Mohamed Omar

I Miljöpartiet fanns en politiker som hyste varma känslor för Erdogan, Turkiets islamistiske president som stödjer jihadister i Syrien, fängslar journalister och människorättsaktivister. I en ledare i Expressen den 3 april, ”MP-politiker försvarar despoten Erdogan”, pekade skribenten Johannes Forssberg på det olämpliga i att ett progressivt parti som MP var i färd med att välja en Erdogan-anhängare till sin partistyrelse.

Men Erdogan-anhängaren, som heter Yasri Khan, blev inte invald i MP:s partistyrelse. I stället hoppade han av svensk politik. Hans islamiska övertygelse om att det är, med hans ord för ”intimt”, att ta en kvinnas utsträcktas hand, krockade med MP:s feministiska grundsyn.

Jag skriver att Khan lämnade svensk politik eftersom det inte alls är säkert att han lämnat thailändsk politik. Det har nu visat sig att hans far tillhör ledarskiktet inom Patani United Liberation Organisation (PULO), en islamistisk terrorgrupp i södra Thailand. PULO vill upprätta en islamisk stat i Patani-regionen. Gruppen har goda relationer med de turkiska islamisterna. På PULO:s hemsida finns både information om terrorattacker som man stolt tagit på sig och minst en hyllning till Erdogan. Det kastar nytt ljus över Khans Erdogan-vurm.

Men Khan är väl inte ansvarig för sin fars handlingar? Nej, det skulle han inte vara om han hade tagit avstånd från PULO. Det har han inte. Av thailändsk media uppfattas han till och med som en företrädare för gruppen. I en artikel i tidningen Bangkok Post den 3 mars 2013, ”Peace talks fail to halt bomb attacks”, blir Khan intervjuad i egenskap av just företrädare för PULO.

Khan, som också är generalsekreterare i organisationen Svenska muslimer för fred och rättvisa (SMFR), säger där att den väpnade kampen, det vill säga terrorattackerna, ska fortsätta. Han vill inte ha något eldupphör:

”Yasri Khan, son of Samsudine Khan, deputy chairman of Pulo who lives in Sweden, said any attempt to clinch a ceasefire would not materialise as long as the government did not solve the root problems which allow the insurgency to fester.”

I intervjun för Bangkok Times framgår att Khan inte bara uppfattar sig som svensk, om han nu gör det vill säga, utan också, eller kanske bara, som patanier och en del av den pataniska, islamistiska motståndsrörelsen. Han placerar sig själv i detta vi:

”How much can we [the citizens of Pattani and the militant fighters] trust the Thai authorities when they have not treated us with dignity?”

Men PULO:s terror är inte bara ett hot mot thailändare, utan också mot svenskar. Den 29 mars 2004 varnade terrorgruppen svenskar från att åka till Thailand, vilket Wolfgang Hansson skrev om i Aftonbladet: ”Svenskar varnas av terrorgruppen”.

Hansson skriver att svenska turister varnas för att resa till de populära turistorterna Phuket och Krabi och att bakom varningen står terrorgruppen PULO, som kan ha genomfört de blodiga attackerna dagen före då över hundra personer dödades. I artikeln citeras en svensk i södra Thailand som säger: ”Folk här är livrädda för att gå ut”.

I artikeln framgår också att terrorgruppen har sitt högkvarter i Sverige, ”troligen i Skåne, där organisationen leds av thailändare i exil”.

Den skattefinansierade organisationen Svenska muslimer för fred och rättvisa (SMFR) grundades av bostadsminister Mehmet Kaplan, även han miljöpartist och en vän till den nuvarande generalsekreteraren. Tittar man på PULO:s hemsida hittar man samma språk som hos SMFR. Orden ”fred” och ”rättvisa” nämns ofta samtidigt som man stolt tar på sig raketattacker. De verkar inte se någon motsättning i detta. När jag nu vet att Khan stödjer den väpnade kampen i Thailand börjar jag undra vad orden ”fred” och ”rättvisa” egentligen betyder för honom.

SMFR besökte för övrigt Istanbul i augusti 2014 och träffade där under vänliga former högt uppsatta företrädare för det islamistiska AK-partiet. Erdogan är inte direkt känd för sin strävan efter fred och rättvisa. Det är bara att titta vad hans armé gör mot kurderna och vad hans hantlangare gör i Syrien.

I en intervju med Yasri Khan i Dagens Nyheter den 1 maj 2016 får vi veta att Khan är en ”djupt troende muslim” och hans föräldrar kommer från ”det han kallar Patani, södra Thailand och norra Malaysia” och att han ”vårdar en traditionell form av islam.”

Vi får också veta att religionen alltid varit ”central” för familjen och att många är ”skriftlärda”. Hur hamnade fadern i Sverige? Han ska ha flytt från ”förföljelsen” i Thailand. Och i faktarutan under intervjun står det: ”Yasri Khans föräldrar flydde från Thailand där de som muslimer blev utsatta för förtryck.”

Inte ett ord om att Yasri Khans far är en ledare inom terrorgruppen PULO. Han och hans familj blev förtryckta för att de var muslimer. Bara därför? För att de läser Koranen och ber sina böner? Det hade alltså inget att göra med att de var medlemmar i en militant, islamistisk grupp som vill upprätta en islamisk stat i Patani?

Intervjuaren Annika Ström-Melin förmedlade okritiskt Khans egna uppgifter, vilket gjorde att läsarna blev vilseledda. På Twitter skriver hon att hon inte visste något om kopplingen till PULO.