Mohamed Omar

Masskjutningen på en gayklubb i Orlando, Florida, vara bara den senaste i en serie jihadistiska terrorattacker som drabbat USA den senaste tiden. Den 3 maj 2015 gick två jihadister, Nadir Soofi och Elton Simpson, till attack mot en utställning Muhammedteckningar som hölls i Garland, Texas. De hann dock inte döda någon innan de själva sköts ner av polisen. Terrorgruppen Islamiska staten (IS) tog på sig dådet.

Två månader senare, den 16 juli, sköts fem amerikanska soldater ner av den 24-årige jihadisten Mohammod Youssuf Abdulazeez. Attacken riktades mot två militära rekryteringscenter i Chattanooga, Tennessee.

Sedan dröjde det fram till julen innan det var dags igen. Den 2 december attackerade Syed Farook sina egna arbetskamrater vid en julfest i San Bernardino, Kalifornien. Han fick stöd av sin hustru Tashfeen Malik. Tillsammans sköt de ihjäl 14 amerikaner.

Omar Mateen som mejade ner ett femtiotal människor i Orlando är alltså inte unik. Han må ha agerat som en ensamvarg, men han är en del av en rörelse, den globala jihadistiska rörelsen. Jihadisterna som slog till i Garland, Chattanooga, San Bernardino och Orlando svor alla trohet till terrorgruppen Islamiska staten (IS) och dess kalif Abu Bakr al-Baghdadi.

Men rörelsen är större än IS. Det är inte IS som har skapat den globala jihadistiska rörelsen eller inspirerat dessa terrorattacker. Det är snarare så att IS självt har uppstått ur rörelsen, den är ju efterträdare till Al-Qaida i Irak, och rörelsen har i sin tur hämtat inspiration från värderingar som är djupt rotade i den islamiska traditionen och vida spridda bland muslimer.

Vi kan titta på attacken mot Muhammedutställningen i Garland, Texas. Vad drev jihadisterna? Det är en tanke om att profeten Muhammed inte får avbildas och framför allt inte får häcklas. Det är tankar med stark förankring i islamiska texter och som delas av långt fler muslimer än de som sympatiserar med terrorgruppen IS. Även muslimer i väst.

En opinionsundersökning genomförd av BBC och publicerad den 25 februari 2015 visar att 11 procent av muslimerna i Storbritannien sympatiserar med kamp mot väst, 20 procent tror att liberal demokrati är oförenlig med islam och 11 procent anser att de som publicerar bilder av profeten Muhammed förtjänar att attackeras. Hela 27 procent uppger att de hyser ”viss sympati” med jihadisterna som massakrerade satirtidningen Charlie Hebdos redaktion i Paris. Det innebär att av en miljon brittiska muslimer så har du 110 000 som sympatiserar med ”kampen mot väst”.

Attacken mot amerikanska soldater den 16 juli 2015 blir begriplig när man tittar på läran om jihad eller heligt krig som finns i islamiska texter. Jihadisten Mohammod Youssuf Abdulazeez hade en blogg där läsaren får en god insyn i hans sätt att tänka. Han resonerar som en typisk salafist när han hävdar att sann islam måste bygga på endast två källor, nämligen Koranen och sunnan, profeten Muhammeds exempel.

I sina blogginlägg upphöjer Abdulazeez också profeten Muhammeds följeslagare, som på arabiska kallas ”sahaba”, som förebilder för moderna muslimer att efterlikna. Det är ett vanligt tema, särskilt bland salafister. Han betonar att Muhammeds följeslagare inte var som klosterfolk, vilka bara ägnade sig åt bön i avskildhet, utan att de stred för att utbreda den sanna tron med svärdet. De var styresmän och härförare.

Profetens Muhammeds följeslagare och de som följde efter dem under den tidigaste perioden av islams historia kallas på arabiska ”salaf”, föregångarna. Salafisterna strävar efter att återuppliva vad de uppfattar som deras ”rena” och ”ursprungliga” islam. De ledde arméer och erövrade länder under stridsropet ”Allahu akbar!” De lade Bysans och Persien under sina fötter.

