Patrik Engellau

Det har förekommit några intressanta invändningar mot teorin om det välfärdsindustriella komplexet, alltså tanken att Sverige styrs av en politiskt förankrad omhändertagandeindustri, vars ledande aktörer är sådana som Arbetsförmedlingen, Migrationsverket och Försäkringskassan och vars verksamhet ideologiskt backas upp av det politiskt korrekta tänkande enligt vilket det är synd om praktiskt taget alla människor utom de skötsamma medelklassare som betalar för ruljangsen och som skälls för strukturella förtryckare i syfte att de ska skämmas och fortsätta betala utan knot.

Invändningarna, om jag förstått dem rätt, går ut på att det politiskt korrekta tänkandet – man kunde tillägga till och med själva begreppet ”politiskt korrekt” – har utvecklats annorstädes, närmare bestämt vid amerikanska universitet, och därför saknar direkt koppling till just den svenska välfärdsapparaten. Samt vidare att välfärdsapparater finns även i andra länder och därför inte är något unikt svenskt.

Båda dessa observationer är såklart korrekta, men jag kan inte se att de påverkar teorins användbarhet och förklaringsvärde. Visst är det sant att vi svenskar importerat pk-idéerna från USA. Här kan man snacka om kulturell berikning! Jag brukar halvt på skämt hävda att alla idéer, inklusive anti-amerikanismen, utvecklats i USA, som är det kulturellt och intellektuellt överlägset mest kreativa landet i världen. Men det betyder ju inte att andra länder, Sverige i det här fallet, inte kan importera amerikanska idéer och vidareutveckla dem för eget bruk. Dessa idéer har varit gefundenes fressen för den växande svenska välfärdsapparaten varför de hos oss fått en mer dominerande ställning än i andra länder.

Man kan jämföra med kaninerna i Australien. De importerades från Europa och lyckades, till följd av att de saknade naturliga fiender på den nya kontinenten, föröka sig till den grad att de trängt ut en del inhemska arter och betraktas som skadedjur och landsplågor.

Och observera att Sverige inte alls varit så mottagligt för andra besvärliga amerikanska idéer, till exempel kreationismen och krigslystnaden. I den rika floran av amerikanska intellektuella uppkast har vi valt ett som passar oss och valt bort de övriga som inte stämmer överens med välfärdsapparatens intressen.

Och ja, välfärdsapparater finns i andra länder också. Så ser historien ut. Historien konstruerar institutioner som får genomslag på alla möjliga ställen, men i helt olika utsträckning. Ta feodalismen, alltså den medeltida ordning som innebar att stormän och riddare på häst ägde den jord som brukades av livegna bönder. Om man jämför till exempel Schweiz, Sverige och Danmark så ser man att feodala strukturer fanns i alla dessa tre länder ehuru med långt mindre genomslag i Schweiz och Sverige än i Danmark. Båda de förstnämnda länderna hade vid sidan av feodalismen mycket stora områden där jorden brukades av självägande bönder och där herreväldet aldrig lyckades rota sig.

(Jag tror att detta intressanta faktum beror på ländernas geografi. Herrarnas viktigaste verktyg, både för att kriga och för att underkuva bönder, var hästen. Hästen är som effektivast i platta, öppna landskap. Den är långt mindre användbar i alpterräng och djupa skogar. Detta ser man fortfarande spår av i Sverige. Till exempel finns gamla adelsgods i slättområden som Skåne, Västergötland och Uppland, men inte i Småland och Gästrikland. Norge, ett nog så backigt land, har knappt ens haft någon adel.)

Sverige har, på grund av lokala maktförhållanden, bara erbjudit särskilt bördig jordmån för amerikanska pk-idéer, det är väl inget konstigt med det?