Ulf Larsson

Att svenska media titt som tätt, eller rentav regelmässigt, undanhåller sina läsare och tittare information om etnicitet och geografisk härkomst hos gärningsmän i samband med reportage om brottsincidenter är knappast något kontroversiellt påstående för läsarna av Det Goda Samhället. Men i andra sammanhang kan det bli ett riktigt ståhej om någon antyder att så skulle ske. Ett exempel på det är hallabaloot kring Ulf Adelsohn och Lena Adelsohn Liljeroth i våras, när de i ett redan klassiskt DN-reportage dristade sig till att påstå att svenska media mörkar negativ information om migrationen. Och inte blev det bättre av att den tidigare kulturministern avslöjade att hon emellanåt kikade in på Avpixlat. Indignationens svallvågor piskade tsunamihöga, som till exempel på SVT och i Aftonbladet där Anna Kinberg Batra levererade rejäla fördömanden av parets uttalanden.

Just Avpixlatdetaljen lugnade ner sig en aning när Carl Bildt twittrade att självaste Wolodarski nog också kollade på Avpixlat och av samma skäl som Lena Adelsohn Liljeroth. Sedan dess har man från mediahåll åtskilliga gånger slagit fast att man visst inte mörkar, och att förtroendet för svenska media är mycket högt. Att indignationen i sig skulle kunna tyda på att ämnet är infekterat torde vara uppenbart, även om man bara har lekmannakunskaper i psykologi.

Men hur ligger det egentligen till med mörkandet? En färsk händelse med en rimligen god representativitet ska få illustrera detta:

När svenska YLE och brittiska BBC rapporterade om det nyliga våldsdåd i Tyskland, där en ensam gärningsman mördade en gravid kvinna med en machete, nämnde man att gärningsmannen var en 21-årig man som var asylsökande från Syrien, ”en 21-årig syrisk asylsökande” (YLE) och ”a Syrian asylum seeker” (BBC) . Men i SVT:s rapportering saknades denna härkomstinformation – här fick man bara veta om gärningsmannen att den ”misstänkte gärningsmannen är en 21-årig man som är tidigare känd av polisen” plus lite liknande information om mannens tidigare brottsregister. Ingen information om mannens syriska ursprung eller att han var asylsökande ges.

Nu undrar man förstås varför finska och brittiska nyhetskonsumenter får veta saker som deras svenska motsvarigheter inte får kännedom om. Vad är motivet till att SVT inte ger oss den här informationen? SVT ska enligt statliga direktiv utöva sin sändningsrätt ”opartiskt och sakligt samt med beaktande av att en vidsträckt yttrande- och informationsfrihet ska råda”. Enligt de uttalanden som man brukar stöta på från SVT och andra svenska massmedia i såna här fall, skulle uppgifter om geografisk härkomst eller etnicitet sakna relevans i de fall uppgifterna utelämnats. En mer outtalad anledning är troligen att man inte vill att migration ska förknippas med negativa företeelser, vilket ju skulle kunna leda till inrikespolitiska spänningar och social oro. Det är möjligen en lovvärd ambition, men förfarandet vilar på att tysta ner misshagliga aspekter av den verklighet många lever i. Eftersom verkligheten föregår beskrivningen av verkligheten, om det inte rör sig om fiktionslitteratur, blir resultatet att diskrepansen mellan verkligheten – så som de flesta uppfattar den – och beskrivningarna blir så påtaglig att beskrivningarna tappar i trovärdighet och informativitet. Kort sagt: folk bryr sig i ökande utsträckning inte längre om eller litar inte på vad instanser som SVT, DN etc berättar i vissa frågor, och därför söker man sig till olika alternativa media för att få mer information. Med känt resultat enligt turbulensen kring Lena Adelsohn Liljeroths Avpixlatverksamhet.

Frågan blir förstås vad som kan sägas vara relevant information. För att försöka belysa detta kommer nu ett utdrag ur SVT:s text om händelsen i Tyskland:

En 21-årig man har gripits i södra Tyskland efter att ha dödat en kvinna med en machete. Kvinnan var gravid, enligt uppgift till tyska tidningen Bild. Ytterligare två har skadats. Polisen tror att det kan röra sig om ett svartsjukedrama.

Strax före klockan 16.30 fick polisen i den tyska staden Reutlingen, cirka fyra mil söder om Stuttgart, flera samtal om att en man hamnat i bråk med en kvinna i närheten av busstationen och skadat henne med en machete. Kvinnan skadades så allvarligt att hon avled.

