Om det viktiga mötet och glädjen i en gammal familjeservis

Lena

Lena Adelsohn Liljeroth

”Det här är ju patetiskt”! utbrast vår son när han öppnade ett av de höga skåpen i köket hemma.

Maken och jag tittade på de överfyllda hyllorna; ärvda koppar, fat, silverskedar, finglas, ljusstakar, skålar…

Sonen öppnade nästa köksskåp, där den vackra blommiga bröllopsservisen i 24 delar fyllde hylla på hylla, …”och se här, VEM ska ta hand om allt detta?”

Vi tittade på varandra, maken och jag, och kände intuitivt att det inte var på plats att påminna om de ytterligare två serviser som låg nedpackade i källaren. Eller alla glas. Annat arvegods.

Luttrade vänner, med lite äldre barn än våra, tröstar oss med att de kommer att ändra sig och en dag plötsligt vilja ha faster Lillys gamla piano med ljushållare och farmors punschglas. Fan tro´t! Inte våra vuxna barn, födda i början av 80-talet, i alla fall.´

Men en förändring är på gång. ”Generation Ordning” som är född på 90-talet och slutet av 80-talet håller på att sätta bo. De är betydligt konservativare än tidigare ungdomar. För dem är tryggheten och det lilla livet viktigare än världen utanför.

Generation Ordning talar om familjens betydelse, tittar gärna på Allsång på Skansen, föredrar chartermål framför äventyrsresor och kan prata om inredning i timmar. Snart vill de kanske till och med ha mormors gräddsnipa.

De nya värderingarna är egentligen tecken på en sorglig utveckling. Historikern Thomas Fürth på Kairos Future har forskat om värderingsfrågor sedan 1970-talet och menar att de unga idag lever i en betydligt tuffare värld än vi 40- och 50-talister egentligen vill inse.

De har svårt att få jobb, utbildningarna har devalverats och var tredje tror att klimatfrågan är olöslig. Undergångskulturen räknar bland de unga in många anhängare.

Och när det inte går att påverka den stora världen så agerar man på den arena man kan och känner. Hemmets och familjens. Logiskt, menar bland annat Thomas Fürth och nämner som kontrast dem som fyllt 65, ”de egentligen enda tonåringarna”, som vill åka motorcykel, bestiga berg och festa till musik av Elvis.

Tro inte att detta enbart gäller i Sverige. Trenden sägs vara tydlig i hela västvärlden och för att finna framtidstro får man åka till andra sidan jordklotet, till medelklassungdomar i Kina och Brasilien.

Dystert. Men samtidigt är detta kanske vår generations chans att dela med oss. Inte primärt av familjeservisen denna gång utan av vår framtidstro!  Vi som befinner oss i den gyllene åldern och som inte ständigt behöver bevisa att vi duger. Vi som har mer fri tid, mod och erfarenheter. Vi kan bjuda in dessa apokalypsens barn och barnbarn till hoppfulla samtalsarenor och samtidigt ta del av deras vardag.

Vi kan föreslå gemensamma utflykter till udda platser, leta upp glömda och nya författare med optimistisk livshållning, lära de unga att  källsortera och bjuda på mat på mormors tallrikar. Vi kan visa att även den stora världen går att påverka och att rörelse är möjlig. Att det är dags för visioner!

Kanske frågar de unga en dag också efter den gamla familjeservisen, inte primärt för att göra oss glada, utan för att de inser att den kan symbolisera glädjen i att samlas runt ett bord och samtala.

13 reaktioner på ”Om det viktiga mötet och glädjen i en gammal familjeservis

  1. Lennart Bengtsson skriver:

    Med dessa tröstens ord låt oss också hoppas att Sverige också till slut gör sig av med drömmen om DDR och andra resultat av 68-års omstörtning. Men här får man nog avvakta ytterligare några decennier ty dessa övertygelser förefaller ha gått i arv.

    Gilla

  2. peter anderson skriver:

    Ett bra inlägg och ändå inte. Jag tror att vi skall ge våra barn så mycket glädje och framtidstro vi kan, men i den tid vi lever i så har våra barn tyvärr inte råd att vara lika naiva som vi som växte upp på 60 och 70-talet kunde vara. Bor man i Malmö-regionen är det förenat med risk för våld, våldtäkt och ännu värre att vara så framtidstroende och naiva som jag var i 20-års åldern. Vårt samhälle har gått från att vara ett av de säkraste till att man måste veta var man går, vem man möter och att det är skillnad på folk och folk. Deprimerande och jag är inte tacksam för att det nuvarande etablissemanget har gjort det nödvändigt att en väsentlig del av uppfostran idag är att barnen måste lära sig att skydda sig.

