Därför sjunker Socialdemokraterna som värsta stenen

Widar_bild_casual

Widar Andersson

1 948 personer har svarat på Sifos frågor om hur de skulle rösta om det var val i dag. Det finns två statistiskt säkerställda händelser att rapportera. Mest dramatiskt är att Socialdemokraterna får det sämsta resultatet som Sifo någonsin mätt sedan starten 1967: 23, 2 procent. Samtidigt ökar Moderaterna till 25, 6 procent.

Samtliga partier klarar spärren till riksdagen denna gång. Vore Sifomätningen ett valresultat skulle de fyra borgerliga partierna således kunna räkna in riksdagsmandat som motsvarar lite drygt 42 procent av rösterna. Medan S, V och MP knaprar ihop cirka 37 procent. Sverigedemokraterna står i stort sett still på sina 18 procent.

Socialdemokraterna har tunga strukturella problem. Det bästa valresultatet ligger nu snart femtio år tillbaka i tiden. Enligt Sifo är också antalet S-väljare under 50 år alltmer sällsynta varelser. Partiets tröghet och förmågan att i regeringsställning upprätthålla en klassisk retorik samtidigt som nödvändiga förändringar och anpassningar genomfördes är egenskaper som tjänat partiet väl i flera decennier.

Men i dagens samhälle fungerar det inte längre. När Moderaterna tydligt annonserar att de byter invandringspolitik – eftersom den gamla politiken inte fungerar längre – så försöker Socialdemokraterna att låta ungefär som de gjort under de senaste åren samtidigt som politiken har lagts om 180 grader. Det där förhållningssätet fungerade säkerligen bättre i det gamla samhället där det kritiska och granskande flödet var mycket begränsat. Där S-väljare likt min far och mor i det lilla brukssamhället bockade och neg när vi mötte riksdagsledamoten på söndagspromenad och där mycket få på nykter kaluv frågade ledamoten ”vad fan håller ni på med?”

I dag är det gamla förhållningssättet stendött och likstelt. Därför ökar Moderaterna med 3, 5 procentenheter. Därför kommer mycket av moderaternas ökning från S tapp på 2, 8 procentenheter.

Stefan Löfven och Åsa Romson skriver på DN Debatt (24/1). Artikeln – 8 initiativ för en bättre integration – är ett fall framåt utifrån resonemangen om de socialdemokratiska strukturproblemen. Det där med att regeringen är så ”oerhört stolt” över att invandringspolitiken totalt havererat har strukits ur talepunkterna. Det var inte en dag för tidigt. Likafullt är så gott som alla punkterna skrivna på ett sätt som ger bilden av att den föreslagna politiken ligger helt i linje med vad ”vi alltid sagt”. Det där tror ingen på längre. Bättre då att tydligt och klart förklara att ”vi har ändrat oss” och att motivera förändringen redigt och utan en massa omskrivningar. Sådant respekteras och uppfattas av de allra flesta. Att anpassa och korrigera sig till förändringar i omvärlden är ett överlevarsignum för alla levande arter.

I den grundläggande regeringsfrågan ger Sifo inga svar eller förhoppningar. De fyra borgerliga partierna är väldigt långt borta från en egen majoritet. Samma gamla villkor gäller således: Vill Anna Kinberg Batra regera så är det antingen med Stefan Löfven eller med stöd från Jimmie Åkesson.

Socialdemokraterna har trots allt förmånen av att regera. Det finns fortfarande möjligheter att vända på trenden; att visa att S inte är dömda att falla med de gamla strukturerna.

54 reaktioner på ”Därför sjunker Socialdemokraterna som värsta stenen

  1. Stefan Eriksson skriver:

    I lägen där väljarnas tålamod prövas, vad anbelangar strategiska beslut eller obeslutsamhet gällande rikets affärer, används ofta en retorik av sjöfartstermer.
    ”vi är tillsammans på skutan i ett stormpiskat omvärldshav”
    ” Bra är att sitta still i båten, tills stormen bedarrat”
    ”Vår kurs är fast mot målet”.

    Detta är utryck som används i politiska sammanhang, där det för kaptenen på skeppet Sverige, framstår som en allt mer kaotisk oförutsägbar framtid.
    Kaptenen har att förmedla framtidsförhoppningar och trygghetskänslor, inför färden mot hamn.

    Många är vi trots kapten Löfwéns myndiga försäkringar om sin egen förmåga att styra skeppet mellan klippor och skrev, måttligt imponerade av hans utfästelser om att komma helskinnad i hamn.
    Den främsta orsaken till passagerarnas misstro, utgörs av besättningens sammansättning, där delar därav framstår som självmordsbenägna.
    Styrmän och matroser visar prov på begränsad förmåga att ta till sig av kaptenens order.
    Jungman Fridolin kastar hela tiden i ankaret, i hopp om att få ett slut på den vådliga färden.
    Ansvarig för trossen: Andersson, har underlåtit att bunkra tillräckligt med förnödenheter på den fortsatta vägen.
    Styrman Romson har i en egen övertygelse sett till så att bränslet till fartygets motorer är på väg att sina, allt i förvissningen om att vinden skall kunna ta oss dit vi vill.
    Mer än lovligt naivt skulle man ju kunna tycka, då fartyget saknar både segel och master.

    Risken att komma på drift i ett stormigt hav utan möjlighet att navigera, till följd av bränslebrist
    och ett släpankare som allt mer begravs i bottensedimentet, är överhängande och verklig.

    Från säker hamn har utkiken på SDs piratflaggade galär, en förväntansfull rapport att delge dess kapten Åkesson.
    Hans beslut blir att vänta och se, om skeppet Sverige klarar färden, eller om han skall vara denne som plockar upp besättning och passagerare som framtida slavar vid årorna.
    Kapten Åkesson har också egna erfarenheter där skeppsmasken har gått hårt åt kölen på skepp av Sveriges typ.
    Han ser med tillförsikt an vad som ska komma att hända framöver.

    ”Huuugaligen, är det någon som sett en livboj någonstans?”

