Mohamed Omar

Vilka låg bakom kuppförsöket i Turkiet? Det är inte helt klarlagt. Dock är det klart vilka som är vinnarna: Erdogans regering och islamisterna. Erdogan beskrev kuppförsöket som ”en gåva från Gud” och har utnyttjat det för att slå hårt mot alla sina fiender och kritiker. Regeringens anhängare har släppt alla hämningar och gripna rebellsoldater har torterats och dödats på gatorna. Scener som påminner om det islamistiska upproret i Syrien.

Islamister känner segervittring och har tagit över gator och torg till ropet av ”Allahu akbar!” Risken är nu stor att Turkiet går mot islamistisk diktatur. Vissa västerländska medier rapporterade entusiastiskt om hur nederlaget för kuppen var en seger för den turkiska demokratin! En världsfrånvändhet som påminner om när våra medier våren 2011 trodde att uppjagade folkmassor som efter fredagsbönen kom tågande från moskéerna i Syrien skulle införa demokrati. När har demokrati någonsin kommit från moskéer?

Men denna världsfrånvändhet finns inte bara hos journalisterna i sina trygga medelklassbubblor utan också hos Bryssel-eliten. Att denna elit ens har haft i tankarna att Turkiet, som är ett islamiskt och inte ett europeiskt land, skulle tas in i EU tyder på dåligt omdöme. Minst sagt. Men också en bristande omsorg om européernas säkerhet som väcker oro. Betänk att Turkiet gränsar till både Syrien och Irak, två länder som befinner sig i kaos på grund av sekteristiska, islamistiska uppror.

De arga män som är ute på gatorna i Turkiet och hurrar för Erdogan, skriker religiösa slagord och misshandlar sina motståndare bryr sig inte ett dugg om demokrati. Det finns även videoklipp på nätet som visar hur sunnitiska islamister, Erdogans folk, attackerar en alevitisk stadsdel i Istanbul. Det sekteristiska våldet hotar att eskalera. Aleviterna är en icke-ortodox, liberal religiös grupp som stödjer en sekulär stat. Dessa bör inte förväxlas med de syriska alawiterna, även om de båda grupperna har vissa likheter.

Utvecklingen i Turkiet riskerar också att radikalisera den turkiska diasporan i Europa, särskilt i Tyskland där en stor grupp turkar lever i utanförskap. Men även i Sverige finns det en islamistiskt orienterad turkisk diasporagrupp. Den mest kände företrädaren för denna grupp är nog den miljöpartistiska politikern och före detta ministern Mehmet Kaplan.

Regeringstrogna moskéer spelade en stor roll för att stävja kuppen, menade Erdogan själv. Imamer uppmanade sina församlingar att göra motstånd och beskrev det som en kamp mellan islam och otro. I Sverige finns flera turkkontrollerade moskéer, bland annat Fittja-moskén med sin höga minaret. Den 26 april 2013 blev moskén historisk då böneutrop för första gången kunde höras i vårt land.

Muslimer i Sverige är inte en isolerad ö utan utgör en del av den världsvida, islamiska gemenskapen och påverkas därför starkt av händelser i islamiska länder. Motsättningar i hemländerna fortsätter att vara viktiga för många invandrare även efter erhållet svenskt uppehållstillstånd och medborgarskap, vilket sammanstötningar mellan kurdiska separatister och turkiska nationalister i Stockholm visat. I Tyskland är det vanligt med konfrontationer mellan olika grupper med ursprung i Turkiet så fort det uppstår konflikter i det landet.

Vi européer har skäl att vara oroliga för en radikalisering av islamistiskt orienterade exilturkar i Europa. Detta kan leda till förstärkta konflikter med andra grupper av turkiskt ursprung, som kurdiska separatister, aleviter och sekularister. Men radikaliseringen kan också höja moralen hos icke-turkiska muslimska grupper som står den turkiska islamismen nära, som till exempel Muslimska brödraskapet med centrum i Stockholmsmoskén. Svenska, muslimska ledare med kopplingar till Brödraskapet har i sociala medier visat sin glädje över Erdogans seger.

Ett framtida, starkt islamistiskt Turkiet skulle dessutom kunna göra mer än bara höja moralen hos islamister i Europa: det kan finansiera dem. Vi bör vara vaksamma mot en sådan utveckling.