Mohamed Omar

En del muslimska vuxenelever som går på Sunnerbogymnasiet i Ljungby vill ha ett bönerum, rapporterar tidningen Smålänningen den 18 februari. De fick dock inte som de ville, skolledningen sa nej.

Enligt tidningen menar företrädarna för den lokala, muslimska föreningen att de muslimska eleverna ”måste” utföra sina böner. Vad är det för dumheter? Ingen ”måste” be. Att be är ett val man gör eftersom man tror på en viss tolkning av religionen islam.

Detta har skolan inget som helst ansvar för. Tänk om en elev fått för sig att hans gud krävt att han ”måste” offra en get varje förmiddag. Har skolan då ett ansvar att ordna ett slaktrum? Elevernas tro på den ene eller andra guden och de ritualer och böner som följer på denna tro är deras eget bekymmer och angår ingen annan.

Denna gång hänvisade skolledningen till lokalbrist för att motivera sitt nej, men jag tycker att det borde räcka med att svara: ”Din tro är ditt problem”. Det kanske låter okänsligt, men det är sant och profeten Muhammed, som också ska ha sagt en del kloka saker, sa: ”Säg sanningen även om den är bitter”. Han kan i och för sig ha lånat uttrycket av någon annan. Många har sagt så.

Ordföranden i den muslimska föreningen, Abdelhak Lahouaichri, upplever inte att skolledningen tar deras religiösa behov på allvar. Varför ska de? De är väl inte troende muslimer.

För en traditionellt troende muslim är de fem påbjudna bönerna en oerhört allvarlig sak. Det är enligt profeten Muhammed det första som tas upp när man står inför sin herre och synder och goda gärningar ska räknas. Har man slarvat med sina dagliga böner, till exempel inte bett dem i rätt tid, kastas man i helvetet utan att Gud ens bryr sig om att gå igenom resten av katalogen.

Enligt en hadith, ett yttrande av Muhammed, tyckte profeten att bönerna med församlingen var så viktiga att man borde  gå och bränna ner husen för dem som inte anslöt sig. Han sa också att barn som inte bad förtjänade stryk. Det finns hur många sådana här hadither som helst, både om lönen för dem som ber, och om de plågsamma straffen för dem som inte gör det.

Men det angår som sagt inte skolan. Det angår inte ens alla muslimer, bara dem som har valt att tro på dessa hadither. Eftersom det saknas bönerum har det hänt att de som tror att de ”måste” be har gjort det ute i korridoren. Vid ett tillfälle ledde det till att någon blev uppskrämd av synen av en bedjande muslim och ringde polisen. ”De trodde eleven var terrorist!” utropar Abdelhak Lahouaichri förvånat. Men jag är inte förvånad.

Nästan dagligen rapporterar medierna om muslimska terrorister som pryglar, lemlästar, skjuter och spränger bomber till ropet av ”Allahu akbar!” Om man på en skola i Småland ser en skäggig man stå i ett hörn och mumla ”Allahu akbar!” kan man bli orolig. Hur ska smålänningen kunna veta att detta inte är en ny Taimour Abdulwahab? Bättre att ta det säkra före det osäkra och ringa polisen, kan han eller hon ha resonerat.

Eleven Ahmad Saharou har lämnat in en skrivelse om bönerum. Han fick då rådet att be inne i klassrummet på rasten. Men han menar att det är besvärligt för kvinnorna, som inte vill att män ser dem när de ber. Återigen: detta är dessa kvinnors problem. Dessa värderingar sitter inte i deras DNA utan är en följd av ett visst sätt att tro. Man får tro vad man vill, men kan inte förvänta sig att andra har något ansvar att anpassa sig efter det.

Men den muslimska föreningen i Ljungby vill inte bara ha ett bönerum. De vill ha en ledig stund mitt på dagen på fredagar för att hinna till moskén, be med församlingen och lyssna till imamens predikan. Lunchen är för kort, menar Abdelhak, vilket innebär att de troende ”måste” stressa.

Återigen: de måste inte stressa. De kan helt enkelt strunta att gå till moskén. Majoriteten av världens invånare går inte till moskén på fredagar och de mår inte sämre för det. Om vissa muslimer tror att deras religion kräver att de går till moskén för att behaga sin gud och slippa ett plågsamt straff i helvetet så är det deras problem. Skolan har inget med det att göra.

Begäran om en ledig stund på fredagar avslöjar att dessa muslimska elever tycker att böner i moskén är viktigare än utbildning. En sådan attityd tycker jag är respektlös mot alla som arbetar och betalar skatt för vi ska kunna driva skolor. Särskilt när eleverna får bidrag för att studera.

Om dessa muslimska elever inte klarar sig utan bönepauser och bönerum under sin utbildning, hur ska de då klara sig ute i arbetslivet? Det kan vara klokt att börja vänja sig vid det nya så tidigt som möjligt. Skolan torde vara ett bra ställe att lära sig hur det fungerar i det svenska samhället.