    Gillad av 1 person

    • Gunhild skriver:

      Svenska kustbevakningens fartyg Poseidon är vana vid att rädda nödställda i Medelhavet. Kanske dags att återvända hem för mer näraliggande hjälpinsatser?

      Gillad av 4 personer

      • JAN BENGTSSON skriver:

        Istället för att uppmuntra till farliga sjöresor,
        finns det nog adekvata räddningsinsatser att göra på hemmaplan…

        Moder Svea är i akut sjönöd, om HEN bryr sig det minsta!

        Gilla

    • gunnar blomkvist skriver:

      Sossarnas tid är förbi. Det är ju klart. Men Alliansen vill inte ha ett nyval, för det är ingen avundsvärd uppgift ar reda ut den röra som skapats av nuvarande regering och även Moderaterna med Reinfeldts olyckliga öppna edra hjärtan.

      Gilla

  2. Stig Palm skriver:

    Jag är en åldrig, 82 år (citat Göteborgs Posten), och varit med do S-partiet betydde mycket för Sverige och lyfte ‘arbetarklassen’ (kroppsarbetare).
    Efter detta stordåd uppstod det som kallas förvaltning och ta hand om varandra i partiet.
    Ungdomen började resa och upptäcka nya saker. Gillade inte att på maffiavis bli intvingade i S-partiet och dess LO. Jag var en av dem. Med maffiavis avses att bli mobbad på arbetsplatsen om inte arbetaren anslöt sig. Jag vet som f d Götaverkare (skeppsvarv och nedlagt).
    Tänker nu på en kollega vars hustru är Kantor och han gick med henne på söndagens mässa. Där var det något dussin åhörare och mest äldre kvinnor. Kollegan, oförskämt, ställer frågan till Prästen; vad ska du syssla med när tanterna här snart är döda?
    Påminner om S-partiet och dess rekrytering. Vem attraheras av S-partiet annat än möjligen pamparnas barn. Tänker på Anna Johannsson, Göteborg med sin starka pappa, nu saligen avsomnad.

    Gillad av 2 personer

  3. Hortensia skriver:

    Socialdemokraternas storhetstid kommer kanske aldrig mer tillbaka, men om man vill hejda väljarflykten borde man börja bete ”som folk” och respektera såväl sina egna, som andra partiers väljares åsikter.

    En förbehållslös ursäkt till Jimmie Åkesson, som visade sig ha överlägset bäst kunskap och förmåga att hålla sig till sanningen i migrationsfrågan, är på sin plats. Därefter borde man utlysa nyval och skaffa sig en partiledning som förstår att beakta resultatet av demokratiska val.

    Gillad av 7 personer

  4. Arne Plahn skriver:

    Mycket klarsynt av Widar! Set är många som tänker så idag och man förundras över den brist på analysförmåga som huserar på regeringskansli och partiledning! Kanske det skulle hjälpa om dom regelbundet läste FÖ!

    Gilla

  5. gmiksche skriver:

    Jag har svårt att se att S kan komma tillbaka i närheten av sin forna ställning. 180-graders vändningen gäller ju enbart partiets inställning utåt. Det som har skett kan inte göras ogjort. Det är vackert att påstå att 60 000 till 80 000 migranter ska återbördas till sina hemländer. Men det gäller att verkställa. Det är en oerhört svår uppgift. Hittills har man ju inte ens klarat av en stor del av det fåtal beslutade utvisningar det hittills varit frågan om. Men om man nu mot förmodan skulle klara av utvisningarna, så återstår det 100 000 människor att försörja, de som kommit in i landet förra året utöver de som ska utvisas. Dessutom finns ju de gamla problemen kvar med no-go områdena, gängkriminaliteten, lurendrejeri mot försäkringskassan o s v. Det kommer blir mer och mer uppenbart för gemene man att vi sitter där vi sitter. Och se sambandet mellan orsak och verkan. Om det dessutom blir en nedgång i ekonomin, då bevare oss Allah.

    Gillad av 8 personer

  6. Lennart Bengtsson skriver:

    Ett land där det politiska etablissemanget förlorat kontakten med väljarna, dvs de vanliga människorna, och ignorerar dessa är dömda att få problem. Detta gäller i hög grad även de svenska socialdemokraterna. Det enda anständiga idag vore att ordna ett nyval så att väljarna får säga vad de tycker. Dagens regering har tydligt visat att den inte är kapabel att hantera migrationen och den allvarliga sociala oro denna lett till, inte heller göra något åt den snabbt försämrade utbildningen inkluderade universitetsutbildningen. Att därtill driva fram en orealistisk energipolitik genom sin allians med MP har bidragit till det snabbt fallande förtroendet för S. Vad hade man väntar sig? Som man sår får man skörda.

    Gillad av 3 personer

    • JAN BENGTSSON skriver:

      Så modiga är man absolut inte, eller snarare rakryggade!

      Häng kvar vidköttgrytorna, så länge som möjligt!

      För(S)örjningen betyder allt!

      För parti o individ…

      Gillad av 1 person

  7. elfyma+ skriver:

    Widar har så rätt. Valboskapen låter sig inte fösas hur som helst.
    Det är en allltför stor ”utmaning” att reformera den stillastående rörelsen.
    Bättre att låta partiet gå i graven och bygga upp något nytt på ruinerna ?

    Gillad av 2 personer

    • Ådärkomdenja skriver:

      Varför skulle ett nytt ”socialdemokratiskt” parti behöva ‘byggas upp’?
      Grundvalen är eroderad, och deras svanesång är migrationsfiaskot,
      det totala väljarföraktet, och dess usla val av ledare. Vilket leder till den
      ultimatativa slutsatsen att det finns inget att leda längre, basideologin är
      förbrukad. I dödskampsfasen skändligen missbrukad, utnyttjad av partiets
      svanesångare, köttgrytesvärmarna, maktisterna.
      .
      Allt har en början och även ett slut. Socialdemokraterna lever på övertid,
      och skall givetvis upphöra, fossilförklaras. Sedan får historikerna skriva
      partiets historia.

