Widar Andersson

På påskafton skrev jag på Folkbladets ledarsida under rubriken ”SD kommer att backa.” Samma dag som texten publicerades kom ännu en opinionsundersökning där stödet för Sverigedemokraterna minskade påtagligt samtidigt som Socialdemokraterna gjorde ett lyft.

I debattråden under artikeln åskådliggörs i en hel del inlägg den närmast apolitiskt religiösa stämning som omgett SD under de senaste åren. Som om ”sjupartietablissemanget” är de som håller på med politik medan Sverigedemokraterna håller på sanning. Typ.

I själva verket handlar förstås allt om politik. Att de stora partierna valt att bete sig som ängsliga och ideologiskt överdrivna småpartier i invandringsfrågan har varit den mest triggande faktorn för SD: s framgång. Invandringsdebatten har dödats och tystats med hjälp av invektiv om rasism, fascism, nazism och andra barnsligheter.

Nu är läget annorlunda. Socialdemokraterna och Moderaterna har åter igen plockat in den viktiga invandringsfrågan till politiken. Och då börjar det hända saker. Precis som det ska vara.

Det finns lika lite som i all annan politik några absoluta sanningar i invandringspolitiken. Politikernas uppdrag är att laga efter läge; förhålla sig till vad som händer och sker och försöka baxa igenom förhållningssätt och majoriteter som man anser gynnar Sverige bäst och som tilltalar sympatisörerna mest.

När detta inte skedde under många år så liksom avpolitiserades invandringsfrågan; lyftes över folks huvuden till något som blev som det blev.

Att SD nu får konkurrens är inte en dag för tidigt. SD har självklart poänger med sina varningar och rop om påfrestningarna på välfärdsstaten. Att ta tag i saken på ett resolut, pragmatiskt och anständigt/värdigt sätt är dock en annan femma. Det är i den grenen SD nu utmanas.

Vilket stör många av de SD-nära nätdebattörerna på ungefär samma sätt som andra partiers kärnväljare blir irriterade av konkurrens om sådant som till exempel svenska modeller, försvaret och näringslivsvänlighet.

Vad som nu sker ska bli mycket intressant att följa. Till SD vill jag säga: Välkommen till den politiska verkligheten. S och M har fått upp vittringen. Kan SD kontra med folkliga utspel i någon annan fråga? Jag tvivlar. Däremot är risken överhängande att partiet pressas att bli än mer radikala och jagar ut sig själva i de terränger där få väljare bor.

Det kan vara det vi ser nu.