Adolescentia (eller jag går i första ring och jag fattar ingenting)

IMG_0121

Ilan Sadé

Tonåren är en tid i människans liv som präglas av uppbrott. Barnet ska bli vuxet, men har ändå kvar det barnsliga i sig. Tonåringen gör ofta uppror mot sina föräldrar och sin bakgrund. Gräset är alltid grönare på andra sidan; den egna familjen är bara pinsam. Konsekvenstänkandet är inte fullt utvecklat än. Många blir väldigt utåtagerande och beter sig på ett sätt som påminner om psykisk sjukdom hos vuxna: överdrifter i det egna utseendet och sättet att vara, allmän skrikighet och bristande känsla för proportioner.

Som tur är går tonåren så småningom över. Eller gör de det?

På många sätt är det politiska etablissemanget i Sverige som ett slags permanentad 16-åring. Dagens situation kan alltså liknas vid att landet styrs av en skolklass i första ring (som, enligt Freestyles slagdänga, inte fattar någonting). Helt följdriktigt vill Miljöpartiet, med det tvetydiga tillägget ”de gröna”, sänka rösträttsåldern till 16 år. Själv tror jag att vi vore betjänta av en höjning till runt 25. Blandningen av bråd- och omognad slår nämligen för närvarande igenom överallt.

  • Det egna landet som någonting ondskefullt, eller någonting värdelöst. Det som filosofen Roger Scruton kallar för oikofobi, det vill säga en avog inställning till det egna hemmet, är om något en företeelse som är typisk för tonåringar och lika typisk för våra härskare. Uttalanden av de slag som exempelvis Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt har stått för, med innebörden att ingenting av värde har inhemska rötter, kan verkligen anstå en ilsken 14-åring som smäller i dörrarna och skäms över sina trista föräldrar. Likaså alla tankar om hur genomsyrat Sverige är av allehanda plågor, såsom rasism, sexism, fascism, o s v.
  • Vikten av att hänga med rätt människor och att få ryggdunkningar från rätt håll. Skuld genom samröre (eng. guilt by association) är ett tilltag som är lika falskt som det är vanligt i svensk debatt. Det viktiga är att ställa sig så långt som möjligt från den utstötte och till varje pris undvika att åsikterna sammanfaller i någon enskild fråga. Cirkusen i riksdagen under de senaste åren är väl höjden av uppvisning i pubertal omognad, för vilken landet nu betalar ett outsägligt högt pris.
  • Häftiga utspel från häftiga människor går före helhetssyn och eftertanke. När konsekvenstänkandet inte är vidare utvecklat är det lätt att hylla ett fyndigt inlägg här och lite moraliskt poserande där, för att dessa budskap bekräftar ens egen världsbild. Sociala medier såsom Facebook och Twitter passar för denna typ att hit and run-budskap, men även press och etermedia har hakat på. ”Läs schlagerartisten X:s brev till statsministern.” ”Se operastjärnan Y göra kärlekstecknet till EU-migranterna.” O s v.
  • Tvärsäkerhet och övertygelser hellre än försiktighet och tvivel. Folk säger sig brinna av ”humanism” (men menar egentligen ”humanitet”, d v s medmänsklighet) och en innerlig tro på X, Y och Z. Man talar om människosyn och värdegrund. Precis som många 16-åringar där ute, anser man sig veta precis hur världen är beskaffad och var skiljelinjen mellan gott och ont ska dras. Åtminstone minns jag att jag själv var rätt klar över vad som behövde göras och vad som var gott när jag var i den åldern.
  • Språkliga och utseendemässiga uttryck som för tankarna till regression eller psykisk rubbning. Personer som beter sig på ett direkt sinnessjukt sätt, vilket ibland för tankarna till Tourettes syndrom (bl. a. att tvångsmässigt kläcka ur sig otidigheter i fel sammanhang), spelar en helt central roll i svensk samtidsdebatt. Påfallande ofta belönas de med en plattform i statstelevisionen. Påfallande ofta är det människor som anses höra till humorbranschen, vilket i sig är en smula ironiskt. Påfallande ofta är gränsen mellan att vara häftig, i enlighet med ovanstående punkt tre, och fördömd, på grund av ovanstående punkterna två och fyra, dragen i vatten.