[—]

Den misstänkte gärningsmannen är en 21-årig man som är tidigare känd av polisen. Mannen har skadat människor i olika incidenter vid tidigare tillfällen, skriver Reuters.

Enligt polisen har mannen agerat ensam. Enligt polisen hade mannen ”en dispyt” med kvinnan.

[—]

Dådet utfördes i staden Reutlingen som ligger tre mil utanför Stuttgart, i förbundsdelstaten Baden-Württemberg.

I samma reduktiva anda som skräddaren i Mäster Skräddare har SVT redan bestämt att vi inte ska få veta att gärningsmannen var en syrisk asylsökande. Att han var 21 år får vi däremot reda på. Men varför skulle egentligen åldern vara relevant? Eller att gärningsmannen var man? I sann trendriktig generaliseringsanda (dvs typ ”det är män som tafsar”) kan man väl uttrycka sig mindre specifikt? Vi stryker den informationen också, och då bidde ingressen såhär:

En människa har gripits i södra Tyskland efter att ha dödat en kvinna med en machete. Kvinnan var gravid, enligt uppgift till tyska tidningen Bild. Ytterligare två har skadats. Polisen tror att det kan röra sig om ett svartsjukedrama.

Men nu kan man med rätta undra varför det är av vikt att berätta om att dådet skedde i södra Tyskland? Och att vapnet var en machete? Vilken relevans har det att tidningen var just Bild? Vi tar bort lite mer icke-relevant information, och då bidde ingressen såhär:

En människa har gripits i Tyskland efter att ha dödat en kvinna med ett föremål. Kvinnan var gravid, enligt uppgift till en tysk tidning. Ytterligare två har skadats. Polisen tror att det kan röra sig om ett svartsjukedrama.

I jakten på vad som är relevant information stannar man också till inför de olika geografiska uppgifter som nämns. Här, och förstås på ytterligare textställen, behövs några ytterligare informationsingrepp så att ingen grupp, föremålskategori eller plats – varför är det till exempel relevant att ange att dådet skedde nära busstationen? – ska känna sig utpekad i onödan. Då bidde det såhär:

En människa har gripits i Tyskland efter att ha dödat en kvinna med ett föremål. Hon var gravid, enligt uppgift till en tysk tidning. Ytterligare två har skadats. Polisen tror att det kan röra sig om ett svartsjukedrama

På eftermiddagen fick polisen i en tysk stad flera samtal om att en människa hamnat i bråk med en kvinna och skadat henne med ett föremål. Kvinnan skadades så allvarligt att hon avled.

[—]

Den misstänkte gärningsmannen är en människa som är tidigare känd av polisen. Hen har skadat människor i olika incidenter vid tidigare tillfällen, skriver en nyhetsbyrå.

Enligt polisen har människan agerat ensam. Enligt polisen hade människan ”en dispyt” med kvinnan.

[—]

Dådet utfördes i en tysk stad som ligger i en förbundsdelstat.

Och så vidare, tills merparten av all information är avlägsnad. Det bidde väl inte direkt journalistik i världsklass av alla dessa informationsreduktioner, även om nu läsaren inte riskerar att börja hysa agg mot syriska asylsökare, macheteknivar, tveka inför att besöka busstationen i Reutlingen eller undvika kontakt med män.

Hur i det här fallet SVT resonerat och prioriterat när man till och med två gånger i samma text anger stadens läge – ”den tyska staden Reutlingen, cirka fyra mil söder om Stuttgart” och ”staden Reutlingen som ligger tre mil utanför Stuttgart, i förbundsdelstaten Baden-Württemberg” och samtidigt utelämnat uppgiften om att gärningsmannen var asylsökande från Syrien är svårt att säga. Uppenbart är att man inte vill att svenska mediekonsumenter ska få kännedom om den syriska asylantkopplingen. Hur det här redigeringsförfarandet rimmar med SVT:s uppdrag kan man ju fundera över, liksom hur det påverkar förtroendet för SVT (eller DN, SvD osv). I den mån det inte redan har skett, så är en tänkbar utveckling att många människor alltmer först går till utländska nyhetssajter, därefter till svenska så kallade alternativsajter och först därefter till MSM-aktörer som SVT osv och då kanske mest för att se vad som har utelämnats.

Slut på rapporteringen.