Om den Goda Författningen

Krister

Krister Thelin

Inte sällan höjs röster från borgerligt håll för att vi i vårt land bör införa en Författningsdomstol (“Konstitutionsdomstol”). En del borgerliga partier har haft det i sina program (och något parti har måhända det kvar fortfarande). Förslaget är ett uttryck för en önskan att medborgarna bör skyddas i sina rättigheter av en självständig, oväldig och opartisk instans – också gentemot politiska beslut. Det finns två modeller av författningsdomstolar, dels den tyska modellen (Bundesgerichtshof), dels den amerikanska med SCOTUS (Supreme Court of The United States). Enkelt uttryck består skillnaden däri, att den förra kan avgöra saker in abstracto (det vill säga utan att det finns ett konkret mål med parter) och också pröva grundlagsenligheten i en lag ex ante, dvs. som remissorgan innan lagen formellt antagits. I det senare fallet, som i USA, krävs att det finns ett mål och parter, varigenom en konstitutionell fråga kan bli belyst och en lags grundlagsenlighet kan bara prövas ex post.

Båda systemen bygger på en maktdelningsfilosofi och uttryckligt erkända fri- och rättigheter som kan prövas judiciellt. Upplysningstidens maktdelning (främst utvecklad av Montesquieu före franska revolutionen) bygger på en ordning, där lagstiftande, verkställande och dömande instanser är klart åtskilda och, som i USA, balanserar och kontrollerar varandra (“checks and balances”). Sedan kommunismen kollapsade och de gamla folkdemokratierna i Europa gick i graven för över 25 år sedan, har den blivit en allmänt accepterad stastvetenskaplig och rättsstatlig övernorm. Sveriges gamla regeringsform (RF) från 1809 vilade på en klar maktdelningsteori (även om bugningar åt Kungl.Maj:t i RF gjorde att den inte fick fullt genomslag i praktiken). När 1809 års grundlag övergavs 1974 var den i världen (efter den amerikanska) näst äldsta ikraft varande författningen.

Vår nya grundlag 1974 övergav maktdelning för en renodlad “folksuverän” ordning: “all offentlig makt utgår från folket”. Samma statsfilosofiska grundval som i de kommunistiska folkdemokratierna à la DDR. Monarken räddades kvar genom den så kallade Torekovkompromissen, men priset blev bland annat att maktdelningen offrades för politikens primat; ingen judiciell överprövning och ingen rättighetskatalog. Från borgerligt håll drevs sedan under följande decennier kravet på att fri-och rättigheter skulle komma till tydligt uttryck i RF och att judiciell prövning (“lagprövning” eller Författningsdomstol) skulle möjliggöras. Frågan om att göra Europakonventionen om de grundläggande fri- och rättigheterna en del av svensk rätt kom att symbolisera denna strävan under framför allt 70- och 80-talet. Ansträngningarna kröntes med framgång under regeringen Bildt 1994, då också den samtida frågan om EU-medlemskap gav draghjälp: EU-rätten som överordnad norm med sina klara rättigheter, också för enskilda, gjorde att Europakonventionen skulle komma att få indirekt genomslag, vilket medförde, att vänstern med socialdemokraterna i spetsen gav upp sitt motstånd.

De återkommande justeringarna i RF (som i över 40 år varit “work in progress”) omfattade dock inte den grundläggande “folkdemokratiska” tanken, vilket har gjort vår grundlag ensam i sitt slag i västvärldens författningar; alla andra har maktdelning som utgångspunkt, medan vår alltså är ett slags socialistisk artefakt, något om vilket våra vanligaste riksdagsledamöter och allmänhet lever i lycklig okunnighet.

År 2010 skedde dock viktiga förändringar i 1974 års RF: domstolarna (“den tredje statsmakten”) fick en mera markerad konstitutionell ställning och den tidigare spärren mot full judiciell prövning (“uppenbarhetsrekvisitet”) togs bort. Numera kan alltså våra domstolar (inklusive Högsta domstolen och Högsta Förvaltningsdomstolen) fullt ut pröva grundlagsenligheten i lagar till den enskildes skydd. Sedan över tio år har också aktörer som exempelvis Centrum för Rättvisa (avslöjande: jag var med i styrelsen vid CFR:s bildande) med Gunnar Strömmer och Clarence Crafoord i spetsen skicklig använt de redskap som grundlag, Europakonvention och EU-rätt utgör och skördat betydande rättsliga framgångar.

