Patrik Engellau

En självmordsbombare vet att han ska dö och att polisen troligen kommer att skjuta ihjäl honom om bomben av någon anledning inte skulle utlösas. Men det skrämmer honom tydligen inte. Han vill dö.

Orsaken bakom denna önskan är, vad jag förstått, att han räknar med att komma till Paradiset. Men vad är det som är så bra med Paradiset? Under min Koranläsning har jag bara hittat relativt kortfattade beskrivningar av förhållandena därstädes. Så här sammanfattade jag mina observationer och slutsatser i en krönika nyligen:

Paradisborna ska enligt Koranen åtnjuta ”armband av guld och pärlor och klä sig i dräkter av siden” enligt sura 35:33. Vidare kommer enligt sura 37:45 ”en skål [att] bäras runt från en ren källa” och dessutom ska de enligt sura 38:42 erbjudas ”alla frukter [som de har lust till]”.

 För en nutida bedömare verkar paradisets löften inte särskilt märkvärdiga. Armband köps numera av vem som helst som har lust, sidenkläder finns på H & M, rent vatten har vi i kranarna och det finns hur mycket frukt som helst i närmaste ICA-butik.

Om man nu redan bor i Paradiset, till exempel i Göteborg, varför ska man då ta livet av sig genom att bomba sig själv och andra till döds? Jo, det finns en faktor som vi underligt nog inte talar så mycket om eller bara en passant, nämligen kvinnorna. De radikaliserade och radikaliseringshotade män 20 + som berörs har på det hela taget inga kvinnor. De har inte jobb och pengar så det räcker till att skaffa sig muslimska hustrur. Svenskorna släpper oftast inte till.

Den som själv inte varit en testosteronstinn ung man kan inte förstå vilken plåga tillståndet väcker. Den som dock anar vad safterna ställer till med kan inse vilken lockelse Paradiset i det perspektivet måste representera. Så här skrev jag i samma krönika:

Allah lockar med jungfrur i paradiset: ”Gud har [slutit ett avtal] med de troende, enligt vilket Han i utbyte för deras liv och egendom lovar dem paradiset; de kämpar för Guds sak och dödar eller dödas… Och [deras] hustrur skall vara med dem i dessa [lustgårdar], renade från [all jordisk] orenlighet, och där skall de förbli till evig tid.” (sura 9:111 och 2:25). Ibland översätts med ”rena makar”. Karl Vilhelm Zetterstéens Koranöversättning används beskrivningar som ”jungfrur med blyga blickar” och ”mörkögda tärnor” (samma suror). Även Mohamed Knut Bernströms översättning tar ibland ut svängarna: ”och hos dem skall vara oskuldsfulla kvinnor, med blygt sänkta blickar, evigt unga som de själva” (sura 38:52).

På Internet, till exempel, kan en ung muslimsk man i detta slags beråd få frestande beskrivningar av de jungfrur som väntar honom så snart han kommer till Paradiset.

Men det finns en hake, för strax bredvid Paradiset ligger Helvetet, och den unge mannan kan ju inte säkert veta var Allah tänker förlägga just honom. Inte ens Profeten själv kände säkert sitt postuma öde. Här finns emellertid en skickelsediger paragraf i form av sura 6:10-12, som åtminstone jag tolkar som ett löfte om garanterad biljett till Paradiset för den som dör i kampen för tron:

O du som varit troende, ska jag leda dig till en uppgörelse som kommer att rädda dig från ett plågsamt straff? Det är att du tror på Allah och hans Budbärare och kämpar för Allahs sak med alla dina tillgångar och ditt liv. Det är det bästa för dig om du vill veta. Han kommer att förlåta dig dina skulder och inbjuda dig till trädgårdar under vilka floder rinner och med behagliga boningar i trädgårdar för evigt boende. Det är det evigt uppnådda.

Vi kan sammanfatta så här. Ahmed överflödar av sina drivande safter och sin lust men det blir inget bättre än lite tafsande på småtjejer på musikfestivaler. Han inser att en bra lösning är att han dör och hamnar i Paradiset. Men för att säkra sig mot risken att i stället hamna i Helvetet måste han dö i kampen för tron. Jihad blir lösningen: dör han så vinner han, överlever han så kommer väl Islamiska staten att erbjuda lämpliga kristna eller på annat sätt otrogna sexslavar.

Skulle inte välfärdsstaten kunna bekämpa terrorismen genom att erbjuda bordeller för muslimska unga män? Snyggt, värdigt, planerat och genomtänkt och utan att uppmuntra till missbruk, ungefär som Systembolaget. Kanske kan Mehmet Kaplan bli styrelseordförande i ett nybildat bolag för att säkerställa att det hela är halal.