Har de svenska eliterna månne en stark böjelse att leka 16-åringar? Har det amerikanska psykologförbundet satt en diagnos på åkomman? Dess självförstörande verkan kan knappast underskattas. I vårt Adolescentia har inget bekymmer blivit för allvarligt för att behandlas med en blandning av brådmogna bröl och fromma förhoppningar. Och liksom den omyndige tonåringen tycks landet idag behöva en förmyndare.

På hebreiska säger man tipesh’esre, som är en svåröversättlig korsning mellan orden sexton och dum.

På tyska säger man die dummen Schweden.

41 reaktioner på ”Adolescentia (eller jag går i första ring och jag fattar ingenting)

  1. B skriver:

    Ja, det svenska så kallade etablissemanget påminner verkligen om en skolklass med tonåringar. Jag tror att Sverige har förlorat väldigt mycket på sin åldersdiskriminering. I många andra kulturer tar man till vara på äldres vishet och erfarenhet; man lyssnar på gamle farfar. I Sverige ska man helst vara yngre än 30 och är man inte det ska man anamma samma naivitet och entusiasm som en person i den åldern.

    Gillad av 3 personer

    • Anne- Hedvig skriver:

      I Norge er også mange politikere unge – mer eller mindre nyklekte fra studier eller partienes ungdomsorganisasjoner. 25-åringene føler seg som verdensmestere, og har sjelden særlig erfaring fra det virkelige arbeidsliv. Ofte tilsettes de som ‘rådgivere’ for statsråder og andre toppolitikere! Jeg grøsser når jeg ser disse ‘barnerumper’ med sin altfor høye lønn, bredt smilende i media

      Gillad av 3 personer

  2. BjörnS skriver:

    En mycket bra, rolig och tänkvärd text. Man skulle kunna tillägga att tonåringarna har bjudit in till fest när det är föräldrafritt och att det, som brukligt är, totalt gått överstyr. Tonåringen anser sig nu ha varit naiv (men riktigheten i att ha fest tycks han/hon inte ifrågasätta). Med ungdom och viljan att delvis vara barn följer också oförmågan att städa upp efter sig.

    Gillad av 5 personer

  3. Peter Andersson skriver:

    Demokrati innebär att den genomsnittliga väljarens intelligens får ett motsvarande genomslag i riksdagen (omvänd populism-effekt). Eftersom den genomsnittliga intelligensen ligger någonstans på högstadienivå, i bästa fall, så kommer demokratiskt valda politiker på motsvarande sätt att på längre sikt bedriva politik på intellektuell högstadienivå (och många av våra ledande politiker, som t.ex Mona Sahlin, har ju i princip prioriterat politik över fortsatta egna normala studier ända sedan de i högstadieåldern gick med i ett ungdomsförbund). Såg nyligen en språkstudie någonstans (har tyvärr glömt källan) som visade att de amerikanska presidentkandidaternas politiska tal rent språkligt ligger på en sjätteklassarens nivå, förutom Donald Trump som ofta sänker sig till en fjärdeklassares nivå – och för detta belönas av väljarna med en massiv ledning i gallupundersökningarna. Samma nedåtgående trend kan givetvis förväntas fortsätta även här i Sverige.

    Gillad av 1 person

    • ulftis skriver:

      Håller inte med om svenskens låga intelligens. Däremot är vi alltför naiva samt har för stor tillit till politiker/myndigheter. Träffar ofta högt intelligenta personer som har en outhärdligt naiv bild av politik och samhälle vilket är frustrerande. Beror antagligen på en sedan länge politiserad skola och media som ger medborgarna en skev bild av verkligheten.