      Gillad av 1 person

  8. BjörnS skriver:

    Om S vill bli stora igen måste de börja föra en politik som gynnar medelklassen och Sverige. Bli mer nationalistiska, helt enkelt. Storslagna reformer finns det lite efterfrågan på och moralisk stormaktspolitik finns det liten aptit så länge som skola, vård, rättsväsende och försvar inte förmår lösa sina uppgifter. Fokus på statens kärnuppgifter efterlyses. Mer realism och mindre uppblåst grötmyndighet.

    Gillad av 5 personer

  9. JAN BENGTSSON skriver:

    För mycket (S)nack o lite verkstad.
    Retoriken (S)itter i högsätet i ALLAh sammanhang…

    Utsett en Bostadsminister som mest av allt verkar vara intresserad av att bygga Moskéer…
    Täta resor till Muslimska Bröder i Turkiet, tyder inte på något annat!

    Numera mest en feministisk HENSgård, med en (S)nöpt tupp,
    som passivt hjälplös kacklar i högan (S)ky…

    Kanske därför som analy(S)förmågan numera lyser med sin frånvaro i partiet…
    AKUT ledarbrist, helt uppenbart!

    Man (S)er inte, blundar hellre för, samhällsproblemen, som hopar sig!

    Patetiskt att den som först förstörde skolan,
    nu skall betros att få ordning på problemen!

    Europas lägsta arbetslöshet, ännu en uppenbar valfloskel,
    när HEN har utrustat huset med (S)vängdörrar.

    Den sämste skepparen någonsin!
    Utan förmåga att navigera bland alla skrev som sticker upp…

    Att utnämna Arnstad till sin husgud var enbart huvudlöst!
    En svensk Rasputin, varken mer eller mindre!

    Vem skulle våga köpa en eka av någon av dem,
    än mindre en begagnad bil,
    ja överhuvudtaget någonting alls!

    Utan knytnäven, körd RÄTT upp i an(S)iktet…

    Å(S)iktskorridoren förlamar en nödvändig samhällsdebatt!
    Folket är livrädda för karriär o jobb!

    Här får Widar en stor eloge,
    som ger utrymme för mer än en enda!

    Vår räddning är ett PRAKTISKT SD inflytande,
    där finns den klara analys som saknas på de flesta ställen!

    Man undrar hur mycket som är ett spel för galleriet,
    i omsvängningen hos S o M…

    En högst motvillig omvändelse UNDER GALGEN,
    (S)nart trycker vi på gasen IGEN)))
    när vi kommit igenom kurvan…

    Gillad av 5 personer

  10. Gunhild skriver:

    Att adressera samhällsfrågor utgör grunden för alla partier. En korrekt samhällsbeskrivning är då nödvändig. I den verklighetsbeskrivningen har S slirat rejält. När fördelning av kön i styrelser blivit överordnad den vanliga människans tuffa vardag, får man naturligtvis problem. När LO jagar sina egna medlemmar, är kanske inte analysdjupet överdrivet stort. När man själv är med om att skapa ett helt nytt panorama av nya allvarliga samhällsproblem, rasar naturligtvis förtroendet. Att vila på gamla lagrar går inte. Yngre har inga minnen från gamla tider.
    Det parti som ligger närmast en korrekt samhällsbeskrivning, och också, på allvar, tar sig an problemen, vinner i längden. Signalpolitik kan fungera ett tag. Sedan är det upp till bevis. Visioner och drömmar har sin tid. Verkligheten sin. Det kämpar nu MP med inför öppen ridå. Och även S, om än inte lika spektakulärt. Stigmats tid är över. Djupa brösttoner lyssnar ingen längre till. Spelad moralisk uppblåsthet blir enbart löjlig. Nu gäller enbart en korrekt verklighetsbeskrivning och handling. Allt annat är underordnat.

    Gillad av 5 personer

    • Fredrik Östman skriver:

      Inget tyder på att det parti som har den sannaste verklighetsuppfattningen vinner val. Då hade ju sossarna aldrig vunnit och extremvänster och mittpartier aldrig ens uppstått.

      I extrema och uppenbara krislägen gynnas mer realistiska förslag, men annars vill människan helst bli bedragen.

      Gilla

  11. UH skriver:

    De höga kostnaderna för flyktingpolitiken, bland annat för 34.000 ensam kommande barn, som uppenbarligen måste lånas upp. Vidare skall man spara lite överallt i samhället, samt öka skatterna.
    Att behålla sina väljare blir en minst sagt svår nöt för socialdemokraterna. Man kan fråga sig hur Sverige – socialdemokraterna är inte ensamma skyldiga – har satt sig i en situation som inte är möjlig att lösa på ett respektabelt sätt. Någon gång i framtiden måste en sanningen fram, hur politiker och media försatt medborgarana i nuvarande situation, för demokratins skull.

    Gillad av 2 personer

  12. Ulla L skriver:

    Min far, född på 20-talet och aktiv socialdemokrat under hela sitt yrkesliv, vände sig mot partiet någon gång i slutet på 80-talet. Han avsade sig alla sina kommunala uppdrag. Anledningen var att han ansåg att partiet slagit in på en annan och okänd väg än den man kommit överens om och arbetat för i 100 år. Och det utan diskussion och att först presentera för väljarna varför man skulle omvandla samhället, till vad det skulle utvecklas och hur det skulle gå till. Den som ställde ”fel” frågor blev genast utfryst och i en liten ort på landet är det inte roligt även om försörjningen är ordnad. I den lilla orten såg min far redan då parallellsamhället växa fram, klyftorna öka och myndigheter som blundade för oönskade företeelser. Mycket av det som socialdemokraterna arbetat för och kämpat mot under 100 år skulle nu offras på mångkulturens altare. De senaste 15 årens katastrofala utveckling är han, tack och lov, förskonad från att se.