När Abdulazeez gick till attack med sitt maskingevär mot amerikanska soldater i Chattanooga ansåg han att han i praktisk handling gick i sahabas fotspår. Han begränsade inte, liksom de i hans ögon ofullkomliga muslimerna gör, islam till att bara handla om fasta och bön medan de försummar jihad, att strida för Guds skull för att försvara och utbreda den sanna tron.

Strax före attacken skickade Abdulazeez ett sms till en vän med ett yttrande av profeten Muhammed. Den handlar om att Gud har ”förklarat krig” mot de troendes fiender. En sannolik förklaring till varför han skickade detta sms är att han anser att Gud har ”förklarat krig” mot USA och att han är en av Guds krigare.

På sin blogg kritiserar Abdulazeez de andra, ofullkomliga muslimer för ”tunnelseende”. Han menar att de bara plockar vissa bitar ur islam och struntar i andra. Han skriver att Gud kräver en fullständig förståelse och efterlevnad av islams budskap, vilket innebär att islam ”upprättas i världen”, det vill säga som ett politiskt system. Sahaba gjorde just detta, konstaterar Abdulazeez.

När Syed Farook och hans hustru Tashfeen Malik gick till attack mot en julfest i San Bernardino den 2 december gick de professionellt tillväga. De var lugna och beslutsamma och var klädda i soldatmundering. De såg sig inte som kriminella, utan som soldater. Guds soldater.

En sak som förenar alla jihadisterna bakom den senaste tidens attacker i USA är deras islamiska engagemang. Ja, de var flitiga moskébesökare. Det betyder inte att de var syndfria, bara att de hade en ambition att följa islams regler och leva upp till dess ideal. Nadir Soofi och Elton Simpson som attackerade Muhammedutställningen i Garland gick ofta för att be i moskén The Islamic Community Center of Phoenix. Abdulazeez bad sina böner i Islamic Center of Chattanooga medan Syed Farook höll till i San Bernardino-moskén. Jihadisten bakom den senaste attacken, Omar Mateen, besökte sin lokala moské Islamic Center of Fort Pierce flera gånger i veckan. Han var där och bad bara någon dag före masskjutningen på gayklubben.

När församlingsmedlemmar och imamer vid dessa moskéer intervjuas av amerikanska medier säger de ungefär samma sak. De är chockade och kunde inte föreställa sig att X skulle kunna göra något sådant. De tar avstånd från jihadisternas handlingar.

Men samtidigt fortsätter imamerna vid alla dessa moskéer att lära ut samma saker som de gjorde innan deras församlingsmedlemmar utförde sina attacker. De fortsätter att lära ut att Koranen är ofelbar och ska förstås bokstavligt och följas in i minsta detalj. De fortsätter att lära ut att profeten Muhammed är en absolut förebild i tanke och handling. Hur mycket är då imamernas fördömanden egentligen värda?

När vi undersöker Koranen och profeten Muhammeds undervisning finner vi att det faktiskt finns stöd för att döda de som häcklar profeten och homosexuella. Det finns starkt stöd för att döda de otrognas soldater om man bedömer att de befinner sig i krig med en islamisk stat. I vissa yttranden av Muhammed finns det även stöd för att döda icke-stridande. När imamerna fördömer jihadisterna som följer dessa intruktioner, men inte intruktionerna själva blir det svårt att ta dem på allvar.

Det jag skulle vilja höra från dessa imamer är förklaringar till hur de ställer sig till texterna som uppmanar till heligt krig, dödandet av homosexuella och teokratisk diktatur. På vilket sätt hade Abdulazeez fel när han i sina blogginlägg menade att sahaba, Muhammeds efterföljare, spred islam med svärdet? Gjorde de inte det? Är dessa berättelser falska? Hur föll i så fall det mäktiga perserriket? Var det rätt då, men fel idag?

På Chattanooga-moskéns hemsida uppger man att man följer ”Koranen och sunnan”, exakt samma källor som Abdulazeez anser att en rättrogen ska hålla sig till. Dessa och inga andra. I både Koranen och sunnan finns det stöd för våldsam jihad och upprättandet av ett kalifat. Återigen: hur ställer man sig till detta? Hur förstår man dessa texter?