      Gillad av 1 person

    • Fredrik Östman skriver:

      Du har fel när du tror att demokrati leder till att alla medborgare har lika stort inflytande. Av flera skäl och på flera nivåer undertrycks inflytande från personer med lägre intelligens. De deltar i lägre grad i val, de väljer mindre aktivt och mer på slump eller genom inflytande från intelligentare, de gör inte karriär i och vinner inflytande i politiska partier eller förvaltning och departement. De tänker mindre på politik och talar mindre om politik. De övertygar inte grannar och bekanta i vältaliga konversationer om sina briljanta observationer, utan låter maten tysta mun.

      En gång i tiden, för inte så länge sedan, men ändå väldigt avlägset, ansågs en av grunduppgifterna för partiväsendet vara just att filtrera ut de kognitivt underpresterande och förhindra det man antog skulle vara pöbelvälde, det pöbelvälde som ansågs en gång ha omkullkastat de grekiska stadsstaterna och deras förbund. Nu har partierna en annan inriktning. Så kanske finns en tendens i nutiden i den riktning du beskriver.

      Men vi är på inget sätt betjänade av att bli styrda av personer som är lite smartare än genomsnittet. De är nämligen inte smarta nog att förstå många av de misstag de gör på grund av allmänna mänskliga psykologiska tillkortakommanden, men däremot smarta nog att intrigera och att hitta på intrikata bortförklaringar. Det kallas rationalisering och är bara ytterligare ett psykologiskt tillkortakommande, ett som drabbar dem med lite mer än genomsnittlig begåvning hårdast. De har till och med hittat på s.k. ideologier, färdigtuggade system av rationaliseringar som var och en kan rapa upp vid bortförklaringsbehov.

      Gilla

  4. Anne-Hedvig skriver:

    Interessante tanker!
    Gråtoner og konsekvenstenkning er lite fremfredende. ‘Magisk tenkning’ og det som kalles ‘splitting’ (sort-hvitt tenkning’ ) – kommer fra enda tidligere utviklingsstadier, og vi har alle rester av det. Det ser ut til at pressen svært ofte spiller på slike psykiske skikt.

    Men vet ikke om jeg synes Tourettes er så godt valgt som eksempel, da bare ti-femten prosent har koprolali og upassende tale – tics er hva som kjennetegner oss 😉 . Kanskje ADHD er et bedre valg: impulsstyrt i øyeblikket, med dårlig planlegningsevne.

    Gillad av 2 personer

  5. Peter anderson skriver:

    Hej,

    Bra analys. den senaste vändningen är att att vara ”naiv”. Den nu styrande generationen i kommer att kommas ihåg med avsky. Jag söke ett träffande namn, kanske generation adolescentia passar? Bättre än hycklofilerna eller islamofilerna?

    Gillad av 1 person

  6. Douglas Sjölund skriver:

    Träffsäkert Ilan.

    Minns att jag efter MÖK2 reflekterade över den ungdomliga laguppställningen som under pompa och ståt förkunnade de helt tandlösa och urvattnade åtgärderna.

    Bild kan beskådas här: http://gfx.aftonbladet-cdn.se/image/21746564/800/normal/2f3dbccf93c9c/uppgorelse.jpg

    Jag tror vi är många som längtar efter några vuxna röster i debatten. Likt Magnus Henrekson, professor i nationalekonomi, som på ett sakligt sätt uttalar sig om extrabudgeten. (Notera dock hur skakig han blir, eftersom han vet att han river åsiktskorridoren med varje ord han yttrar, det är som om den lilla gomspenen i hans mun vore en rivningskula, som i full fart sloge sönder och raserade den inrättning som kulturmarxisterna mödosamt uppfört, och så länge rovgirigt vaktat.)

