I maj 2015 erövrade Islamiska staten den syriska staden Palmyra och sprängde några månader senare stadens 2000 år gamla Baalshamin-tempel. Svenska Unescorådets generalsekreterare Mats Djurberg kommenterade i SVT:s Kulturnyheter:

Vi upplever det största kulturella övergreppet sen andra världskriget. IS försöker utplåna historien genom att förstöra den.

Den 1 juni 2015 skrev Djurberg tillsammans med riksantikvarie Lars Amréus och Unesco-rådgivare Inger Liliequist följande i Borås tidning:

Det IS gjort… borde kunna ses som krigsbrott och del i kulturell rensning… Förstörelsen påverkar möjligheten att förstå historien för kommande generationer.

Svenskar förfasades med rätta över det skövlade kulturarvet. Men Islamiska staten skövlar också Mellanösterns levande kristna kulturarv, alltså kristna människor. En tragedi där svenskt engagemang är minst lika viktigt som i förhållande till raserade stenföremål.

Den 11 maj 2016 röstade riksdagen om huruvida övergreppen mot kristna och andra minoriteter i Mellanöstern skulle betecknas som folkmord. Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna och Liberalerna röstade för, medan övriga partier röstade nej, med motivering att det inte var riksdagens uppgift ”att göra folkrättsliga ställningstaganden”. Förslaget föll därmed.

Sverige borde av två skäl ha röstat ja.

För det första pågår verkligen ett folkmord i Mellanöstern. Förövarna är islamister som ställer kristna inför ett val: att konvertera eller bli dödade. Detta är inte en bakomliggande episod i historien utan något som sker just. Jag träffade nyligen en präst från Syrien vars ena prästkollega mördats i en kyrka och vars två andra kollegor kidnappats av islamister. Därför är handling viktigare än juridiskt käbbel. Det förstod inte riksdagen.

Slakten på kristna är också en kulturell tragedi. Kristna ursprungsbefolkningar har funnits i Mellanöstern längre än islam och lika länge som templet i Palmyra. Likt templet bär de kristna ett arv som sträcker sig tillbaka till romartiden, de talar samma språk som Jesus och förvaltar 2000-åriga seder. Nu håller de på att utrotas med våld i sina egna hemländer.

Den svenska upprördheten över Islamiska statens sprängning av templet i Palmyra borde därför vara lika stark när kyrkor sprängs och kristna slaktas i etnoreligiösa utrensningar.

Men det finns också ett annat skäl för Sverige att visa engagemang. Många av de kristna som ställs inför valet att dö eller konvertera väljer att fly. Många har flytt till Sverige. Här finns cirka 15 000 syrianska katoliker och sammanlagt över 120 000 kristna från Mellanöstern. Dessa svenskar har direkta band till det lidande deras folk genomgår; de känner människor som dödats, som fångats och som flytt över medelhavet.

I slutet av maj hade jag förmånen att arbeta med den svenska syrianska-katolska kyrkan som bjudit in sin patriark Joseph III Younan till Sverige – ledaren för de syrianska katolikerna i världen.

Patriarkens budskap till Sverige var tydligt: Han var tacksam för de kristna flyktingar Sverige välkomnat. Men man behöver också värna kristnas rätt att leva i trygghet i sina ursprungliga hemländer.

I detta avseende är Sverige mindre behjälpligt. Patriarken, i sällskap med den delegation där jag ingick, träffade bland andra ärkebiskop Antjé Jackelén som var skeptisk till en säkerhetszon för kristna. ”Bara för kristna?” reagerade hon ifrågasättande och verkade tro att Svenska kyrkans öppna multikulturella ideal även fungerar i områden som härjas av Islamiska staten.

Vi träffade även utrikesminister Margot Wallström som menade att en folkmordsbeteckning var sekundär. Det viktiga var vad man gjorde, inte vad man kallade övergreppen. Hon verkade inte förstå att en korrekt diagnos utgör grunden för ett påföljande korrekt agerande.

Det finns emellertid mer klarsynta röster. Vi träffade också Kristdemokraternas och Sverigedemokraternas partiledare som gav patriarken ett varmt välkomnande och visade en uppriktig vilja att agera.

Det var glädjande. Men alla svenska partier måste inse att Mellanösterns kristna också är en svensk angelägenhet, och att extraordinära omständigheter kräver extraordinära handlingar.

Bara genom att inse det kan Sverige rättmätigt axla den partiöverskridande, självvalda titeln som humanitär stormakt.

Ronie Berggren driver bloggen/podcasten Amerikanska nyhetsanalyser (usapol.blogspot.com) och har även grundat sajten thisisnow.cc för att uppmärksamma den pågående förföljelsen av islamvärldens kristna minoriteter.