    Gillad av 5 personer

  13. Fredrik S skriver:

    Är inte problemet den historielösa, ‘naiva’ och postmoderna laguppställning som är S partiledning?
    De som har givit partiet en identitetspolitisk, kosmopolitisk och revolutionär inriktning!?
    En riktig Sosse som Gustav Möller förstod att trygghetssystem/välfärden t.ex. barnbidragen måste vara generella och vann den kampen mot makarna Myrdahl som ville bedriva social ingenjörskonst på individnivå.
    Dagens S har övergett det generella och därmed medelklassen för att som övrig vänster ägnat sig åt att krama valfri utsatt minoritet d.v.s. identitetspolitik.
    Dagens S har också glömt att man i början av det föra seklet kastade ut kommunisterna ur partiet bl.a. för att man, med framgång, föredrog ett nationellt välfärdsbygge framför en internationell socialistisk revolution. Hade någon i partitoppen fått vara kvar i partiet om de varit med då? Nej, sätter man sig i knät på tonårsradikaler som MP så vurmar man nog för revolutioner själv och det som S för tillfället administrerar är inget annat än en demografisk revolution vi inte kan överblicka konsekvenserna av. Reformism som varit S signum innebär att reformer ska ske långsamt för att vi ska ha överblick över vad som sker och kunna ta ett steg tillbaka om det inte blir som vi tänkt oss. Det går nämligen inte vid okontrollerade revolutioner.
    För att förstå S utveckling använder jag ‘uppbyggar, förvaltar, nedrivar’ -modellen.
    Driftiga och innovation människor ser problem och möjligheter i sin samtid och hittar vägar framåt utifrån de behov de ser.
    Deras barn får med sig idéerna med modersmjölken MEN har inte själva känt de ‘behov’ som idéerna springer ur men blir ändå bra förvaltare. Förvaltarna lyckas dock inte ens förmedla idéerna till nästa generation/barnbarnen och eftersom de inte känt ‘behoven’ själva och därför, rotlöst, driver företaget, partiet etc. utefter egna personliga intressen d.v.s. river ner. Åtminstone vad som var den ursprungliga intentionen eller idén.
    Hjalmar, Per-Albin, Gustav M, Tage och de andra uppbyggarna är döda. Av förvaltare som Göran och Ingvar är de enda som hörs i debatten Johan W och du Vidar och hela S partiledning består av nedrivare.
    Därför har jag svårt att se vem som ska kunna ‘vända skutan’ utan befarar att S framgent kommer bli ett identitetspolitiskt parti med 10-15% av väljarsympatierna.
    Varför ska jag som medelklass rösta på relativt högt skattetryck/stor offentlig konsumtion när jag inte kan gå på badhuset eller biblioteket med mina barn längre?

    Gillad av 5 personer

    • cmmk10 skriver:

      Förvärva, förvalta, fördärva verkar vara en regel, om än med vissa undantag.

      Även jag finner det meningslöst att beskattas i ett samhälle där nomenklaturan skor sig och medlen används till att berika andra länders medborgare.

      Finns 90-konton för dem som vill uppoffra sig för detta.

      Gillad av 3 personer

  14. P I Persson skriver:

    S sjunker därför att man lämnat den tidigare så lyckosamma socialdemokratiska folkhemspolitiken och gått till höger. Därigenom har man fjärmat sig från det naturliga väljareunderlaget – men utan att kunna göra nämnvärda inbrytningar hos borgerligheten. Jag menar, den som har en borgerlig samhällssyn röstar väl hellre på The Real Thing (det finns fyra att välja på) än på ett ”Folkpartiet Light”.

    Juholt försökte driva socialdemokratisk politik och partiet steg tills ”förnyarna” startade ett drev som gjorde honom omöjlig. Vi ser nu resultatet.

    Gilla

    • Simon skriver:

      Och samtidigt finns (V) kvar ungefär där du beskriver att (S) borde vara. Det tycks ju vara en politik som intresserar ungefär 10 % av befolkningen. Med Socialdemokraterna på samma position torde man kunna få sådär 5 % var av rösterna.

      ”Jag är socialist så till vida att jag tror på allas lika rätt att få leva ett borgerligt liv” var det någon som sa. Där tror jag att förklaringen finns. När arbetarrörelsen lyckats i sitt ursprungliga projekt och väljarbasen fått sitt egnahem, hyfsad lön för sitt arbete och årliga resor till Mallis, då hade man urholkat sitt eget fundament. ”Ju högre upp man kommer i inkomstklasserna, desto bättre förstår man hur fint kapitalismen egentligen funderar” sammanfattade Tage Danielsson dilemmat. Partiet nådde sin mål men arbetade därmed också bort behovet av sig själva Sedan Palme har man fumlat ganska förtvivlat för att hitta nya projekt: Jämställdhet, internationell solidaritet, löntagarfonder. Inget har varit tillräckligt unikt eller tilltalat den breda basen som det ursprungliga projektet gjorde. Och nu är man ett parti för bidragstagare, inte arbetstagare.

      Jag hoppas det inte är så illa att det är insikten om detta som förklarar Socialdemokratins starka vilja att fortsätta fylla på landet med nya bidragstagare utifrån?

      Gilla

    • Rikard skriver:

      Hej.

      Jesus kunde enligt sägnen få bröd och fiskar att räcka till ett närmast obegränsat antal. På samma sätt har S sökt agera; öppna gränser och fri tillgång till ett välfärdssystem som byggdes för en (verklig) arbetslöshet på aldrig överstigande fyra procent, väl kontrollerad invandring av för landet önskvärda personer, samt en insikt och respekt för vikten av att låta kapitalet arbeta för folket och staten. Svängningen börjar redan på sent sextiotal då man för att vinna val lovar bokstavligen allt åt alla, utan begränsning. Detta då fyrtiotalisternas röster skulle vinnas.

      På den vägen är det; identitetspolitik, postmoderna villfarelser och vulgärliberalism samt så kallad feminism är att betrakta som parasiter värdkroppen blivit alltför bekväm att göra sig av med.

      Huruvida partiet gått till höger eller vänster är egalt då den distinktionen i sig är en medial illusion och förenkling. Vad som hänt över tid är kompetensflykt och en oförmåga att acceptera att stormaktstiden som Partiet á la DDR är över, och gott är detta.

