Merit Wager

Ingenstans i utlänningslagen går det att hitta något som förbjuder att smärre misstag rättas till när de upptäcks att det är uppenbart att det inte förelegat brottsligt uppsåt. Det hade inte varit fel att bevilja Mehdi Ahmadi fortsatt arbets- och uppehållstillstånd.

”Varför ska folk som gör rätt för sig utvisas?” Det har varit en fråga som ställts av många den senaste veckan sedan det blev känt att den iranska familjen Ahmadi, som varit i Sverige i fyra år, ska utvisas. Trots att Mehdi Ahmadi har arbete och har haft avtalsenlig lön i alla år utom, som det visat sig, under fem månader förra året då den låg 180 kronor under kollektivavtalsenlig lön. Detta enligt vad som rapporterats i andra medier.

Ja, ibland är det så att lagen gör att människor som ”gör rätt för sig” utvisas. Att få uppehållstillstånd i Sverige hänger inte på att man ”gör rätt för sig”, det hänger på att lagen efterlevs. Med detta sagt och med vad som är känt i just det här fallet i åtanke, kan det konstateras att i ett ängsligt land där formellt tjänstemannaansvar inte existerar men där ogripbara stämningar av ängslan och oro ständigt hänger i luften, tycks sunt förnuft och att agera i lagens anda till stor del ha upphört att existera. Med livsavgörande konsekvenser för dessa fyra människor.

Svenska folket har av politikerna under de senaste två, tre decennierna fåtts att tro att mycket sådant som i andra länder sköts av civilsamhället och myndigheter, i Sverige måste och ska beslutas av kommunalråd, riksdagsledamöter och ministrar. I takt med att den politiska lägga-sig-i-sjukan brett ut sig, har ansvars- och pliktkänslorna och förmågan att tänka själv hos alltför många urholkats – hos medborgarna men också hos myndighetspersonal som inte vågar ta initiativ.

Vi såg hur oförmågan att använda sunt förnuft manifesterades i fallet med finländska medborgaren Helena Andersson, som jag skrivit om på Svenska Dagbladets ledarsida som förvägras att folkbokföra sig i Sverige trots att hon föddes i Sverige och fick personnummer och sedan sex år bor och arbetar här på Finlands ambassad. Vi har sett många andra fall där det sunda förnuftet helt kopplats bort och ansvarstagande saknats vilket lett till ruin för enskilda människor, föräldrar som kämpar för rätten till sina barn, asylsökande och – som i fallet med familjen Ahmadi och andra i samma situation – till utvisning utan någon som helst vettig anledning.

Om handläggaren på Migrationsverket som upptäckte att Mehdi Ahmadis arbetsgivare, som ju tar på sig skulden för misstaget gällande lönen, hade kontaktat denne och påpekat att han måste ha missat att se till att lönen ligger rätt så hade ju saken varit ur världen. Tid och kraft hade då kunnat ägnas åt att jaga verkliga skurkar som säljer arbetstillstånd dyrt till utlänningar som sedan utnyttjas till löner betydligt mer än 180 kronor under kollektivavtalsenliga löner. Arbetsgivaren hade kunnat rätta till misstaget och Mehdi Ahmadi och hans familj hade kunnat fortsätta sina liv i Sverige.

Ingenstans i utlänningslagen går det heller att hitta något som förbjuder att smärre misstag rättas till när de upptäcks att det är uppenbart att det inte förelegat brottsligt uppsåt. Det står inte heller i 6 kap 2 § utlänningslagen att lön och övriga villkor ska vara exakt på kronan desamma som anges i kollektiva överenskommelser. Det står att lönen ”inte får vara sämre än de villkor som följer av svenska kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen”, inte att den ska vara exakt på öret densamma som facket bestämt. Om Mehdi Ahmadi tjänar 19.500 kronor får han efter skatt ut cirka 13.260 kronor. Om han tjänar 19.680 kronor är beloppet efter skatt 13.382 kronor. Skillnaden efter skatt, som han och hans familj hade att leva på under fem månader, är således 122 kronor i månaden. Ingen kan med bästa vilja i världen påstå att familjens villkor var sämre om de hade 4 kronor mindre att leva av per dag än om lönen under de fem månaderna varit på öret kollektivavtalsenlig.

Lagar ska följas. I det ingår också att använda sunt förnuft och eftertanke och förmåga att tolka lagens anda. Migrationsdomstolen kan knappast hålla fast vid Migrationsverkets bedömning i det här fallet.