    Magnus Henrekson om extrabugdeten: https://www.youtube.com/watch?v=zqZ4g0Ule0c&feature=youtu.be

    Tänk om man dagligdags kunde få höra sådana här uttalanden i de etablerade kanalerna. Och om någon var av annan åsikt, så kunde de väl komma med ett väl underbyggt genmäle. Men icke, i stället tvingas vi lyssna på Schyfferts senaste floskelkavalkad. Jag märker på min omgivning att det är många som är mycket trötta på den pubertale pajasen. Inte omöjligt att han får sig en överraskning nästa gång han ska ut och turnéera i landet: ruttna frukter och ägg som överhöljer honom.

    Den som vill kan ju jämföra professor Henreksons lägesanalys med vad pajasen Schyffert har att säga: https://www.youtube.com/watch?v=Vn9KJn4DvXg

    Gillad av 2 personer

    • Aha skriver:

      Vad beträffar Schyffert så är han för mig persona non grata.
      I persona non grata ligger att inte titta på program, teatrar etc där Schyffert ingår.

      Beslutet är inte dogmatiskt. Om det på omvägar framgår att Schyffert börjar agera utifrån fakta och logik, att han t.o.m. har rätt, kommer naturligtvis en omprövning att ske. Att inte ompröva vore att sälla sig till samma dogmatism som den i PK-korridoren.

      Kanske något för andra att ta efter? Att göra en stillsam lockout mot pubertala kändisar?
      (Dom är ganska många.)

      Gilla

      • Ivar Leek skriver:

        Jag gör som du AHA men tror att det behövs mera än en stillsam lockout – protestera hos de producenter i div. media som ”marknadsför” dem.

        Gilla

      • JAN BENGTSSON skriver:

        En gång i tiden hade vi KOMIKER AV KLASS,
        som vid behov ställde MAKTEN till svars!
        Den tiden är sedan länge förbi,
        idag kan man inte skämta om något,
        utan att folkgrupper anser sig kränkta…

        Det FINNS ETT UNDANTAG,
        som det är fritt att mobba hur mycket HEN VILL!

        Kan någon intelligent gissa???

        Börjar på S, slutar på D…

        Kan det vara en ledtråd???

        Gilla

  7. Göran Fredriksson skriver:

    Den grundläggande orsaken till sakernas tillstånd är att partierna har tagit makt från väljarna.

    Metoden har varit skattefinansiering av partierna och politikerklassens förmåner. Därmed har partiledningarna som grupp avsevärt minskat sitt beroende av väljarna och stärkt sitt grepp om partimedlemmarna och dem som avser att göra karriär inom politiken. Att vara politiker har blivit ett yrke där politikerna från olika partier har fått mer gemensamt med varandra än med de egna väljarna. Politikerna har blivit alltmer osjälvständiga i avsaknad av en egen karriär utanför politiken.

    Det som behövs nu är att väljarna återtar makt från politikerklassen. Så behöver t.ex. beslut i riksdag, regering och centrala statliga myndigheter kunna utsättas för bindande folkomröstningar om en stor grupp väljare så begär. Väljarna bör även vara de som beslutar om politikerklassens förmåner, t.ex. genom att besluta om ett fast rätt lågt belopp under mandatperioden som ligger i närheten av vad vanligt folk tjänar samt en prestationsbonus som det röstas om i samband med de allmänna valen för den mandatperiod som då avslutas.

    En mandatperiod är en alldeles för lång tid för att låta politikerklassen härja fritt i, under den tiden är det fullt möjligt för dem att förstöra Sverige. Väljarna har som grupp alltid ett mer långsiktigt perspektiv än politikerklassen. Väljarna tänker på hur det skall bli för deras efterkommande.

