Mohamed Omar

Den rekordstora strömmen av asylsökare till Sverige 2015 ledde till en kollaps i systemet som tvingade fram en omläggning av asylpolitiken. Ett redan överbelastat Migrationsverk fick ta emot 163 000 ansökningar. Lågt räknat kommer enligt ekonomen Jan Tullberg kostnaderna för asylinvandringen 2015 att uppgå till 600 miljarder kronor.

Till den dyraste delen av asylinvandringen hör de så kallade ”ensamkommande flyktingbarnen”, en grupp som mestadels består av unga män från Afghanistan och Eritrea. På grund av obefintlig åldersbestämning är flera av de som kallar sig barn egentligen vuxna. Under 2015 ankom 35 400 ”ensamkommande flyktingbarn”.

Det var inte fler krig och katastrofer som ledde till det ökade antalet asylsökare. Anledningen var att EU:s yttre gräns brakade samman så att det gick att ta sig till Sverige landvägen från Turkiet. För att minska antalet asylansökningar presenterade regeringen en rad åtgärder vid en presskonferens den 24 november 2015. Eftersom EU:s yttre gräns inte fungerade fick man alltså införa kontroller vid Sveriges gräns.

För att tala om den förändrade invandringspolitiken har jag träffat en före detta asylhandläggare vid Migrationsverket. Han vill vara anonym, frågan är fortfarande känslig, och kallas därför X. Åtgärderna som presenterades hösten förra året beskrevs som ”temporära”, men X tror att de blir permanenta. ”Jag ser ingen väg tillbaka”, säger han. ”Om invandringspolitiken förändras så blir den mer strikt, inte mer generös”. Han menar att det länge har funnits en stark opinion mot den rådande linjen och att nu då locket är av så kan den få komma fram. ”Decennier av problem får komma upp till ytan och diskuteras.”

X slutade sitt arbete som asylhandläggare för fem år sedan, men han följer utvecklingen och är väl insatt. Redan i slutet av 2008 och 2009 talade man internt på Migrationsverket om en kris på grund av de stora volymerna. Då kom det många asylsökare från Irak och Sverige var ett av få länder som gav irakier permanent uppehållstillstånd (PUT). Han berättar att olika enheter hade olika policy. Ville du ha PUT var det bra att söka i Malmö eller Göteborg medan Uppsala var striktare. ”Att söka asyl i Sverige kan vara lite av ett lotteri”, säger X.

Den kontroversielle socialdemokraten Dan Eliasson var generaldirektör på Migrationsverket under den period då X arbetade där. Eliasson gjorde klart att han aldrig skulle bli ledsen för ett felaktigt utdelat PUT. Det var helt enkelt inte så noga att motivera PUT, förklarar X. Med avslag var det annorlunda, dessa gick inte igenom så lätt. När X beviljade asyl blev han inte ifrågasatt, men när han nekade asyl fick han frågor och man försökte förmå honom att ändra sitt beslut.

I debatten om den nya asylpolitiken har man hört skeptiker som menar att åtgärderna har liten betydelse och att gränskontrollerna inte är tillräckligt effektiva. X delar inte skeptikernas syn utan är ganska säker på att åtgärderna kommer att ha effekt och volymerna minska. Den viktigaste åtgärden är transportöransvaret, menar X. Den innebär att transportbolagen, båt, buss och tåg, måste kontrollera passagerarnas ID-handlingar när de går på, det vill säga innan de kommer till svenskt territorium, vilket innebär att de som saknar handlingar inte kan ta sig till gränsen för att åberopa asylrätten. De så kallade ”ensamkommande flyktingbarnen” saknar i regel ID-handlingar.

Antalet asylsökare har minskat drastiskt jämfört med rekordåret 2015. Men volymerna är fortfarande för stora, menar X. Det finns egentligen ingen anledning för Sverige att upprätthålla asylrätten, även om vi bara gör det i teorin, eftersom inget av våra grannländer är i krig, fortsätter han. Ingen som söker asyl i Sverige kommer direkt från en krigszon utan har rest igenom flera säkra länder. ”Vi skulle hjälpa många fler genom att rikta insatserna till närområdet”, säger han. ”Vår generösa asylpolitik”, fortsätter X, ”har byggt på att vi har haft buffertzoner. Det har varit svårt att ta sig hit och vi har inte gett visum till personer från fattiga länder som vi misstänker kan vilja söka asyl. När det blev möjligt för väldigt många asylsökare att ta sig hit fungerade inte politiken längre och fick läggas om”.

Ska man söka en början till den eskalerande vanskötsel av asylfrågan som till slut ledde till systemkollaps så är det Dan Eliasson, berättar X. ”Eliasson införde en vision som han sammanfattade med att ’tillvarata den globala migrationens möjligheter’ och angav den riktning som ledde till kollapsen. Han som ämbetsman ska inte ha en sådan politisk vision. Han ska följa lagen. Punkt.”

En annan viktig åtgärd som X tar upp är att familjeåterföreningen nu stoppas. ”Det är en av de viktigaste vägarna för migranter som söker svensk välfärd”, säger han. ”Dessutom är de så kallade ’barnen’ som vill hämta sina föräldrar till Sverige i många fall inte barn utan vuxna, som du vet.”

”För de miljardbelopp vi lägger på ensamkommande unga män från Afghanistan (nja, de är visserligen etniska afghaner men i många fall kommer de från Iran) skulle vi kunna bygga upp en hel stad i Afghanistan med skolor och sjukhus i toppklass. Vi skulle kunna skicka dit läkare och lärare och ingenjörer och hjälpa till att bygga upp landet.”

X menar att istället för att utvisa de ensamkommande unga männen skulle vi kunna stimulera återvandring genom bidrag. Utvisning skulle kunna leda till att vissa går under jorden och blir kriminella. ”Vi betalar ut en månatlig summa, det går att leva bra på svenskt socialbidrag i Afghanistan, så tar vi fingeravtryck på dem och låter dem skriva på ett papper om att aldrig mer återvända till Sverige. Det blir betydligt billigare för oss att betala ut några tusenlappar i månaden än att ha dem här. Både parterna tjänar på det. Redan nu finns det återvändarbidrag, men det är ett engångsbelopp och det är för litet”.

Ja, säger jag. Jag kan tänka mig att man inte lämnar den trygga svenska välfärden för en osäker försörjning i hemlandet. Så tar jag upp det faktum att i de fall då stimulerad återvandring inte fungerar och vi blir tvungna att utvisa så återstår ett bekymmer: Afghanistan vill inte ta emot sina egna medborgare. Men X säger att det skulle man enkelt kunna lösa genom att villkora det svenska biståndet. ”Ställer de inte upp och tar sitt ansvar så minskar vi biståndet”, säger han.

Vad tycker X om att asyl istället ska sökas från svenska ambassader i utlandet? Det går inte, menar han bestämt. Det skulle bli alldeles för mycket administration. ”Eftersom det inte finns några krig och katastrofer i våra grannländer ska vi inte ha ett asylsystem överhuvudtaget. Det ska läggas ner. Asyl kan bli aktuellt igen om krig skulle bryta ut i Europa. Men vi ska hjälpa till så gott vi kan i världen och det bästa sättet är insatser i närområdet, ett annat sätt är kvotflyktingar som hämtas i flyktinglägren. Då vet vi vilka de är och de kan flygas tryggt till Sverige och börja ett liv här på en gång. Vi behöver då inga dyra asylboenden där de ska sitta och vänta under långa perioder med allt vad det innebär”.