Bilan Osmans lögner om acceptansen för det sexuella våldet

BitteA

Bitte Assarmo

Bilan Osman skriver i Expressen att det inte finns ett enda land i världen där sexuellt våld är socialt accepterat. Inte ett enda. Hon menar också att det är felaktigt att tala om att utbilda män och pojkar från regioner i Mellanöstern och Nordafrika eftersom det pekar ut dem som barbarer. Kort sagt: Håll tyst om de kulturella skillnaderna och låtsas som om det regnar. Någon kan ju bli kränkt. Bilan Osman tycks redan ha blivit det.

Bilan Osmans resonemang bygger på det som vi sett till leda senaste tiden, nämligen att det inte är någon skillnad på kultur och kultur. Alla män våldtar. Det är könet som är orsaken. Och precis som alla andra som för fram den här tesen haltar hon betänkligt i diskussionen och gör ett antal logiska kullerbyttor. Å ena sidan är det ingen skillnad på män från Mellanösternregionen och män från de västerländska demokratierna. Å andra sidan ska man ha i åtanke att Mellanösternmännens kvinnosyn varierar i takt med hur långt jämställdheten framskridit i deras respektive hemländer. Det är alltså inte en fråga om kultur – utan en fråga om kultur.

Det råder alltså stor förvirring i Bilan Osmans artikel. Att hon dessutom har fel i sitt påstående om acceptansen för sexuellt våld är uppenbart för var och en som tagit del av rapporter framtagna av organisationer som Amnesty och Unicef. Det finns nämligen ett påfallande stort antal länder där sexuellt våld är socialt accepterat och har starkt stöd i traditionen. I många länder, till exempel Iran och Jemen är den sociala acceptansen för tvångsäktenskap påfallande stor, trots att dessa inte har stöd i lagen. Fortfarande tvingas många flickor ingå äktenskap långt före vuxen ålder, och därmed utsätts de automatiskt för sexuellt våld.

Könsstympning är fortfarande allmänt förekommande i många länder i regionen. Traditionen är stark, och den sociala acceptansen är stor – medan acceptansen för dem som väljer att inte könsstympa sina små flickor är betydligt mindre. Sexuellt våld? Ja naturligtvis, vad ska man annars kalla det för?

I Irak och Syrien utnyttjar fundamentalistiska islamister i IS kvinnor och flickor som sexslavar – fullkomligt socialt accepterat i de kretsar som stödjer terrorväldet.

I Saudiarabien är det fortfarande lagligt för en man att ta sig en barnbrud och kvinnor som blir våldtagna kan bli straffade med spöstraff. Kvinnors rättigheter i övrigt är i många avseenden obefintliga. I länder som påbjuder heltäckande klädsel för kvinnor är det sexuella våldet dessutom lagstadgat. Hela idén om att kvinnor har ansvar för männens sexualitet är nämligen ingenting annat än sexuellt våld.

Frågan är då varför Bilan Osman för fram lögnen om acceptansen för sexuellt våld som en sanning. Ren och skär naivitet, och en god portion önsketänkande? Eller har hon en dold agenda i syfte att normalisera den kvinnosyn som råder i Mellanöstern och Nordafrika? Oavsett vilket är det direkt skrämmande att ta del av hennes åsikter eftersom de för resonemanget om kvinnors jämställdhet tillbaka till en punkt där Sverige inte befunnit sig på decennier.

Däremot har hon rätt i att alltfler röster, både manliga och kvinnliga, nu höjs för att öka kvinnors ställning och motverka det sexuella våldet. Det är alltså inte så att alla män i Mellanöstern säger ja till den kvinnoförtryckande traditionen eller accepterar sexuellt våld. Men ännu har dessa röster inte fått tillräckligt mycket genomslag för att kvinnor i Mellanösternregionen ska kunna känna sig trygga. Sexuellt våld är socialt accepterat i många av de länder från vilka många av de unga manliga flyktingarna kommer. Och det enda som hjälper i kampen mot det sexuella våldet är öppenhet och rättframhet.