      Förhoppningsvis för Sveriges framtid får vi se en dansk utveckling i politiken med tre eller fyra partier vilka pendlar mellan tio och tjugo procent i opinionen, samt ett helt ap-berg av enfrågepartier, uppstickare och andra rabulister. En sänkning av tröskeln till 2% av rösterna vore inte i vägen heller.

      Fler partier försvårar kartellbildning och splittrar politikerklassens hegemoni och incestuösa förhållande med kapital, fackföreningsrörelse och föreningsliv.

      Kamratliga hälsningar,
      Rikard, lärare

      Gillad av 1 person

    • Fredrik S skriver:

      Nej!
      Den positionsförflyttning S gjort är inte längs den ekonomiska höger/vänster-skalan utan längs den känslomässiga GAL/TAN-skalan (Gröna, Alternativa och Libertarianer v.s. Traditionalister, Auktoritära och Nationalister). Alla partier har för att markera sitt avstånd mot SD förvisso rusat efter MP mot GAL extremen, och lämnat en stor väljarbas öppen för SD, men det kanske skadar ett reformistiskt parti som under lång tid drivit ett nationellt projekt mest när det glömmer sina rötter!?

      Gilla

  15. sören holdar skriver:

    Att skriva att SD ligger i stort sett stilla är en eufeism. Partiet skulle om sifoundersökningen vore ett valresultat öka sin andel av valmanskåren från 13 till 18 procent, en ökning med i runda tal 38 procent. I övrigt är artikeln på kornet.

    Gillad av 1 person

    • JAN BENGTSSON skriver:

      Att SIFO:s obsoleta metodik avsevärt missgynnar SD är en offentlig hemlighet,
      bland alla opinionsundersökare, vilket tom AB:s Lena Melin erkänner…
      Siffrorna lär vara minst 5% i underkant!

      Så realiteten är minst 20, men klart mer!
      Ligger dessutom i PK ELITENS INTRESSE, att förminska stödet!!!

      Gillad av 2 personer

  16. Rikard skriver:

    Hej.

    Allt är slött,
    partiet förött
    medan dansen går

    Dörr’n är på sned
    Folket är vred’
    medan dansken går

    De mångas kultur
    I vår fatabur
    medan svensken flyr

    Sosseriet har dött
    och moderaterna gött
    Sveriges sista dans

    Varför skulle jag någonsin rösta på socialmoderaterna? Sverige först!

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

    Gillad av 4 personer

  17. Sts skriver:

    Har (s) problem? Det stämmer nog men detta är frågan som ger mig huvudbry:
    Varför sitter fru Batra et consortes på Riks-cirkusens parkett, fullkomligt orörliga som vore de hypnotiserade?
    Beror det på, att:

    a/ Cirkus-direktören hr. Löfvéns scen-show är briljant, inte minst scen-numret där hr. L. sticker svärd rakt igenom en kista fylld med ”levande miljöpartister” som sedan också gråter (dacapo!);

    b/ hr. Åkessons orm-tjusar-nummer är makalöst, särskilt när hr. Å. med ett enda ord – ”Gränskontroller!” – får Riks-cirkusens Boa constrictor ‘Steffe’ att slå knut på sig själv, en oerhörd bedrift (stående ovationer).

    Eller är det så enkelt, att fru Batra et con. inte går upp på Riks-cirkusens scen av rädsla för att deras huvud-nummer – ”Den itusågade Damen” & ”Damen som går upp i rök” – skall avslöjas av publiken?

    Kanske har jag missförstått alltsammans, för den här cirkusen är väl ett missförstånd – av någon?
    Mvh/sts

    Gillad av 2 personer

    • kim skriver:

      Allianspartierna hade möjlighet att stjälpa regeringen i samband med budgetomröstningen i december, men valde att avstå. Antagligen vill de undvika att ta över rodret i den kris som växer sig allt större – de vill hålla sig utanför en situation som kommer att leda till kraschlandning. Ynkligt och absolut inte vad Sverige behöver. Att S och M nu KU-anmält varandra för ansvarslös hantering av migrationskrisen talar för att båda parter nu kommit till insikt om hur allvarligt läget är och vill skylla ifrån sig på varandra. Detta ömsesidiga skuldbeläggande gynnar dock inte landet och kommer väl knappast att göra att väljarkårens förtroende växer.

      Gillad av 3 personer

  18. Tyrgils Saxlund skriver:

    Jag råkade slå upp en bok av den socialdemokratiske kulturskribenten Erik Hedén – sannolikt glömd idag även av sina partibröder – och fann i denna formuleringen om socialdemokraterna som ”framtidens parti”. Detta skrevs 1909. Socialdemokratin stod då i början av sin makalösa karriär – 1909 var storstrejkens år, ett misslyckande men ändå ett slags seger.
    Vad som gör artikeln intressant är att den handlar om författaren KG Ossiannilsson – ännu en gammal socialdemokrat, som torde var glömd idag och som partiet nog vill glömma. För vad Ossiannilsson gjorde var att inleda en personlig uppgörelse med socialdemokratin. Den började kännas instängd och han vandrade sedan högerut.
    Parentetiskt kan sägas att Hedén ändå behandlar honom i positiva ordalag. Takhöjden var fortfarande hög; det skulle som bekant komma andra tider.
    Och detta är inget ovanligt fenomen under socialdemokratins historia; partiet inrymmer stora spänningar. Jag blev som ung vän med en av partiets ”dissidenter”, Tage Lindbom. Och redan han kunde berätta för mig om fenomen, som de, vilka nu drabbar Kommunalarbetarförbundet. Som moderat ombudsman kunde jag möta fenomenet i samspråk med fackligt engagerade socialdemokrater. Trots det höll partiet ett närmast kvävande grepp om samhället under större delen av mina aktiva år. I förlängningen tyckte jag mig se en partidiktatur utveckla sig. Jag var länge orolig för vår demokratiska framtid.
    I dag har detta släppt – nu är farorna andra, vilket läsarna av denna blogg är medvetna om. Partiet är inte längre ”framtidens parti”, utan står och famlar. Analyser görs på löpande band, även av partiets egna, en Widar Andersson, en Stig-Björn Ljunggren, vilka jag haft nöjet att lyssna på ”live” under åren. Men inte heller dessa briljanta – och sympatiska – analytiker har de riktigt goda svaren.
    I dag läser jag i stället att regeringschefen i samtal med sina länsordförande aviserar en nystart,bl a innebärande en ökad konfliktnivå med Alliansen om man skall tro media. Konflikten måste då rimligen handla om migrationspolitik, försvar, polis, energipolitik och skola, eftersom detta är de centrala politikområdena idag, då ekonomin går bra just nu – dock inte så länge till , skulle jag tro. Strategin är tills vidare hemlig och det kanske är klokt. I vissa av frågorna har man samarbetsprojekt med Aliansen, så hur skall det kombineras med höjd konfliktnivå?. Sedan kan man fundera över en strategi, innebärande ökad konfliktnivå i rådande politiska läge. Vad vill man uppnå med detta om man åter vill bli ”framtidens parti”? Luktar det inte desperation, snarare än framåtblickande?