HD och HFD har, om än med viss tvekan på sina håll, alltså numera axlat sitt judiciella ansvar och bidragit till en utveckling – långt från en tid (som inte är så avlägsen) då rättighetsargumentering närmast sågs som uttryck för rättshaverism – som tar den enskildes rättigheter på allvar, även om “folket” (riksdagens majoritet) sagt annat. HD (HFD) har blivt mera lik SCOTUS i sin prövning ex post. Och med ett Lagråd som prövar lag ex ante (med betydande tyngd som illustreras av den nyligen gjorda prövningen av “stopplagen”) har vi praktiken också i vårt land uppnått vad förespråkarna av Författningsdomstol vill uppnå: full judiciell kontroll och rättighetsskydd till den enskildes fromma. Frågan om Konstitutionsdomstol bör alltså kunna avföras från den politiska dagordningen. I sinom tid blir vår kvarstående “folksuveräna” referens i RF lika obsolet som bestämmelserna om Kungl. Maj:ts makt var i 1809 års RF efter parlamentarismens genombrott, och vi kan operera bort den för att komma i samklang med vår omvärld och formellt tvätta bort DDR-stämpeln i vår författning.

16 reaktioner på ”Om den Goda Författningen

  1. Mats Jonsson skriver:

    ”Se på vår egen rörelse, det har för huvudmassan icke varit, och är icke häller, något starkt känt behov att slåss för sanning och rätt, för idéer, utan det är arbetarklassens ekonomiska behov och intressen, som är det huvudsakliga samlande och drivande. Och det är för dem vi kämpa, fackligt, kooperativt och politiskt. Det är också de ( intressena) som bestämma vår rättsuppfattning. Vad som för oss är sant och rätt blir rättvisa och sanning i den mån det kan gagna och befordra arbetarklassens intressen”.
    Dessa meningar är inte formulerade i DDR. De yttrades i ett tal i Malmö år 1911 av Per Albin Hansson. Efter åratal av hägerströmianism, uppsalaskola, lundstedtianism, rättspositivism och förakt för naturrätten förefaller det som att det synsätt, som Per Albin Hansson uttryckte spridit sig till andra politiska grupper och övertagits av dem med avseende på deras egna respektive väljargrupper. Därmed har rättsmedvetandet underminerats i Sverige och när mänskliga rättigheter kommer på tal avses i allmänhet endast förhållanden i andra och avlägsna länder. Häromåret publicerades en artikel i SvD av ledande företrädare för de stora fackförbunden. De larmade där om upprörande förhållanden ifråga om arbetsrätten – i Georgien. Där kan människor utan vägande skäl bli avskedade från sina anställningar. Men varför vänder man blicken mot Stalins hemtrakter för att finna missförhållanden? Samma saker händer här till följd av arbetsplatsmobbning, men det verkade inte bekymra artikelförfattarna.

    Gillad av 3 personer

    • Rikard skriver:

      Hej.

      Den som i Sverige idag är anställd av stat eller kommun via projektanställning (exempelvis OSA) kan sägas upp utan skäl eller uppsägningstid. Du som är i sådan verksamhet har inte rätt att löneförhandla, även om du tekniskt sett är anställd, om så bara under begränsad tid. Det verkliga syftet (ett av dem) med projekten är att berättiga individen till a-kassa o/e sjukersättning, så att socialtjänsten avlastas. Det har också effekten att man hyfsar arbetslöshetssiffrorna, och ger kommunerna billig arbetskraft.

      Eftersom de flesta i dessa projekt är lågutbildade, inte sällan har kognitiva funktionshinder, och även i viss mån har ett förflutet med psykiska problem, missbruk och kriminalitet, så är det en grupp som vet bättre än att klaga på missförhållanden på arbetsplatsen. De som tillhör dessa grupper har mycket låg trovärdighet och har sällan tränat upp sin förmåga att använda lagar eller uttrycka sig i skrift på det sätt som paragrafryttare och politruker respekterar.

      Men varken du eller jag förvånas väl över att socialdemokratins fackförbund hellre ryar om Georgiska bjälkar än svenska grand?

      Kamratliga hälsningar,
      Rikard, lärare

      Gillad av 1 person

  2. Rikard skriver:

    Hej.

