Mohamed Omar

När de jihadistiska terrorattackerna blir fler ökar kraven på att förstå. Man nöjer sig inte med vissa imamers och islamiska organisationers ytliga fördömanden. Man vill ha förklaringar. Om det vore självklart att dessa attacker var förbjudna i islam skulle de inte ske hela tiden. Det går att hitta stöd för attackerna i islams grundtexter. Ja, jag skulle till och med vilja gå ännu längre: det är lättare att i dessa texter hitta stöd för att våld i Guds namn är tillåtet än motsatsen.

I en gästkrönika i Göteborgs-Posten den 26 mars efterfrågar den kristna teologen Ann Heberlein just sådana förklaringar. Hon menar att det ”bör stå klart för de flesta tänkande individer att religion, i det här fallet islam, spelar en avgörande roll i de fasansfulla terrordåd som sargat Europa sista åren. Vi måste tala om islam. Vi måste hantera att majoriteten av de terrordåd som drabbar oss, våra värderingar, vår frihet, ja hela vårt sätt att leva hämtar både argument och drivkraft ur islam.”

Jag kan inte annat än instämma. Efter mer än tjugo års islamstudier har jag kommit till samma slutsats: vi måste tala om islam. Det finns många fina muslimer som avskyr våld, men som samtidigt är så fästa vid sin religion och sin tradition att de inte ser klart. Det är därför man kan höra muslimer säga absurda saker som att ”terroristerna inte är muslimer”. De vet att de är muslimer. Och ännu svårare är det att inse att terroristerna inte bara är muslimer utan faktiskt har stöd för sina handlingar i islams grundtexter. I texter som vanliga muslimer ser som sunda och goda. Man vill inte röra vid detta.

Men någon gång måste man våga röra även vid dessa känsliga frågor. För jihadisterna som slaktar och lemlästar pekar på texter som finns. De hittar inte på saker. Och det är inte texter som bara jihadisterna respekterar och tror på. De är texter som finns i de böcker som har allra högst status och trovärdighet i den islamiska traditionen. Jihadisterna pekar på handlingar som profeten Muhammed gjorde eller godkände. Och det är fasansfulla handlingar. Muhammed ledde arméer som anföll icke-muslimer. Han lät stena kvinnor. Han halshögg fångar och tog deras hustrur som krigsbyte. Han lemlästade och plågade människor. Det finns hur mycket som helst. Som Ann Heberlein mycket riktigt konstaterar: ”Profeten Muhammed var ingen fridsfurste.”

Det stora reformarbetet, den stora förändringen av hur islamiska teologer ser på dessa texter, har inte ens börjat. Man förtränger fortfarande. Tittar åt ett annat håll. Skyller ifrån sig. Någon gång måste man dock ta tag i detta och hitta ett nytt sätt att förhålla sig till texterna. Man kanske skulle kunna formulera en princip om att Muhammeds uppgift som profet var att lära oss att det bara finns en gud. Bara i dessa rent andliga saker var Muhammed fullkomlig. Allt han lärde ut om andra saker kan det vara si och så med.

En sådan princip låter enkel, men är det inte. För hur ska man förstå Koranen? Den säger själv att den nedsänts att för att vägleda människan i allt och den skiljer inte mellan andligt och världsligt. Och hur gör man med Muhammeds liv? En stor del av sitt liv ägnade han åt heliga krig för att utbreda sitt styre och utrota sina fiender. Var det bra och nödvändigt då, men dåligt idag? Om Gud egentligen ville lära oss att det var fel att göra så, varför sände han oss då en krigarprofet? En som dessutom var den siste profeten med det mest fulländade budskapet. Om vi med våra egenhändigt formulerade principer förstår Guds budskap bättre än Guds budbärare, vad ska vi då ha honom till? Om vi själva har förstånd att välja ut det som är bra i Koranen, vad ska vi då han den till? Koranen hävdar själv att den är ett rättesnöre som står över människans förstånd och att vi utan den famlar i mörkret.

Ett stort och mödosamt arbete väntar islams reformatorer. Men vad är alternativet? Såvitt jag kan se finns det inget alternativ till reformer. Muslimer kommer inte att lämna islam en masse. För en stor del av världens muslimer är islam inte en trosuppfattning utan ett arv. Det är inget man bara kan kasta bort.