Widar Andersson

1 948 personer har svarat på Sifos frågor om hur de skulle rösta om det var val i dag. Det finns två statistiskt säkerställda händelser att rapportera. Mest dramatiskt är att Socialdemokraterna får det sämsta resultatet som Sifo någonsin mätt sedan starten 1967: 23, 2 procent. Samtidigt ökar Moderaterna till 25, 6 procent.

Samtliga partier klarar spärren till riksdagen denna gång. Vore Sifomätningen ett valresultat skulle de fyra borgerliga partierna således kunna räkna in riksdagsmandat som motsvarar lite drygt 42 procent av rösterna. Medan S, V och MP knaprar ihop cirka 37 procent. Sverigedemokraterna står i stort sett still på sina 18 procent.

Socialdemokraterna har tunga strukturella problem. Det bästa valresultatet ligger nu snart femtio år tillbaka i tiden. Enligt Sifo är också antalet S-väljare under 50 år alltmer sällsynta varelser. Partiets tröghet och förmågan att i regeringsställning upprätthålla en klassisk retorik samtidigt som nödvändiga förändringar och anpassningar genomfördes är egenskaper som tjänat partiet väl i flera decennier.

Men i dagens samhälle fungerar det inte längre. När Moderaterna tydligt annonserar att de byter invandringspolitik – eftersom den gamla politiken inte fungerar längre – så försöker Socialdemokraterna att låta ungefär som de gjort under de senaste åren samtidigt som politiken har lagts om 180 grader. Det där förhållningssätet fungerade säkerligen bättre i det gamla samhället där det kritiska och granskande flödet var mycket begränsat. Där S-väljare likt min far och mor i det lilla brukssamhället bockade och neg när vi mötte riksdagsledamoten på söndagspromenad och där mycket få på nykter kaluv frågade ledamoten ”vad fan håller ni på med?”

I dag är det gamla förhållningssättet stendött och likstelt. Därför ökar Moderaterna med 3, 5 procentenheter. Därför kommer mycket av moderaternas ökning från S tapp på 2, 8 procentenheter.

Stefan Löfven och Åsa Romson skriver på DN Debatt (24/1). Artikeln – 8 initiativ för en bättre integration – är ett fall framåt utifrån resonemangen om de socialdemokratiska strukturproblemen. Det där med att regeringen är så ”oerhört stolt” över att invandringspolitiken totalt havererat har strukits ur talepunkterna. Det var inte en dag för tidigt. Likafullt är så gott som alla punkterna skrivna på ett sätt som ger bilden av att den föreslagna politiken ligger helt i linje med vad ”vi alltid sagt”. Det där tror ingen på längre. Bättre då att tydligt och klart förklara att ”vi har ändrat oss” och att motivera förändringen redigt och utan en massa omskrivningar. Sådant respekteras och uppfattas av de allra flesta. Att anpassa och korrigera sig till förändringar i omvärlden är ett överlevarsignum för alla levande arter.

I den grundläggande regeringsfrågan ger Sifo inga svar eller förhoppningar. De fyra borgerliga partierna är väldigt långt borta från en egen majoritet. Samma gamla villkor gäller således: Vill Anna Kinberg Batra regera så är det antingen med Stefan Löfven eller med stöd från Jimmie Åkesson.

Socialdemokraterna har trots allt förmånen av att regera. Det finns fortfarande möjligheter att vända på trenden; att visa att S inte är dömda att falla med de gamla strukturerna.