    När vi har laga ansvar för tjänste- och ämbetsmän i alla nivåer och alla former av offentlig förvaltning, vare sig det är en kommunal stadsdelsnämnd eller en rikstäckande myndighet, så kan vi börja tala om maktdelning. När det utkrävs straffansvar för brott mot statens regelverk för hur diverse funktioner skall operera kan vi tala om maktdelning. När det för det offentliga är omöjligt att leka med semantiska finesser för att beröva medborgare rättigheter (som hur man i Kalmar avskaffat vårdgarantin medelst nyspråk) kan vi tala om maktdelning.

    När makten är delad mellan medborgare (via tvingande folkomröstningar á la Schweiz), administration (lagbunden med politiskt obundna ämbets- och tjänstemän – inga politruker) och juridisk granskning (med val till posterna i en motsvarighet till SCOTUS) kan vi tillåta oss begreppet maktdelning.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

    Gillad av 5 personer

  3. Aha skriver:

    Intressant att få veta att Sverige i praktiken har en ”konstitutionsdomstol” som skyddar våra fri- och rättigheter.

    Vad betyder det i praktiken med fri- och rättigheter?
    Krister Thelin får därvid gärna upplysa om det finns inslag i vår invandring- och biståndspolitik som bryter mot individens fri- och rättigheter.

    Det ljugs hej vilt, det förskönas, asylfusk är utbrett och accepterat – alla rekommenderas att lyssna på radioprogrammet ”de desillusionerade humanisterna” i P1;
    http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/655975?programid=4902
    Miljarder och åter miljarder utdelas till icke svenska medborgare.

    Det är inte utan att man känner sig överkörd.

    Gillad av 3 personer

  4. Fredrik Östman skriver:

    Sverige har förstås inte alls en konstitution och ett skydd därav på liknande nivå som USA eller ens Tyskland. Den värdighet som domarna i Karlsruhe uppvisar och den respekt med vilken politiken förhåller sig till dess utslag är båda otänkbara i bananmonarkin Sverige. HD och HFD är politiskt beroende och betraktas i bästa fall som rundningsmärken.

    Till detta kommer minst två allvarliga problem: För det första att grundlagen är så lätt att ändra. För det andra att en lista över ‘rättigheter’ inte är det en grundlag skall innehålla. Det är fel fokus och avleder uppmärksamheten från de verkliga politiska övergreppen, nämligende som drabbar alla.

    Gillad av 3 personer

  5. Fredrik Sjöstedt skriver:

    Krister Thelin skriver fel när han skriver att den tyska författningsdomstolen heter ”Bundesgerichtshof”. Bundesgerichtshof är den tyska Högsta Domstolen medan författningsdomstolen heter ”Bundesverfassungsgericht”. Det är skillnad och viktigt att man inte förväxlar dessa två. Bundesverfassungsgericht borde vara en välkänd instans i juridiska kretsar även utanför Tyskland. Här är länken till hemsidan med engelsk version:

    http://www.bundesverfassungsgericht.de/EN

    Gilla

  6. Lennart Göranson skriver:

    Det är en lisa att på den här bloggen få läsa en så klar redogörelse för sakläget i en komplicerad fråga. Ändå kan jag inte låta bli att fråga mig om vi så helt lämnat bakom oss rättens underordning inför den politiska makten som Krister Thelin vill göra gällande. Räcker t.ex. Lagrådets ”betydande tyngd” verkligen för att likställa dess slutsatser med ett domstolsutslag? Kan man lita på att Regeringen i alla lägen tar hänsyn till kritik från Lagrådet?

    Även om man rent tekniskt kan anse att vi nått till en situation som uppfyller de krav en Författningsdomstol skulle tillgodose är frågan om vi opinionsmässigt – inte minst bland politiker – har fullt stöd för en maktdelning av Västeuropeiskt snitt. Det finns fortfarande föreställningar om den s.k. kommunala självstyrelsen med innebörden att kommunala beslut inte skulle kunna upphävas av en domstol. Vi har kanske alltför lång tid levt med tanken att rättsväsendet inte är mer än ”politikens förlängda arm” för att helt skaka av oss det synsättet. Eller – för att anknyta till den kritik Inga-Britt Ahlenius tidigare har formulerat – har Sverige nått upp till ribban för vad som kan betraktas som en fullfjädrad rättsstat?

    En annan fråga som då och då ventileras på denna blogg: vore det önskvärt att införa beslutande folkomröstningar i vårt land? Ett inlägg från Krister Thelin som rätar ut frågetecknen vore mycket välkommet.