    Gillad av 1 person

  8. Jan-Ove Malmgren skriver:

    Intressant och välskriven artikel som stämmer väl in på vår son just nu i början av puberteten.
    I tyska språket skriver man alltid substantiv med stor bokstav. die blir då Die. 😉

    Gilla

  9. Hortensia skriver:

    Tackar och bockar för denna hejdlöst underhållande beskrivning av ett sanslöst skrämmande samtidsproblem! 🙂

    Blotta tanken på att Sverige har begåvats med en ”Nationell samordnare mot våldsbejakande extremism” i form av en medelålders, svenskfödd kvinna, som i sina förtvivlade försök att framstå som ”häftig” och ”med sin tid” (på ett sätt som för tankarna till omogna, unga män), aktivt bejakar extremt och fullkomligt meningslöst – planerat och offentligt – fysiskt våld i form av MMA, upplever jag som ofattbart obehaglig. 😦

    Vart är vi på väg när påfallande omdömeslöshet och omognad kan viftas bort som ”naivitet” och belönas med höga löner, vidlyftiga förmåner och, i princip, oinskränkt makt?

    Gillad av 1 person

    • JAN BENGTSSON skriver:

      MMA ger sannolikt bestående hjärnskador!
      De som tittar är nog skadade REDAN…

      Hur en FEMINIST öppet kan bejaka detta,
      lär förbli en olöst gåta!!!

      Gilla

  10. Fredrik Östman skriver:

    Du fick till böjningen — guldstjärna — men förefaller inte vara bekant med varifrån uttrycket ”Die dummen Schweden” kommer. Egentligen har det en ny aktualitet, vilket återigen visar vilka oöverskådliga knutar det sociala samspelet binder oss med. Det är nämligen ursprungligen en xenofobisk, enkannerligen antisemitisk, fras. Och den är svensk, inte tysk.

    I Söndags-Nisse Strix, den tidens Avpixlat, säger en man med väl utvecklad och formad näsa: ”Die dummen Schweden”. De judiska invandrarna från Tyskland påstods för ett århundrade sedan utnyttja svenskarnas naiva (!) godtrogenhet (!) för att skaffa sig oförtjänta vinster. Den gången på handel. Uttrycket avsågs att rikta uppmärksamheten på kulturella skillnader mellan olika folk, och på svenskhetens moraliskt överlägsna men skyddskrävande rara växthusblomma. På den tiden trodde man förstås att de etiska skillnaderna var genetiskt begrundade. Nu vet vi bättre. Men skillnaderna består. Bidrag och medborgarskap delas naivt ut i den godaste tro. Naiviteten och godtrogenheten blomstrar. Naiviteten och godtrogenheten hyllas! Då som nu. Och de som inte sjunger med i den visan varnar och pekar finger. Då som nu.

    På båda sidor görs misstaget att utgå ifrån att det finns något slags fin ursvensk naivitet och godtrogenhet som skall hyllas, utövas, skyddas, bevaras. Då som nu.

    Men man kan av lätt insedda skäl inte lansera *”de fittiga svennebananerna”, eller vad det nu kan heta på SFI, som nyöversättning av denna gamla propagandafras. Det går långsamt fram, men det går ändå fram. Kanske kan en sådan frasprototyp likväl ha ett visst sociologiskt och lingvistiskt förklaringsvärde.

    Gilla

    • Ilan Sadé skriver:

      Hej Fredrik!

      Tack för kommentaren och för upplysningen. Jag hade faktiskt en viss aning om att uttrycket har inhemska rötter och inte förekommer i Tyskland, därav ordvändningen ”på tyska” och inte ”i Tyskland”. Däremot visste jag inte att uttrycket kommer från ett antisemitiskt sammanhang. Trist att höra. Detta blir dessutom extra ironiskt, med tanke på att min avsikt med användingen av ”die dummen Schweden” var att koppla till den ovanstående meningen, som en liten snärt. Här har det alltså blandats hej vilt…

      Hur som helst – åter tack.