    Man kan inte ens argumentera om en parkeringsplats i Malmö längre utan att riskera att bli ihjälslagen. Om den som snott platsen inte har svenskt ursprung vill säga. Låt oss för all del få våra barn att läsa och uppskatta konst och vetenskap och rationellt tänkande.

    Så visst, låt oss återinföra samtalet med oss äldre över matbordet på gammalt porslin, men att endast fokusera på Nelson Mandela går inte längre.

    vh

    Gilla

  3. Gert B. skriver:

    Den osakliga klimathysterin bär stor skuld till att många yngre har bristande framtidstro. I mellandagarna ska pastor Rockström återigen spy ut sitt gift i P1.

    Gilla

  4. BCCDR skriver:

    Lena Adelsohn Liljeroth menar att vi skall ”lära de unga att källsortera och bjuda på mat på mormors tallrikar”. O.k. för källsorteringen men om jag har att välja mellan mat på mormors tallrikar och mormors mat på tallrikar, så skulle jag alltid välja det senare.

    Gilla

  5. P skriver:

    Mycket har gått förlorat, och det är tidigare generationers fel. Ni var inte nöjda, ni hänföll åt extrema ideologier och uppfostrade era barn i samma anda. Ni skulle prata mindre om framtidstro och lägga mer energi på att göra något åt den oreda som ni har ställt till med.

    Gilla

  6. Hortensia skriver:

    ”Generation Ordning” torde vara den första som har exponerats fullt ut för den mångkulturella flumskolans organiserade kaos. Fullt förståeligt att man eftersträvar ordning och reda med sådana erfarenheter.

    De unga individer, som till äventyrs – trots politikernas ansträngningar – har lyckats lära sig läsa, skriva och räkna tillräckligt väl, för att inse hur vansinnigt snabbt hela det svenska samhället kan komma att likna dagens dysfunktionella skolmiljö, har ju anledning att oroa sig för sin framtid.

    Ett extraval, för att sortera ut de allra sämsta representanterna för politikerskrået – de som likt flygande tefat cirkulerar i ett kunskapstyngdlöst universum runt sina krackelerande partier och fortlöpande serverar medborgarna diverse svårsmälta floskler, är oerhört angeläget…

    … för ALLA svenska medborgare, oavsett vilken käck, eller fräck, ”Generationsbeteckning” de kan sorteras in under.

    Gilla

  7. cmmk10 skriver:

    Skulle gärna vilja ge lillan hemma en generell tro på framtiden, men …

    ”I en ändlig värld, är man antingen en galning eller ekonomiprofessor om man tror att exponentiell tillväxt kan fortsätta i evighet.”

    Det vi gör med världen innebär att även vinnare blir förlorare. Blir du monetärt rikare så blir du samtidigt fattigare, då det försvinner flora och fauna i en takt som vi aldrig tidigare har skådat.

    Max två barn per kvinna, är det enda som kan ge mig lite hopp om framtiden.

    Gilla

  8. Gunhild skriver:

    Varje generation bär på sina erfarenheter, drömmar och livsbagage. Äldre har redan tråcklat sig fram en lång sträcka i livet. Skapat en personlig livsväv. Kanske även upplever den som färdig. Ser tillbaka, fundera och reflektera. Kanske också summerar. Till och med fastnar lite i sin egen väv. Vi önskar att nästa generation skall stå fria, leva sitt eget liv. Men vill ändå gärna att några av våra egna varptrådar fortsätter in i nästa generation. Att våra erfarenheter lämnat spår även i yngre själar. Att även materiella hållpunkter från tidigare generationer skall betyda något. När skåp öppnas och äldre tider slår emot oss bland porslin, silverskedar och glas, är det inte lätt att veta vad som bör vävas in i nya varpar. Det är svårt att veta var skiljelinjer mellan det personliga och en ny generation tar vid. Det materiella kan lätt bli en börda, och tynga steg, när man är ung. Det unga livet består ju av rörelse, dynamik och nyfikenhet, att kunna andas. Där lätthet i stegen följer oss. Gammalt silver måste putsas för att få lyster. Det unga livet glimmar ändå. Generationsskiften är inte lätta. Det finns både vemod och glädje i alla livsvävar. Varje generation har sin utsikt, har vandrat i sina dalar och stått på sina höjder. Men även unga blir gamla. Omvärderingar och sökandet efter rötter tar vid. Vi vill även bli bärare av kontinuitet. Kontinuitet som kanske gömmer sig bakom skåpluckor och på slitna hyllor.