    Gilla

  7. Lennart Bengtsson skriver:

    Jag tackar Krister Thelin för den värdefulla upplysningen. Emellertid anser jag att en regelrätt författningsändring är nödvändig i Sverige inklusive återinförande av en andra kammare ( eller motsvarande) samt ett tydligt myndighetsansvar. Vad som är skrämmande i dagen svenska samhälle är att människor kan avskedas på arbiträra grunder som att de inte råkar dela ”chefen” eller ”generaldirektionens” värdegrund. Dit hör en man som fick avsked för att han hade ätit middag med en SD-politiker.
    Det är därför nödvändigt att få till en genomgripande attitydändring så att en liberal och västerländsk grundsyn anammas av den svenska överheten. Idag är det snarare ett slag arrogant ”Obrigkeitstaat” i DDR-version. Det är tid nu att även Sverige blir ett västerländskt samhälle.

    Gillad av 4 personer

  8. Erik skriver:

    2010 års grundlagsförändring föredrogs ej i pressen och debatterades ej mellan partierna. Den bara klubbades av ett enigt etablissemang. Grundlagsförfarandets andemening, att folket skall ha möjlighet att ta ställning till förändringar i författningen, ignorerades.
    Grundlagen är med andra ord icke legitim. Den representerar en etablissemangets statskupp.
    Huruvida beslut överrensstämmer med en ickelegitim grundlag är alltså ointressant. Den enda anledningen till att lyda grundlag eller domstolar i sverige är att etablissemanget kan skicka polisen på dig. Konstruktionen är genomrutten.

    Gillad av 4 personer

    • Erik skriver:

      Tillägg:
      Däremot var inlägget intressant och lärorikt för mig.
      Men diskussionen blir akademisk. Eftersom grundlagen ej längre är legitim. Följakltigen grundar den sig enbart på våld. Gott så.

      Gilla

    • Hedvig skriver:

      Det stämmer! 2010 års grundlagsförändring KUPPADES igenom under såväl politiker- som medietystnad. Första riksdagsbeslutet klubbades under vårriksdagens sista session och andra riksdagsbeslutet klubbades direkt efter den nya riksdagens första höstsession.

      På vilket sätt är det ett välgrundat demokratiskt beslut om grundlagsförändring? Efterlyser en kommentar av Krister Thelin i den här frågan!

      Annat som inte heller når upp till en demokratisk och rättssäker nivå:

      – KU är ovanligt tandlöst och saknar redskap, att kräva att berörda politiker hörsammar kallelser att infinna sig till utfrågningar. Likaså saknas sanktionsmöjligheter ( t ex Leni Björklund (S), Maud Olofsson (C)).

      – Ämbets-/tjänstemannaansvaret behöver uppenbart återinföras.

      – Riks- och landstingskommunal revision och ansvarsutkrävande måste stärkas. Tänk t ex Norra Karolinska sjukhusbygget!

      – Partibidragen bör minskas kraftigt, så att våra partipolitiker återigen i betydligt högre grad, tvingas börja förlita sig på sina väljare. Och inte längre kan fatta luftiga beslut som saknar verklighetsförankring.

      Gillad av 1 person

      • Krister Thelin skriver:

        2010 års RF-reform var beredd och lika transparent som varje större reform: en bred parlamentarisk utredning ( under ordförandeskap av Per Unckel; på RKs websida finns nog den televiserade PK kvar när betänkadet lades fram) och omfattande remissomgång samt sedvanlig behandling av utskott och kammare i RD. Så, det går inte att tala om vare sig ”kupp” eller bristande ”demokratisk” legitimitet. Att saken inte fick en upphetsad spridning i medierna förklaras ju av att det var ett i bred politisk enighet träffat beslut. Det som enar brukar inte ges någon större spridning,

        Gilla

  9. Anders Lindfors skriver:

    Ett riktigt intressant inlägg av Thelin. Jag vill dock påminna om socialdemokratins mycket grumliga inställning till den enskilda individens rättigheter. Man kan inte komma ifrån detta parti och hur det format Sverige – ”I ett uppmärksammat tal inför LO-kongressen ställde Ingvar Carlsson begreppet medborgarrätt mot äganderätten och menade att den förra går före den senare.”, http://www.svensktidskrift.se/ledare-ar-medborgarratt-ratt/.

