Ulf Larsson

Nedanstående text är en nytolkad och vidareutvecklad version av en artikel som publicerades i SvD den 4 maj.

EN NY TREND kan skönjas bland de asylsökande som kom till Sverige förra året. Alltfler väljer nämligen att avbryta asylprocessen för att istället återvända till sitt hemland. Trenden är vanligast bland asylsökande från Irak och Afghanistan. Det visar siffror från Migrationsverket.

– Vi får alltmer signaler om att asylsökande tröttnar på långa handläggningstider, på att det inte blivit som de förväntat sig i Sverige och på att många ser en liten chans att få uppehållstillstånd, säger Kristina Rännar, expert på återvändande på Migrationsverket.

SvD har träffat Salar, som kommer från Haditha i centrala Irak. Efter att han flytt för sitt liv och gjort den livsfarliga resan över Medelhavet kom han till Malmö i oktober förra året. Där kunde han återförenas med sin fru Badria och deras två barn, som han trodde befann sig i Tyskland. Men livet i Sverige blev inte som han hade förväntat sig:

– Vi får sitta på flyktingförläggningen dagarna i ända och göra ingenting, berättar han via tolken. Våra barn har inget att göra, och det finns ingen lekplats på förläggningen. Och maten som serveras här är konstig, den liknar inte sån mat som vi är vana vid hemifrån. Vi kan inte sitta här och vänta på beslut om uppehållstillstånd hur länge som helst.

Badria fyller i att de innan den långa resan till Sverige hade fått information om att de skulle kunna få ta sina åldriga föräldrar till Sverige, kanske också syskonen och deras familjer, något som nu efter regeringens helomvändning i migrationspolitiken inte tycks bli möjligt inom överskådlig framtid:

– Vi har fått felaktig information och blivit lovade saker som man sen inte håller, säger Badria uppgivet medan en tår sakta trillar nerför ena kinden. Och pengarna vi får räcker inte till någonting.

Flyktingströmmen från just Irak har nu i sin helhet vänts i motsatt riktning då 1 243 nyanlända irakier har lämnat in asylansökningar i år samtidigt som 1 366 från samma land återtagit sin asylansökan under samma period. Migrationsverket har även sett en klar ökning bland afghaner som återtagit sin asylansökan. Statistiken visar att de bara har en 18-procentig chans att få stanna i Sverige. 500 afghaner har återtagit sin asylansökan hittills i år.

– Det har blivit ett väsentligt kargare klimat här i Sverige. Det leder till en ny typ av beslut, säger Rännar.

Både medborgare från Irak och Afghanistan kan söka återetableringsstöd från Migrationsverket inför återresan. För ensamstående vuxna är beloppet 30 000 kronor och för barn 20 000 kronor, eller som högst 75 000 kronor per familj. Det är pengar som de i så fall får på plats i hemlandet. Salar och Badria har svårt att förstå varför inte pengarna kan betalas ut redan före återresan till Irak:

– Bankväsendet i Irak är inte pålitligt, säger Salar bestämt och tittar på oss med intensiv blick. Pengar riskerar att försvinna, och systemet är korrupt. Därför vill vi att pengarna betalas ut i Sverige innan vi åker.

Att Sverige hjälper utsatta flyktingar till en bättre tillvaro i hemlandet har givetvis kritiserats från högerpopulistiskt och främlingsfientligt håll. Man menar då att Sverige i första hand ska hjälpa sina egna medborgare, och att det finns stora behov av förbättringar inom både äldrevården, sjukvården och skolan.

– Det är generöst nog att bekosta reguljärflyg tillbaka till hemlandet, påstår en kvinna som vill vara anonym. Min gamla pappa bor på ett äldreboende där många får ligga till sängs redan från klockan fyra på eftermiddagarna på grund av personalbrist. Matens kvalitet ska vi bara inte tala om, massproducerade papperslådor med flera dagar gammal potatis, brunsås och sega färsbiffar och annat otäckt i samma stil. Och hur kan det komma sig att det nu är säkert att återvända till hemländerna? Nyss hette det ju att man hade flytt för sina liv därifrån.

Men de allra flesta andra som SvD har talat med anser att detta slags kommentarer är ett egoistiskt fiske i brungrumliga vatten, något som Ylva Johansson (S) instämmer i:

– Man får inte ställa grupper mot varandra på det här sättet, fastslår hon. Alla har lika värde, och dessutom är Sverige förpliktigat att följa internationella konventioner i de här frågorna. Vi är helt enkelt skyldiga att hjälpa de här människorna till en så bra nystart som möjligt när de nu väljer att återvända till sina hemländer.