Patrik Engellau & Thomas Gür 

På uppdrag av Stiftelsen Den Nya Välfärden har analysföretaget Demoskop åter undersökt allmänhetens uppfattningar om invandringen till Sverige. Hela rapporten finns att läsa här.

Den förra undersökningen gjordes 2015 och vi skrev en artikel om den här.

Eftersom Demoskop ställt samma frågor varje år sedan 2010 finns en unik möjlighet att följa utvecklingen i frågeställningen. Så här ser det ut i kort sammanfattning. Siffrorna anger procent.

Invandringen är:	För stor	Varken/eller	För liten
2010	47	38	15
2015	58	34	8
2016	70	22	7

Det finns alltså numera en mycket tydlig majoritet som anser att invandringen till Sverige är för stor.

Den inställningen har fram till för bara några månader sedan inte reflekterats i svensk politik. Snarare kan sägas att den faktiska politiken till dess, till stor del representerat eller reflekterat åsikterna hos den hårda kärna som tycker att invandringen är för liten.

Huruvida de senaste månadernas radikala omorientering bland ett flertal av riksdagens partier, antingen som till exempel i Kristdemokraternas, Moderaternas och Socialdemokraternas fall, i politiska positionsförflyttningar, eller som i Miljöpartiets och också Socialdemokraters fall, i den faktiskt förda regeringspolitiken, har en direkt koppling till de resultat som Demoskops undersökning uppvisar, går inte att avgöra från undersökningen. Även om givetvis sannolikheten för detta är stor – inte minst i beaktande av Sverigedemokraternas stadiga och stora tillväxt i opinionen också det senaste året.

En annan möjlig förklaring av de aktuella partiernas positionsbyte, utöver lyhördhet för opinionsmässiga förskjutningar, kan också vara att partiernas ledande företrädare konkret kunnat observera att viktiga funktioner i det svenska samhället och i svensk förvaltning, så som flyktingmottagning, gränskontroller, anslagna budgetar, inte förmått att hantera det mycket omfattande inflöde, cirka 250 000 personer under 2014 och 2015, av asylsökande.

I årets undersökning framträder några uppenbara och signifikanta mönster:

Den stora förändring som inträffat under det senaste året är att andelen Varken eller sjunkit dramatiskt medan andelen För stor ökat i motsvarande mån. Andelen För liten räknat i procentenheter har ändrat sig relativt lite under åren.

Utanför den hårda kärnan av invandringsvänliga har svenska folket alltså blivit alltmer kritiskt till migrationens omfattning. Tre grupper som tidigare var relativt positiva till invandringen – unga, högutbildade och högavlönade – har nu börjat närma genomsnittet. Å andra sidan har låginkomsttagare blivit mindre kritiska än genomsnittet.

De mest invandringskritiska återfinns, som man kanske kunnat förvänta, hos Sverigedemokraternas väljare. Under det senaste året har moderatväljarna blivit påtagligt mer invandringskritiska. I andra änden av skalan finns miljö- och vänsterpartiernas väljare som dels är ganska lika varandra, dels ligger kvar på ungefär samma, jämfört med övriga partianhängare, invandringspositiva nivåer under hela perioden.

När det gäller i vilken utsträckning de olika partiernas politik överensstämmer med väljarnas åsikter, förefaller klyftan vara störst för Centerns del, vars väljare knappast går i takt med partiledningen i denna fråga.

Demoskop har också låtit allmänheten ta ställning till påståendet ”Invandring berikar Sverige”. Här visar det sig att så mycket som 55 procent av allmänheten, trots den utbredda kritiken mot invandringen, instämmer. Bara 30 procent tar avstånd från påståendet. (Motsvarande siffror år 2010 var 63 respektive 17 procent.)

Detta tyder på att allmänheten förmår att skilja på frågan om migrationen till Sverige när det kommer till antalet personer som anländer (”volymer”) å ena sidan och på invandringens effekter på Sverige å den andra.

Så som även andra undersökningar visat, finns det sålunda inget fog för antagandet eller påståendet att svenskarna i gemen skulle vara avogt inställda till invandrare eller invandring överlag. Men samtidigt som allmänheten sålunda ser fördelar med invandringen anser en tydlig majoritet att invandringsvolymerna är (eller varit) för stora.

Från ett perspektiv av politiskt hantverk har detta sakförhållande en intressant implikation. Den dominerande retoriken mot dem som har anfört att invandringen varit för stor, från dem som inte ansett så, och då i första hand från politiskt håll och från den mediala eliten, har varit att invandringen berikar Sverige.

Det argumentet saknar sålunda bärighet för dem som anser att volymerna är eller varit för stora. De håller generellt med om att invandring till Sverige kan vara berikande för landet, men anser likväl att invandringen är eller har hittills varit för stor. Det vill säga att man i allmänhet tycker att invandringen är för omfattande, betyder inte att man inte kan anse att invandring i princip kan vara nyttig och värdefull.

Vad som synes vara osäkert är hur länge opinionen kommer att kunna hålla isär de frågorna och härbärgera och formulera de två åsikterna samtidigt. Ty vi ser en klar samvariation som förmodligen också är ett samband mellan att fler anser att invandringen är för stor och färre som anser att invandringen berikar Sverige. Den grupp som inte ser något berikande alls med invandringen fortsätter att växa i samma accelererande takt som hittills, nämligen från 17 procent år 2010 till 23 procent förra året och till 30 procent i år.

Sannolikt är att fortsatt invandring på höga volymer kommer att fortsätta att tära på den positiva synen på invandringens berikande effekter.

Sverige kan då komma att hamna i ett läge att fortsatt ökad invandring slutligen förskjuter majoritetens av svenskarna till en principiell negativ hållning till invandring i sig. Det vore en mycket beklaglig utveckling för ett land som präglats av acceptans, tolerans och av öppenhet mot omvärlden och som genom sin historia dragit så stora fördelar av det.