    Rätt så belysande att Ingvar Carlssons uppfattning om medborgarrätt är kopplat till kollektivet, inte individen. När de såta bröderna Bengt Westerberg och Ingvar Carlsson nyligen gick ut i media för att rädda DÖ och pratade om ”alla människors lika värde” varnade de i realiteten för ”den demokratiska faran” om inte just fördelningspolitikerna får bestämma under evig tid. Hur skulle det se ut om folk fick råda över lejonparten av sin inkomst? Hur skulle det gå för övriga världen då?

    Gillad av 2 personer

  10. gubbeligo5 skriver:

    Tack Thelin för denna upplysande artikel. Jag har under många år gått och funderat över hur det är möjligt att i princip alla offentliga verksamheter har en politiskt tillsatt nämnd. Insyn i deras förehavanden är mycket svåra att komma över.

    Och… Svenska kyrkan separerades från Staten år 2000. Ändå sitter där en politiskt tillsatt grupp: Kyrkofullmäktige. Varför?

    Sverige har ingen maktfördelningsprincip överhuvud taget skulle jag villa hävda. Den beslutande och lagstiftande församlingen sitter i knät på varandra och i den verkställande makten sitter politiskt utvalda nämndemän. Alltihop läcker som såll.

    Grundlagsändringen 2010 var bara en förstärkning av den politiska hegemonin. Mycket p g a att Riksdagen består av knapptryckande lydrobotar. Egentligen lever vi i en enpartistat utan några verktyg för att konfrontera den med. Så istället för Folkrepublik kan vi kalla Sverige för en Folkmonarki där DDR i högsta grad lever och har hälsan. Det är bara att testa och utmana genusvetenskapare, klimathysteriker och anti-rasister…

    Gilla

  11. Justitiebloggen (@GWiktorsson) skriver:

    Jag delar inte Krister Thelins uppfattning att man numera efter 2010 i praktiken uppnått det man vill åstadkomma med en författningsdomstol, inte heller att det folksuveräna i Regeringsformen skulle vara obsolet.

    Det han avser är tydligen 12 kap, 10 § RF. Enligt ordalydelsen kan vilket offentligt organ som agera författningsdomstol och upphäva en bestämmelse som man anser står i strid med överordnad författning eller om det gjorts formella fel vid dess tillkomst. I andra stycket understryks att folksuveränitetsprincipen skall gälla.

    Särskilt betonas att grundlag går före lag. Det har betydelse därför att när Europakonventionen införlivades med svensk rätt fick konventionen status av vanlig lag, underordnad Regeringsformen.

    Jag vill påstå att det är ovanligt att offentliga organ dristar sig till att tolka exempelvis Europakonventionens artiklar, som ofta medför en proportionerlig avvägning mellan enskildas intressen och det allmännas, och upphäva bestämmelser till förmån för enskilda. Inte heller kan dessa organ som US Supreme Court, eller för den delen Europadomstolen, med auktoritet meddela hur en sådan avvägning skall gå till.

    Desto vanligare är det att de offentliga organen letar efter formella fel och upphäver bestämmelser som är gynnande för enskilda. Jag vill peka på Högsta Förvaltningsdomstolens dom i mål 4974-13, där man upphävde en föreskrift som i det aktuella fallet gav en psykolog rätt till sjukpenning. Det angavs uttryckligen i propositionen att denna rätt skulle finnas, men det var inte till fullo avstämt med lagtexten. Detta är enligt min mening ett missbruk av lagprövningsinstitutet. Enskilda får klä skott för bristande kvalitetssäkring bland juristerna i de offentliga organen.

    Ett liknande fall är Kammarrättens i Stockholm dom 487-10 där domstolen upphävde en föreskrift
    på grund av ett formellt fel bestående i att Post- och Telestyrelsen inte uppmärksammat att
    revisionsläget på ett dokument som hänvisades till i en fotnot borde ha uppdaterats. Domen
    orsakade fullkomligt kaos på telemarknaden.

    För den typen av lagprövning anser jag att man bör överväga att återinföra uppenbarhetsrekvisitet eller införa någon form av proportionalitetsprincip.

    Weimarförfattningen byggde även den på folksuveränitetsprincipen och medgav först en nazistisk diktatur från 1933 sedan en kommunistisk diktatur i DDR. Europakonventionen skall ses som en maktdelning som USA krävde av Europa så att det finns en överordnad konstitutionsdomstol som grundar sig på individuella rättigheter och som stör över de europeiska ländernas författningar..

    Den så kallade decemberöverenskommelsen visar att de folksuveräna i Sverige fortfarande kan ta sig nästan vilka friheter som helst utan att en författningsdomstol kan säga stopp och belägg.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.