö. Problemet här är att kommunens budgivningar tenderar att driva upp priserna och på så vis avsevärt försvåra för till exempel ungdomar att komma in på bostadsmarknaden. Detta blir särskilt bekymmersamt på orter med en hög prisbild, som till exempel Stockholm, Göteborg och universitetsstäderna. I just Stockholm har stadsfullmäktige nyligen fattat beslut om inköp av ett 50-tal bostadsrätter för andrahandsuthyrning till nyanlända: [vii]

– Det är ju bara en droppe i havet, vi har över 2 000 personer som vi blivit anvisade och som vi är skyldiga att hjälpa med bostad, säger Heidi Alidoost Ringström, som är integrationssamordnare i Stockholms stad. Men det är alltid en början. [viii]

Hon menar att det är viktigt att staden tar sitt ansvar för integrationen, och av den anledningen har man valt att köpa bostadsrätter i främst innerstaden och vissa närförorter:

– Vi kan inte skicka ut folk till redan segregerade områden som Rinkeby eller Fittja. Då riskerar vi att bygga in ett utanförskap redan från början. Det är inte rimligt att vi har en stad där det i vissa områden inte bor en enda nyanländ.

Några av de bostadsrätter Stockholms stad nu har köpt in är följande: [ix]

• 2 r o k, 56 m2, Hallandsgatan, Södermalm, 76.785 kr/m2
• 2 r o k, 63 m2, Pilgrimsvägen, Aspudden, 53.968 kr/m2
• 1 r o k, 33 m2, Birger Jarlsgatan, Vasastaden, 103.636 kr/m2
• 3 r o k, 76 m2, Industrigatan, Kungsholmen, 71.381 kr/m2
• 2 r o k, 49 m2, Oktobergatan, Midsommarkransen, 56.122 kr/m2
• 3 r o k, 98 m2, Wittstocksgatan, Östermalm, 88.775 kr/m2
• 2 r o k, 42 m2, Margretelundsvägen, Traneberg, 52.380 kr/m2
• 4 r o k, 138 m2, Högbergsgatan, Södermalm, 83.333 kr/m2
• 1 r o k, 38 m2, Ångermannagatan, Vällingby, 44.736 kr/m2

De lite större våningarna som till exempel den på Högbergsgatan ska gå till familjer med många barn, medan par utan barn eller med ett litet barn får flytta in i tvåorna. Hur gör man då med de allra största familjerna?

– För de familjer som har kanske 5-6 barn måste vi kanske gå in på villamarknaden och handla. Vi kan inte bygga in trångboddhet i processen redan från start, uppger Heidi Alidoost Ringström.

Detta var alltså lite kort om de tre dominerande bostadstyperna som kommunerna jobbar med för att uppfylla sina skyldigheter enligt anvisningslagen. Men Svenska Dagbladet rapporterar att en del kommuner är än mer kreativa, exempelvis Norrtälje, där man i utskick till kommunens sommarstugeägare förhör sig om möjligheten till sommarstugeuthyrning. Här säger sig kommunen dock vara ute efter bostäder även åt andra kategorier bostadssökande än just nyanlända: [x]

– Vi tänkte att det säkert finns många hus och rum som kan hyras ut över vintern. Vi som så många andra kommuner har behov av bostäder. Det är många grupper som behöver, som flyktingar, ungdomar och andra människor som har kontakt med oss, säger Ali Rashidi, avdelningschef inom socialtjänsten i Norrtälje kommun.

SvD berättar i sitt reportage om detta att:

En utmaning med att använda fritidshus som bostäder under höst och vinter är den kommunala servicen, särskilt när det handlar om sommarstugeområden långt ute på landet – något som Ali Rashidi instämmer i att kommunen måste ta hänsyn till.

– Om det är ställen som ligger väldigt långt ut på landet och där det inte finns andra människor, då kanske det inte är så lämpligt som bostad, säger Ali Rashid [sic].

I en kommun i Västra Götalands län håller idén med att använda sommarstugor som permanentboende på att ges en ny skrud. Problemet är detsamma som i övriga kommuner: många anvisade nyanlända men alltför få bostäder. Därför utreder kommunen som bäst om man kan ta hjälp av expropriationslagen för att frigöra fler bostäder: [xi], [xii]

– Det finns en passage i lagen som vi som bäst tittar extra noga på, säger en tjänsteman på kommunen, som vill vara anonym. Vi är ju skyldiga att ordna fram bostäder åt de nyanlända som anvisats till oss, och i detta läget vi nu sitter med så måste vi titta på alla tänkbara lösningar.

Men precis som man konstaterat i Norrtälje, så är kanske inte en ensligt belägen sommarstuga det optimala boendet för en nyanländ person eller familj, då det som regel är långt till både kommunikationer, service, sjukvård och andra människor. Därför är tanken i Västra Götalands-kommunen att en eventuell expropriering skulle gälla villor – möjligen också bostadsrätter – i själva tätorten, medan de som bor i dessa idag skulle få bosätta sig i sommarstugorna:

– Detta handlar ju om människor med stort socialt och ekonomiskt kapital, de flesta som äger en sommarstuga har ju till exempel bil. Eller vänner och släktingar som kan hjälpa till med transport och inköp av olika slag. Man får ju fråga sig om det verkligen är rimligt att en del människor sitter med både villa och sommarstuga samtidigt som vissa andra familjer kanske får bo inkvarterade i en gymnastiksal, säger den anställda på kommunen.

– Vi tittar nu på denna saken, så innan vi är klara med de juridiska detaljgranskningarna kan jag inte berätta så mycket mer. Men kommunens utgångspunkt är att denna lösning skulle vara begränsad till kanske något år, eller några. Vår ambition är givetvis att det här kan ordnas på frivillig basis. Men i det akuta läge vi nu har måste vi vända på varje sten. Vi kan ju inte låta folk stå med sina väskor på gatan.

Som jag nämnde i inledningen och som framgår av slutkommentarerna här nedan så innehåller texten några påhittade detaljer. Men frågan är hur lång tid det tar innan verkligheten hinner ikapp dikten.

Fortsättning följer.

[i] http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6388457

[ii] http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=98&artikel=6457520 och http://www.hemhyra.se/stockholm/nyanlanda-far-fortur-hos-bostadsbolagen

[iii] http://www.svd.se/modulhus-for-flyktingar-i-bromma-kan-stoppas

[iv] http://mitti.se/30-tal-flyktingar-i-bostadsprotest/ och http://mitti.se/ahmad-28-jag-onskar-att-vi-kunde-bjuda-tillbaka/

[v] Se slutkommentar iv ovan

[vi] Se slutkommentar iv ovan

[vii] Påhittad detalj av artikelförfattaren; förfarandet förekommer dock som nämnts ibland annat Malmö och Vallentuna.

[viii] Den nämnda personen är påhittad av artikelförfattaren liksom givetvis även hennes repliker.

[ix] Priserna per m2 har räknats fram med hjälp av bland annat Booli som ett genomsnitt utifrån ett antal sålda lägenheter på de nämnda gatorna.

[x] http://www.svd.se/kommunen-efterlyser-stugor–till-nyanlanda/i/senaste

[xi] http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19720719.htm

[xii] Exemplet från Västra Götaland är helt och hållet påhittat av artikelförfattaren, liksom givetvis även tjänstemannens repliker.