Någon gång måste imamerna, och de muslimska lekmännen också, våga ta ett steg till. Våga ta upp och diskutera det stöd för de salafitiska jihadisternas handingar som faktiskt finns i Koranen och sunnan. Våga erkänna att även profeten Muhammed och hans följeslagares handlingar ibland var fel – inte bara våra tolkningar av dem – och att man som modern muslim inte bör sträva efter att vara som dem i allt.

Det mekaniska fördömandet av terroristernas handlingar utan ordentliga förklaringar kommer inte att driva på den nödvändiga utvecklingen av islamisk teologi. Sådana tomma fördömanden skjuter problemet på framtiden istället för att lösa det. Imamer fördömer bara för att i nästa andetag återigen upprepa att Koranen och sunnan är perfekta och ska efterföljas till punkt och pricka. Det går inte ihop.

Tyvärr är det idag helt omöjligt att lyfta fram en mer realistisk och kritisk syn på Koranen och sunnan i moskéerna. Men för varje terrorattack ökar pressen från det omgivande, icke-muslimska samhället. Mönstret med attacker som följs av ytliga fördömanden kan inte fortsätta i evighet. Det finns tecken på att mönstret håller på att brytas. Det dyker upp röster här och där. De är få och de kommer inte från moskéerna, men det kan vara en början på något större.

Väst är under angrepp. Detta är inte någon tillfällig huvudvärk som går över av ett piller och en tupplur. Det är en svårbotad cancer och vi befinner oss i ett långvarigt krig, ibland kallt och ibland varmt, som vi kommer att få leva med under decennier, kanske generationer. Det är mycket osannolikt att attackerna kommer att upphöra om vi besegrar Islamiska staten. Stödet för sharia, islamisk lag, och en islamisk stat, är stort bland världens muslimer, och denna opinion kommer att fortsätta ta sig uttryck i olika organisationer och rörelser, och vissa av dem kommer att vara militanta. Orlando-jihadistens Omar Mateens familj invandrade till USA från Afghanistan. Enligt en undersökning av Pew Research Center anser 99 procent av befolkningen i Afghanistan att sharia bör tillämpas som lag.

Någonting som skulle kunna stoppa attackerna är en genomgripande reformation av islam och en radikal förändring av mentaliteten i den islamiska världen, från en sluten mentalitet omgärdad av religiösa tabun till en öppen och nyfiken. En islamisk reformation behöver dock vara helt annorlunda än den protestantiska reformationen i väst. Det som Al-Qaida och IS gör är ju att liksom protestanterna ”gå tillbaka till skriften”.

En islamisk reformation bör handla om att bryta ner tabun och repressiva lagar, ja, allt det som hindrar kritik och öppen debatt, och syfta till en omvärdering av islams grundtexter. Det går som sagt inte, att, som många imamer gör, i ena stunden hylla till exempel profeten Muhammeds heliga krig mot otrogna och uppmaningar till mord på homosexuella bara för att i nästa stund fördöma en nutida jihadist som gör samma saker. De som lär ut dessa värderingar, som hat mot de otrogna och mot homosexuella, har en del i ansvaret när detta hat får vissa att begå terrorhandlingar.

En företrädare för Orlando-jihadistens moské i Fort Pierce sa i en intervju för Fox News att han aldrig hade kunnat föreställa sig att Omar Mateen skulle kunna göra det han gjorde. Han mindes honom som en ömsint och kärleksfull far som lekte med sin son under bönestunderna i moskén. Men när man läser berättelserna om profeten Muhammed framkommer samma bild av ömsinthet. Han kysste sina barnbarn på pannan och lekte med dem. Men i samma samlingar berättelser kan man också läsa om hur han lät stena, lemlästa och prygla människor.

Man måste förstå att de islamiska texterna inte ser någon motsättning i detta. Ömsinthet mot barn är en god sak, liksom heligt krig och att upprätthålla den gudomliga lagen också är goda saker. Det är en helt annan syn på vad som är gott och ont än den vi har i det moderna västerlandet. I de islamiska texterna är de onda de som häcklar profeten, de homosexuella och de otrogna. De som försvarar profetens ära, som dödar homosexuella och som utkämpar det heliga kriget är de goda.