I oktober börjar säsong sju av TV-kanalen AMC:s populära zombieserie The Walking Dead, som jag följt sedan starten 2011.

Serien skänker en rad politiska lärdomar genom att ge oss en inblick i en tillvaro utan civilisation och vad som får civilisationer att raseras. Låt mig kort beskriva serien.

(OBS: Inga intriger röjs i denna text, jag nämner inte ens karaktärerna vid namn, so no worries.)

Walking Dead utspelas i en post-apokalyptisk värld, i en tillvaro efter att majoriteten av mänskligheten förvandlats till zombies.

Endast små spridda grupper av friska människor lever kvar och kämpar för att överleva i vildmarken där de ständigt måste vara på sin vakt, dels mot zombies – eller walkers som de kallas i serien – men i minst lika stor utsträckning mot människor från andra grupper.

Att välkomna fel människor till sin egen grupp kan vara förödande. I en värld där civilisationens trygga strukturer raserats och lagar inte längre finns, lockas de sämsta sidorna fram hos de flesta.

Att välkomna oaktsamt är därför farligt och kan i värsta fall förgöra hela gruppen. Barmhärtighet är en lyxvara man sällan kan unna sig. Fel val kan nämligen riskera hela gruppens undergång. Man måste välja vilken grupp man hyser lojalitet till. Utebliven civilisation ger inget annat val än att välja att tillhöra en grupp på andra gruppers bekostnad.

I en värld där tillvaron kretsar kring ständig kamp; en kamp mot zombies och en kamp för resurser, är löftet om stabilitet och trygghet den stora lockelsen. Att skapa eller hitta ett samhälle att bli en del av och att återuppbygga lite mänsklig civilisation är den stora längtan hos den grupp överlevare vi får följa i serien.

En längtan som även den kan visa sig farlig, eftersom de som kan utlova någon form av yttre trygghet också har möjlighet att roffa åt sig stor makt. Och stor makt korrumperar som bekant.

Att känna tillit är inte bara svårt utan många gånger även fel; men att hitta trygghet utan tillit är förstås omöjligt. Därför kan dörrarna till tilliten inte stängas helt. Och därför förs också en kamp inom gruppen mot cynism och xenofobi.

Individer kämpar med sina egna känslor och samveten, och inom gruppen bryts viljor mot varandra. Men trots meningsskiljaktigheter svetsas de nästan alltid samman i takt med att de inser att alla vill gemenskapens bästa. Och de inser att det som är rätt beslut en dag inte nödvändigtvis måste vara det rätta beslutet en annan dag. I frågan om tillit lär alla av varandra.

Vilka är då de politiska lärdomarna?

I motsats till karaktärerna i Walking Dead så lever vi i en civilisation som fungerar; i en trygg tillvaro som inte ständigt kretsar kring vår egen och våra näras dagliga överlevnad.

Walking Dead visar dock hur snabbt trygga och fungerande civilisationer faktiskt kan raseras. Och i serien sker det nästan alltid i mötet med nya grupper. När människor släpps in som inte gick att lita på, eller när rivaliserande grupper är för starka och driver gruppen på flykt. Eller när man slutit sig till samhällen tillsammans med andra som inte fungerar.

Utan tillit går det inte att överleva. Men en naiv och för snabb tillit innebär en säker undergång. Vad gruppen därför lärt sig, är att tillit måste ges mycket långsamt och ribban för lojalitet ligga mycket högt. Det är gruppens enda chans.

I vår tid, tar de flesta vår trygga, västerländska civilisation för given. Den civilisationen har dock växt fram under århundraden inom tämligen enhetliga kristna kulturer. Dessa grundläggande enhetskulturer utmanas idag av snabb invandring av människor från andra kulturer, med okända eller annorlunda värderingar.

Detta har lett till nya problem som vi inte har varit förberedda på: framväxten av kulturellt och religiöst präglade parallellsamhällen, svåra att integrera eftersom viljan att integreras inte finns; islamisk terrorism som utifrån sina ideal hatar våra ideal.

Vi behöver fundera på vilka utmaningar vi som civilisation faktiskt står inför på grund av de synbara konsekvenserna av förd invandringspolitik.

Walking Dead hjälper till genom att dra utmaningarna till sin spets. Och det är precis det vi måste göra när vi resonerar kring detta, för att undvika att i efterhand behöva konstatera att vi nog varit naiva.

I efterhand är det nämligen för sent.

Ronie Berggren, USA-expert från Örnsköldsvik, leder bloggen och podcasten Amerikanska Nyhetsanalyser (usapol.blogspot.com). Han vill se starkare band mellan Europa och USA och en enad västvärld, mer inspirerad av amerikansk och brittisk politisk tradition, som kan stå upp för västerländska, demokratiska värden i en tid då totalitarismen gör framryckningar.