Mohamed Omar

I Hudene i Herrljunga kommun har en konflikt uppstått mellan föräldrar och lärare. Skolan beslutade att flytta skolavslutningen från Hudene kyrka. Varför? För att lärarna ansåg att några icke-kristna elever inte kunde vara med.

Föräldrarna ville dock ha avslutningen i kyrkan och bestämde därför att ordna en egen. Föräldern Karolina Kugelmann är en av dem som drivit på. Hon menar att det handlar om att föra vidare traditioner. ”Vi vill värna om våra svenska traditioner. Vad finns kvar om vi hela tiden ska anpassa oss efter andra”, säger hon till Göteborgs-Posten.

Två av lärarna blev så missnöjda med detta att de säger sig söka efter arbete på annat håll. De menar alltså att alla elever inte kan vara med på en ceremoni i kyrkan. Hur tänker de nu? Det är klart att alla kan gå i kyrkan. På samma sätt som icke-muslimska barn kan gå på studiebesök i moskén.

Kyrkan är inte ett gudstjänsthus vilket som helst. Kyrkorna bär på ett tusenårigt svenskt kulturarv. Det gör inte moskéerna. Om man har sådan svår fobi för kristna symboler att man inte ens kan vistas i en kyrka i någon timme, då är det en väldigt stor del av Sveriges kulturarv som man inte kan ta del av. Poesi, psalmer, högtider, ja, till och med vår flagga. Då kanske föräldrarna har valt fel land att bosätta sig i med sina barn. Ingen har tvingats till Sverige.

Den kristna religionen är inte som vilken religion som helst i Sverige. Den har en särställning eftersom den har bidragit till att forma den svenska kulturen. Det har inte islam. Kristendomen, vare sig man tror eller ej, är en omistlig del av svensk kultur.

När en invandrare kommer till Sverige och blir svensk då blir också Sveriges historia hans eller hennes historia. Om du är en svensk muslim så har du en kristen historia. På samma sätt som en svensk ateist har en kristen historia. Den blir en del av ditt arv som medlem i den svenska nationen.

De föräldrar som tvingar sina barn att stanna hemma utestänger dem från gemenskapen på en betydelsefull dag i deras liv. Svensk kultur enar och gör att alla känner sig välkomna. Därför anser jag att skolorna bör verka för att den svenska kulturen, svenska traditioner, upprätthålls som norm.

Kyrkorna angår alla svenskar, vare sig man kristen eller inte, just för att de bär på vårt gemensamma kulturarv. Häri skiljer de sig från moskéerna som inte har någon som helst betydelse för svensk kultur. De är enbart platser för gudstjänst för de troende. Shiiterna går till sina moskéer, sunniterna går till sina. Men både shiiter och sunniter, såvitt de är svenskar, har en tusenårig kristen historia, en flagga med ett kors på, ett språk fullt av kristna uttryck och så vidare.