Patrik Engellau

Jag skulle vilja träffa statsministern. Jag skulle säg att du Stefan, uppriktigt sagt, har du inte börjat förstå att landet under din ledning håller på att utveckla riktigt allvarliga problem? Jag vet, Stefan, att du ärvde en soppa från en Alliansregering som inte hade förmåga att gripa sig an ens kända och uppenbara svårigheter som skolan och utanförskapet, utan bara förvärrade dem. Dessutom gödde borgarna den flyktingkris, som du idag måste tampas med, det är också sant. Men det gör tyvärr inte saken bättre för dig. Det är som det är. Du kan inte skylla på någon.

Svenska politiker har hållit på med världsfrånvända dumheter i årtionden. Det har gått bra för Sverige i alla fall, för svenskarna har varit ett idogt folk och vi har haft ett bra näringsliv som dragit ihop en massa pengar. Men nu verkar det vara slut på det. Nu blottläggs kris på kris, skola, sjukvård, sjukskrivningar, utanförskap, kriminalitet och så naturligtvis invandringen.

Du kan inte fortsätta att vara lika sorglös och obekymrad – ”naiv” har du själv kallat det – som din företrädare från de olika blocken. I valrörelsen 2014 sa du ofta att ”det är på allvar”. Jag vet inte om det var en valslogan eller om du menade något med det, men om du faktiskt menade något så verkar det ändå inte som om du fattat vad det betyder att något allvar, ursäkta att jag säger det.

Du är Sveriges högste ledare, svenska folket förväntar sig ledarskap från dig. I ledarskapet ingår att vara tydlig, att tala klarspråk, att inte komma med undanflykter och blomsterspråk, att inte ljuga för medborgarna och att inte dölja nationens problem. Det senare är vad du och dina företrädare sedan länge ägnat er åt. Det går inte längre. Det är inte trovärdigt. Res dig. Lägg korten på bordet. Förklara för medborgarna hur landet ligger och vad du tänker göra åt det. Och låt inte svenska folket behöva komma på dig med att ha varit naiv igen.

Jag kan på rak arm komma på tre frågor där du faktiskt måste prestera svar om du ska kunna bygga någon sorts förtroende.

Den första frågan är vad invandringen faktiskt kostar. Vi har passerat det stadium där vi tystats av charlataner som påstått att Sverige på något vis skulle tjäna på invandringen. Svenska folket har fattat att invandringen kommer att kosta stora pengar och att det ska betalas av skattebetalarna själva och att det kommer att svida i skinnet. Frågan är hur mycket det kommer att kosta. Den frågan har du och dina kollegor negligerat med en nonchalans som borde kännas genant. Men nu är du ju inte ”naiv” längre, så nu är det dags att ta dig an frågan.

Professor Jan Ekberg, en av de få som forskat i frågan, har i alla år kommit fram till en kostnad för staten på uppemot två procent av BNP, kanske 80 miljarder kronor om året. Docent Jan Tullberg har räknat lite annorlunda och kommit fram till tre BNP-procent (och för det blivit hållen för rasist). Några norska forskare som citeras av Tino Sanandaji har kommit fram till att en genomsnittlig invandrare till Norge kostar fyra miljoner norska kronor under sin karriär som norrman. Om det gällde även för Sverige så skulle bara de kanske 150 000 personer som anländer till vårt land i år lämna skattebetalarna en nota på 600 miljarder kronor, i runda slängar 15 procent av BNP.  (Och då inte en krona beräknad för förväntad ankomst av anhöriga.)

 

Jag är övertygad om att alla dessa beräkningar är fel eftersom bara masochister vågat räkna, men nu är det så dags, Stefan. Du har en skyldighet att förbereda skattebetalarna på storleksordningen av de bördor du och dina efterträdare kommer att skicka på dem.

Får jag skicka med ett råd? Jag har arbetat mycket med företag. En del företag går bra och andra går dåligt. En erfarenhet är att när man har anledning att hoppas att det går bra för ett företag är verkligheten ofta mycket bättre än det verkar. Tyvärr gäller även det omvända: när det ser illa ut för företaget så är sanningen ofta långt grymmare än man tror. Räkna med att Sveriges situation är värre än vad ekonomerna kommer med i sina prognoser. Att tro något annat är, ja – naivt.

Därmed kommer jag till min andra fråga. Hur ska det här betalas? Hittills – naiva som ni varit och tagna på sängen som ni är – har ni hanterat statens kortsiktiga ekonomiska problem med lån. Ni har satt skattebetalarna i skuld. Men skattebetalarna, som aldrig trott på era rosendrömmar om invandringens lönsamhet, vill inte ha mer naivitet, tack. Skattebetalarna vill ha seriösa besked och en debatt om hur denna sörja ska hanteras.

Jag inser att du ännu inte börjat tänka på detta. Det är dags nu, Stefan.

Även min tredje fråga rör ett område som du knappt börjat tänka på att döma av den valhänthet och det fumliga handlag som din regering hittills ådagalagt, nämligen hur ni tänker hantera invandringskrisen. Ni har hittills vidtagit några kosmetiska åtgärder – typ identitetskontroll – som kan ha haft någon liten dämpande effekt om nu inte nedgången i antalet asylsökande under de senaste veckorna snarare, vilket är mer sannolikt, beror på den minskning av antalet migranter som normalt inträffar när vinterkylan sätter in.

Här behöver du tala om vad du har på hjärtat. Det är uppenbart för alla att du och den övriga regeringen gripits av panik under höstens anstormning av migranter. Men vad är det egentligen som skapar er oro? Är det att Migrationsverket har svårt att få fram sängplatser eller att du delar skattebetalarnas oro för besvärande skattehöjningar och för att nationen hotar att oåterkalleligt förvandlas, en förvandling som ju du och övriga politiker faktiskt kuppat på medborgarna. (Säg mig annars i vilket val en seriös politisk debatt på temat för eller emot invandring förekommit.)

Om Migrationsverket får ordning på sina tältläger och andra migrantmottagningar, kommer du att blåsa faran över då?

Om du mot förmodan skulle ha det dåliga omdömet att undra med vilken rätt jag riktar dessa ord och dessa frågor till dig så vill jag bara påminna om att jag är medborgare och att det är mina pengar, mitt land och min och mina barns framtid du spelar med.