    Gilla

  19. Hovs--hallar skriver:

    Sifos undersökningar är kända för att underskatta SD:s stöd — detta beror åtminstone delvis på att de tillfrågade i intervjubaserade undersökningar tvekar att öppet säga att de tänker rösta på SD.

    I Yougov:s senaste undersökning närmar sig SD 30 procent! — och är därmed Sveriges klart största parti. http://status.st/
    Det är dessutom sedan tidigare känt att SD nu är det största partiet bland LO-anslutna väljare, vilket innebär att dessa mest utgörs av fd. sossar.

    Något som Löfven kanske borde fundera på.

    Gillad av 1 person

  20. Tahmas Nuri skriver:

    Det man kan konstatera är att den sittande regering har kört i diket och fullständigt tappat kontrollen. Hur erfarna politiker inte kunde förutspå det kaos vi står inför, är ett enigma.
    Att å ena sidan stå på barrikaderna med högburet huvud och mer eller mindre välkomna all världens människor till landet, för att efter ett par månader senare totalt kapitulera inför det faktum att vi inte kan fortsätta med denna vansinnespolitik.
    Det är gång efter annan som regeringen Löfven har missat att göra en omvärldsanalys och detta har lett till kollaps efter kollaps.
    Det enda ordet man hör från regeringen Löfven är att de står inför stora ”utmaningar”, men de påvisar aldrig några lösningar.
    Ordet utmaning betyder: något som som behöver ansenlig ansträngning men som ändå attraherar t ex det är en utmaning att bestiga Mount Everest (Wiktionary)

    Jag kan med lätthet och ett leende på läpparna påstå att det ligger absolut ingen ansträngning alls bakom regeringen Löfven och jag kan inte se eller förstå var attraktionskraften skulle var att se hur landet tudelas och håller på att implodera.
    Det regeringen Löfven fullständigt har missförstått är att Sverige måste anpassa sig till omvärlden, inte tvärtom.
    Löfven nämnde att ”vi har varit naiva” bara det ordvalet säger allt om hur illa det är ställt med Moder Svea. När ordet ”vi” används så bör det användas med försiktighet ”vi” i detta fallet pekar på att det är det kollektiva Sverige som har varit så urbota korkade att vi inte har insett hur illa allt är sköt. Detta stör mig å de grövsta. ”Vi” är regeringen Löfven och hans medkamrater och skall inte syfta på någon annan, språkbruket är både fördummande och rent oetiskt mot oss som kunde sia om denna kollaps redan 2012.
    Sverige måste abdikera från tronen som moralisk stormakt och återta den som en pragmatisk stormakt där ideologier och känslor inte skall styra.
    Ett exempel är hur vi sköter våra relationer med andra länder.: Vår eminenta utrikesminister påstår på fullt allvar att det enda demokratiska landet i Mellanöstern utför utomrättsliga avrättningar av människor. Utltalandet är inte bara befängt utan rent brottsligt enligt min mening. Varför kritiserar inte utrikesminister Frankrike för samma sak under terror attackerna i Paris 2015. Var det nödvändigt att skjuta ihjäl terroristerna?
    Vår omvärld är förändrad och vilken sund vaccinerad människa som helst och som är vid sina sinnesfullabruk måste inse att regeringen Löfven med Wallström, Kaplan, Romson och Fridolin i spetsen är så påtagligt inkompetenta att det gör ont.
    Sverige behöver en stark regering och den regeringen kan inte bestå av en bunke mähä som inte gör sin läxa och som inte kan göra en omvärldsanalys värd namnet.
    En stark regeringen ser alltid till medborgarnas bästa i förstahand.
    En stark regering ser till så att den fundamentala sociala infrastrukturen prioriteras innan man börjar raljera över att vi skall vara världens samvete.
    Vi är ett litet sekulärt land i norr och vi måste avkräva våra politiker en trohets ed att Sveriges medborgare alltid skall komma först, om man inte kan avsvära sig den trohets eden så skall man inte få sitta i regeringsställning oavsett vilket parti man tillhör.

    Gillad av 6 personer

    • gmiksche skriver:

      Någon områdesanalys hade regeringen inte behövt göra. Och inte resten av sjuklövern heller. Det mesta har förutspåtts av SD och, utan skryt, av mig själv och många andra som inte haft skygglapparna på och sökt relevant info där den fanns att få. Det fanns ett överflöd av sådan info och det krävdes inte hög intelligens för att utvärdera den.

      Gillad av 1 person

  21. Sixten Johansson skriver:

    Den exaktaste analysen hittills har skrivits av Stig-Björn Ljunggren i Aftonbladet 27 jan: ”Därför skiter ‘svenska folket’ i Stefan Löfven”. Läs den och njut av de många träffande formuleringarna! Få hade trott att s-debattören Stig-Björn skulle kunna prestera så mycket stake och raka rör: ”Ett parti som pissar i örat på alla som känner sig som ”svenska folket” får finna sig i att de skiter i partiet när valurnorna ställs fram.” — ”På partiets möten kommer sistagångsväljare (tack vare färdtjänst), politiska proffs som vill ha jobbet kvar, samt rättshaverister och möjligtvis sådana som är där för första (och sista) gången.” – – ”Ut åker medborgaren, in kommer en slags tribalism.”
    Men någon direkt lösning har inte Stig-Björn: — ”prioritering kräver politiskt mod. Vilket sällan finns i organisationer i sönderfall.”