    Gilla

  9. Bo Cedergren skriver:

    ”Vi som befinner oss i den gyllene åldern och som inte ständigt behöver bevisa att vi duger. Vi som har mer fri tid, mod och erfarenheter.” Och pengar till en bra pensionstid ska nog tilläggas. Jag som snart fyller 60 år, är långtidsarbetslös och får nekande svar på alla mina arbetsansökningar, som kallt får räkna med att vara arbetslös i fem år till, i värsta fall sju år till om pensionsåldern höjs känner ingen gyllene ålder och kan inte räkna med att någonsin känna det. Tid har jag och erfarenheter, men vad hjälper det. Modet har svikit mig på alla områden och jag ser ett Sverige i fritt fall. Jag har ingen framtidstro och jag kan tyvärr inte ge mina barn och barnbarn något hopp om ett bra liv.

    Gilla

  10. Rikard skriver:

    Hej.

    Kanske det är för att deras föräldragenerationer valde att öppna sina hjärtan och andras plånböcker för massinvandring av aggressiva chauvinistiska kulturer? För hör och häpna, främlingen är inte den gode vilden som inget högre vill än komma till upplysningens förlovade land och bli civiliserad. Främlingen ser främlingen i dig och mig och oss alla, och är rätt nöjd med sin kultur, om än inte sin materiella standard. Kanske det är det de emaskulerade generationerna känner av som undergångsstämningar därför att de till skillnad från tidigare inte fått lära sig slåss?

    Kanske vi får framtida regeringar som inför beskattning baserad på tabeller över hur privilegierad envar person är utefter hudfärg, tro och härkomst? Då gäller det att ha ett eller annat martyrkort berett, och de som bor i välbeställda reservat brukar inte tillmätas sådana.

    Kanske det är dags för åtminstone borgerligheten att vända åter till principen bra för Sverige, och bra för svenskarna?

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare
    Ps Sedan tycker jag inget gav undergångsstämning som civilförsvarsövningar under sjuttiotalet: Hur du gör för att överleva när kärnvapenkriget utbryter. När, inte om. Ds

    Gilla

  11. Margareta skriver:

    Skattetrycket är enorm på vanliga människor och staten tror att det är deras pengar. Eftersom allt är gjort i Sverige så kan man gå in för att rädda världen. Politikerna tar svenska folket för givet. Man har pratat om löner för poliser, vårdpersonal, skolpersonal -att de måste höjas, men inte gjort så mycket åt det i realiteten någonsin. De förväntas finnas där som bas men nu börjar de säga upp sig. Vad gör ett land utan poliser om kriminaliteten ökar katastrofalt? Går under?

    Man lägger mycket, mycket pengar på de sk flyktingarna som senare i många fall visar sig vara ekonomiska migranter. Om ”ensamkommande barn” har släktingar i Sverige och dessutom är över 18 år. Varför har vi ansvar för dem? Varför utvisas de inte om de begår våldtäckt eller andra grova brott?

    Om människor bestämmer sig för att flytta till Sverige, gränserna var ju öppna i höstas, och sedan bosätta sig här. Varför skall vi Svenskar försörja dem? Då de sedan bor här så är det många som åker hem halvårsvis. Har man skyddsskäl då?

    Skall inte Sverige och dess skatter vara till främst för Svenskarna, nya som gamla, som bor här, är en del av samhället och talar svenska och arbetar.
    Men detta får man knappt fortfarande säga. I en demokrati skall alla åsikter få komma fram, det blir ett bättre resultat då men här känns det som det inte är så.

    Jag är orolig för framtiden, för mina barn och deras framtida liv här. Jag funderar ibland på att flytta från Sverige. Har en utbildning så jag får jobb utomlands.

    Gilla

  12. Bertil skriver:

    Detta tyder väl på att både arvskatt, förmögenhetskatt och gåvoskatt bör införas.
    Skåpen fyllda av dyrbarheter som inte gör nån nytta, då är väl beskattning av sådant ett bra sätt överföra medel till de som har det svårt ekonomiskt.
    Höja A-kassa, sjukförsäkring,försörjningsstödet så klassklyftyorna minskar
    ja det finns många välfärdshål som högern skapat dessa nämda skatter går stoppa in i.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.