Mohamed Omar

Två jihadister stormade en kyrka i Normandie. De tog flera nunnor som gisslan och halshögg prästen Jacques Hamel vid altaret. En fruktansvärd händelse, dock inte så ovanlig som man kan tro. I den islamiska världen har attackerna mot kyrkor och slakten av kristna pågått länge. Förföljelsen av kristna i islamiska länder har dock fått liten uppmärksamhet i väst. Kanske kan Jacques Hamels död tjäna som en väckarklocka? En som inte har vaknat är Eva Brunne, Svenska kyrkans biskop i Stockholm. I en artikel i Dagens Nyheter den 28 juli, ”Religionsdialogen är viktigare än någonsin”, gör hon ett anmärkningsvärt påstående: ”Ingen enda religion har våld som en lärosats”.

Men det är inte sant. Islams grundare Muhammed var en krigare och erövrare. Han ledde härar, tog slavar och plundrade.  I Koranen fastställs att Muhammed är ett föredöme och hans efterträdare, kaliferna, erövrade Persien och Egypten med flera länder. Allt detta borde biskop Brunne känna till. Det räcker med en ytlig läsning av Koranen, islams heliga bok, för att se att läran om det heliga kriget finns där, väl synlig. Jag anser mig inte behöva anföra några citat. Hela boken finns på nätet.

Men kanske menar hon att Koranen har blivit förvrängd och Muhammed förtalad? Att det finns en annan, ursprungligare och sannare Koran som gått förlorad? Att berättelserna om Muhammed, som lärs ut i moskéer och koranskolor över hela världen, är påhittade av Muhammeds fiender? Hon tar i så fall på sig en gigantisk uppgift i att förklara hur denna konspiration gått till. Dessutom finns det ju ingen faktiskt fredlig Koran, och ingen fredlig Muhammedgestalt heller, förutom i hennes eget huvud. Hon har så att säga inget att visa upp.

Jag håller dock med Brunne om dialogens nödvändighet. Vi ska prata med varandra. Men inte lura varandra. Om vi sitter och lurar varandra för att vara snälla kommer vi ingenstans. En dialog som ska leda någonvart bör vara ärlig.

Ärlighet kan leda till insikt och verklig förändring medan en oärlig dialog bara leder till att vi upprätthåller illusioner och står kvar och stampar där vi är. Just nu finns det muslimer som förstår att deras religion behöver granskas kritiskt. De är smärtsamt medvetna om att terrorn faktiskt har stöd i Koranen och i profeten Muhammeds undervisning. Hur ska detta hanteras? Det är ett mycket besvärligt dilemma för de muslimer som är fästa vid sin religion, men som inser att den är i behov av utveckling. Men det är något som måste göras.

Dessa kritiska tänkare är motarbetade av konservativa muslimer som inte vill se något problem. De vill fortsätta som vanligt. Antingen för att de stödjer våldet eller för att de är rädda för vad förändring kan innebära. Det finns ju fredliga muslimer, som upprörs av våldet, men föredrar att förneka att det finns i den egna traditionen framför att öppna upp för en debatt som riskerar att skaka tron i dess grundvalar.

När Brunne förnekar våldet i Koranen och profeten Muhammeds undervisning stärker hon de konservativa, de som inte vill ha utveckling och förändring, och sviker de muslimska tänkare som insett behovet av kritik och reformer. Hon säger att det är bra som det är. Vi ska bara tiga så försvinner problemen av sig själva. Nej, det är inte så det fungerar. Vad Brunne borde göra är precis det hon säger sig vilja göra, nämligen föra dialog med muslimer. Men en det ska vara en ärlig dialog, en som vågar ställa de svåra frågorna. På så sätt kan hon höja medvetenheten bland muslimer, stärka de kritiska rösterna och bidra till att islam utvecklas till en fredligare religion. För muslimernas skull, för de kristnas skull, ja, för allas skull.