    När man studerar hur Aftonbladet-journalisterna förklarar varför den gamla flyktingpolitiken var rätt och varför den nya migrationspolitiken också är rätt är det speciellt en sak som sticker i ögonen: Socialdemokraternas hela samhällsanalys bygger fortfarande på det gamla arbetare / kapitalist-tänkandet i dess absolut enklaste form. Det finns inte en gnutta förståelse av att individer, grupper och hela samhället måste ses och beskrivas på nya sätt som passar och förklarar vår tids fenomen bättre. Det är därför som ”flyktingar” och ”invandrare” bara är ett visst antal enheter, helt oavsett vilken kulturell tvångströja var och en har och vilka sociala sammanhang de ska inlemmas i och påverka. Förutom floskelköret är ideologin och samhällsanalysen bara enkla siffror och klossar, en sorts lågstadiematematik, tillämpad av personer som uppenbarligen inte klarar av mellanstadiematematik och inte har en aning om några andra sociala sammanhang än det egna ”bästaste gänget”.

    Gillad av 1 person

    • Simon skriver:

      Sixten.
      Jag håller med dig om att S-B Ljunggrens artikel var befriande klartänkt och frispråkig. Däremot håller jag inte med dig i ditt andra stycke. Problemet är inte att Aftonbladet och de nya (S) ideologerna försöker tillämpa klassisk Marxistisk analys på alla samhällsproblem. Problemet, som jag ser det, är istället att man inom dessa kretsar har tagit till sig ett antal identitetspolitiska analysmodeller och tillämpar dessa på händelser och fenomen i samhället.

      Alla dessa modeller är utformade efter Marxismens ”mall”, men istället för att utgå från dikotomin arbetare/kapitalister, utgör kvinnor/män, färgade/vita, heterosexuella/hbtq, koloniserade/kolonisatörer, motsatsparen. I likhet med Marxismens analys innebär det dock att det inte främst är den individuella människans handlingar som definierar skuld/oskuld eller ondska/godhet. Detta är istället något en kan sluta sig till utifrån analysmodellens konstruktion. Individer ur den underordnade gruppen är ursäktade sina förment brottsliga handlingar eftersom dessa är en konsekvens av, eller upprorshandlingar mot, orättfärdiga strukturer. Själva lagarna och fördelningen av rättigheter och skyldigheter är ju ett uttryck för sådana förtryckande strukturer. För individer i den överordnade gruppen däremot, utgör alla handlingar tecken på det strukturella förtryck som syftar till att konservera deras överordning.

      Låt mig tillägga att de människor som tagit till sig en sådan analysmodell sällan är benägna att försöka falsifiera modellen. De skiljer sig därvidlag inte från människor överlag – vi brukar vara rätt förtjusta i de förklarande sammanhang vi byggt upp åt oss själva och tycka att det är jobbigt när de utmanas.

      Gilla

      • Sixten Johansson skriver:

        Du har helt rätt, Simon. Stig-Björn Ljunggren skriver också att identitetspolitiken har blivit ersättningsberättelsen och att det handlar om ett återupplivande av grupptänkandet, en slags tribalism! Ja, det här nya grupp- och strukturtänkandet har slagit igenom på bred front (och dessutom finns en positionsförflyttning mot det känslomässiga, som Fredrik S nämner i en kommentar här högre upp). Men mitt intryck är att man i den enkla retoriken, t ex i Aftonbladets och andra (s)-tidningars ledare, nog huvudsakligen bara använder de gamla ekonomiska vänster/höger-begreppen då man vänder sig till ”vanligt folk”. Trots att de gamla och de nya analys- och värdesystemen ofta krockar eller i sig är självmotsägande uteblir självkritiken och omprövningen. Inget parti har egentligen något nytt att komma med som skulle passa vår tid och framtiden och kunna fungera som ideologisk förklaringsmodell, våg och kompass.

        Gilla

  22. Fredrik Östman skriver:

    Socialismen dog slutgiltigt 1989 och därmed även den genom missbruk av demokratiska medel införda socialismen, vilseledande benämnd socialdemokratin. Att socialismen ännu delvis drar som ett spöke genom världen är bekymmersamt, men inte ett tecken på att den kommer att återfödas. Inget att sörja över, utan en orsak att glädjas!

    Gilla

  23. P I Persson skriver:

    Att AKB inte vill fälla regeringen kan ju bara bero på att hon inser att regeringens politik är bättre. KU-anmälningar som man vet inte leder någonstans är ju bara spel för galleriet.

    Sakligt sett har ju inte regeringen misslyckats, kurvorna pekar uppåt.

    Det som ligger S i fatet är den väldigt ensidiga inriktningen på ”arbete”. T ex när arbete var det enda som fick diskuteras på S-kongressen – samtidigt som alltfler väljare såg annat som ännu viktigare …

    Arbete är förstås och ska vara ett prioriterat område för ett arbetareparti. Men människan lever inte endast av bröd. Även om arbetslösheten låg på 0 skulle det finnas terrorister. Man blir inte demokratiskt sinnad bara för att man får ett arbete. Tror man det, DÅ är man naiv. Arbete eller inte har förstås ändå en betydelse – men kanske bara ”på marginalen”, det är inget universalmedel som kan lösa allt.

    Ett grundläggande S-problem är att de har släppt den demokratiska socialismen och inte beaktar höger-vänster-perspektivet i politiken utan ersatt den med allehanda queer-, genus- och miljöteorier. Jag säger inte att partiet inte alls borde engagera sig i dessa frågor och ta ställning för missbehandlade minoriteter MEN klassperspektivet behöver vara det som är överordnat. Men överordnat med förstånd. Redan Gunnar Sträng sade en gång att ”villaägarna är vårt folk”. Det var faktiskt helt rätt. Partiet ska inte stöta bort medelklassen men politiken ska primärt vara inriktad på arbetareklassens villkor, det tjänar också villaägarna på !

    Jag vidhåller det jag skrivit i ett annat sammanhang. Den här sidan ÄR extrem, åsiktskorridoren är trång. Det är i stort sett bara högerperspektiv som förs fram och typ alla berömmer varandras ”analyser” gång på gång, hur grunda de än är. Huvudsaken tycks vara att föra fram borgerliga perspektiv och att stämpla annat som tokeri.

    Kom igen, ge mig äntligen några lajks !!!

    Gilla

    • Stig Palm skriver:

      AKB tycker mer om att få gnälla än att ta över eländet? Ty då måste hon ändra sin färdriktning i enlighet med SD politik. Detta klarar hon inte mentalt, hon har målat in sig i ett hörn sedan länge.

      Gilla

    • gmiksche skriver:

      Varför är det då just från den krympande arbetarklassen som väljarna flyr till SD? Den här sidan är extrem på så sätt att det är många extremt väl genomtänkta kommentarer som lämnas. Vänsterperspektivet har lett till den härva som landet befinner sig i. Så de betackar nog de flesta som skriver på den här sidan sig för. Kurvorna för ekonomin pekar uppåt på grund av att lånta pengar pumpats in i den. Och mer lär det bli. Det gäller att ge husrum, mat, undervisning och fickpengar till de uppemot 180 000 migranter som vänsterperspektivet beskärt oss förra året. Om du menar att det är den politiken som ska föra Sverige framåt, då kommer du nog snart att stå ensam.

      Gilla

    • Simon skriver:

      P I
      Jo men visst dunkas det rygg även i det här forumet. Och det går definitivt att skönja en korridor där du får dunkarna om du befinner dig på spåret, men bemöts med mothugg eller tystnad om du tänker utanför.

      Men jag måste ändå säga att jag andas lätt här. Särskilt om man jämför med i den avsmalnande gränd som mainstreammedia länge varit, för att inte tala om en del alternativmedias primatvrål och könsord. Men det är svårt att tänka nytt och konstruktivt med för många intellektuella no-go-zoner – och många av dem som MSM satt upp slipper man här. Men om du vill att precis varje stycke du läser ska vara nytänkande och unikt, då föreslår jag att du lämnar den dagsaktuella debatten och lånar dig en kronologisk genomgång av idéhistorien.

      Du har för övrigt rätt i att blotta innehavet av ett arbete inte är nog för att skapa en demokrat. Men bristen på arbete å andra sidan, är och har ofta varit en grogrund för känslor av meningslöshet och utanförskap och oförrätter som allt möjligt samhällsomstörtande mög kunnat växa till sig i. Så ett visst fokus på vettiga sysselsättningar åt medborgarna är nog bra att behålla, även om det naturligtvis var osmakligt av senaste (s)-kongressen att porta alla samtal om migration.

      Gilla

    • Sixten Johansson skriver:

      P I Persson, det är sympatiskt och starkt av dig att börja simma mot strömmen. Du blir inte dränkt här om du håller huvudet över vattenytan och visar dig. Du förespråkar ett klassperspektiv och vänster-/högertänkande. Själv tycker jag att det inte har så mycket att ge i dagens och framtidens verklighet. Vi skulle behöva ett helt nytt parti, som utgår mer från kunskap och erfarenhet av människan som individ och som flockvarelse. Det ursprungliga folkhemsidealet ligger mig varmt om hjärtat, men jag har aldrig röstat på (s), utan på olika partier (vpk, mp, c, fp, kd) som i olika skeden har fungerat som behövlig motvikt och lyft viktiga frågor. Nästan alla på den här bloggen är samhällskritiska, men jag har aldrig sett någon applådera dagens borgerliga partier. Ett lästips: gå till Marika Formgrens blogg och läs ”Min vänstra fot”. Ungefär där står jag själv politiskt. (Marikas analyser av värdegrundsdemokrati är också kristallklara och upplysande).

      Du har skrivit om alternativmedias desinformation. Jag vet inte vad du räknar som alternativmedia, men ännu finns det ju inget som kan mätas med samma måttstock som etablerade media, lika lite som myggor kan vägas på samma våg som elefanter. Gammelmedia har ju enorma resurser och statsstöd och av 14 000 journalister har nog 99 procent tillämpat ett trångt konsensustänkande särskilt under 2000-talet . Under de senaste tre veckorna har gammelmedia öppnat några gluggar i åsiktskorridoren och vi får hoppas att tillräckligt många inte längre låter sig tystas.

      På den här sajten och i alternativmedia dominerar ju känslor av oro, vrede och sorg och det är fullt förståeligt därför att vi har förutsett utvecklingen, men inte kunnat påverka dem som haft makten. Men du kan här och på massor av bloggar – jag ger gärna tips – ställa vilka frågor du vill eller göra sakliga invändningar och nästan överallt blir du seriöst och vänligt bemött. Om du inte alltid får svar kan det bero på att den gängse mediabild som du utgår ifrån bara täcker en så liten del av verkligheten att gapet till hela den verklighet som vi diskuterar blir för stort att överbrygga i ett kommentarsfält.

      Gilla

    • Staffan Ohlsson skriver:

      Detta är ingen lajks! Ett stort problem för dig torde vara att det inte längre finns särskilt många av din sort inom rörelsen. Där har man idag annat att syssla med än klasstänkande och svenska arbetare – finns de överhuvudtaget? Tråkigt tycker jag! Nej, här finns ingen åsiktskorridor, men man tycker tydligen att dina perspektiv inte är nog intressanta för att kommentera.

      Gilla

  24. Stig Palm skriver:

    MYCKET BRA inlägg här av Sixten Johansson!

    Han gjort som jag, röstat på det som verkar vettigt vid varje specifikt rösttillfälle. Tyvärr, har jag blivit lurad av partierna jag röstat på i de flesta fall? De lovar och bryter sina löften.
    Köper jag en produkt kan jag vända mig till Allmänna Reklamationsnämnden men inte när det gäller Politiker.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.