      Gilla

  11. Anna skriver:

    Klockrent! Jag blir så glad när någon med god formuleringsförmåga så väl sammanfattar precis det jag själv grunnat på!😀 Dessa tröttsamma tonårsmaner hos våra politiker och sk kändisar, de går mig på nerverna och är skadliga för landet.

    Gillad av 1 person

  12. Lennart Bengtsson skriver:

    Man brukar säga att dagens Tyskland är ett Sverige för vuxna. Själv jämför jag nästan dagligen tyska och svenska media och kan därför bekräfta dagens utmärkta bidrag av Ilan Sadé. De dagliga nyheterna i tysk TV presenteras sakligt och utan moraliska tonfall och blickar och i debatterna ger man även plats åt personer som har uppfattningar utanför den för tillfället rådande åsiktskorridoren. Tonårsuppfattningar som är legio i SVT lyser med sin frånvaro i ZDF och de tyska tidningarna är fortfarande läsbara även för de personer som som ännu inte blivit vänstertvättade. Även tyska politiker får till skillnad från de svenska betraktas som att ha gymnasiet bakom sig. Dit hör inte minst den nyligen avlidne Helmut Schmidt och även Angela Merkel. Det känns genant att jämföra sådana politiker med de senaste decenniernas svenska.

    Gillad av 1 person

  13. Aha skriver:

    Informationsfattigdom är en annan faktor som kan förklara Sveriges okifobiska/självhatande beteende. Begreppet har jag hämtat från Tino Sanandaji.

    Den icke pubertala människorna som vanligen tar kloka beslut baserade på information är helt enkelt fattiga på korrekt information när det gäller invandringen. De tror att
    – invandrarna har haft en positiv effekt på vår ekonomi
    – invandrarna verkligen flyr direkt från krigshärdar
    – invandrarna behövs av demografiska skäl
    – mångkultur är en framgångsfaktor

    Hur kan de tro det?
    Vi vet alla svaret; en kulturvänster har kidnappat hela media-/opinionsutrymmet.
    Varför har det blivit så? Svar; kulturvänstern lider av pubertal okifobi.

    Gillad av 2 personer

  14. Oönskad skriver:

    I en förlängning av Ilans resonemang behövs ett nytt juridisk begrepp, man bör kunna bli grötmyndigförklarad och få sitt Twitter-konto satt under förvaltarskap. 🙂

    Gillad av 1 person

  15. Christer skriver:

    Istället för att höja åldersgränsen för rösträtt kan man vikta med antal år.
    En artonårings röst viktas med 18, en femtiåring med 50.
    Eventuellt man sätta ett maximum vid 50 poäng.
    Eftersom alla behandlas lika är det fortfarande demokratiskt.
    Bakgrunden är att få mognare beslut, baserade på livserfarenhet.

    Gilla

  16. Bo Hansson skriver:

    Mycket väl beskrivet, Ilan!

    Man kan funderar på hur det har blivit så här – d v s vem (eller vad) som har släppt fram och accepterat denna tonårshysteri. Det finns nog bara en slutsats. Svagt politiskt ledarskap.

    Gilla

  17. Sixten Johansson skriver:

    Pannloberna lär inte mogna fullt ut förrän framemot 25 års ålder. Frågan är om de numera mognar alls hos majoriteten av befolkningen, för tonårshjärnan fungerar precis som Ilan Sadé beskriver. Medan tidigare generationer mognade till vuxna redan mellan 16 och 21 till följd av otaliga svettdrivande och smärtsamma konfrontationer med verkligheten kan dagens unga gå polstrade i bomullsvadd och curlingfrigolit i decennier. Ilan Sadés bild stämmer på pricken med mina egna iakttagelser och allra dystraste funderingar.

    Det innebär också att vuxenbarnen kan föda ungar, men inte fostra dem. Småttingarna blir chica tillbehör och bifigurer i de teaterscener som spelas upp för jämnåriga gilla-tyckare. När ungarna blir för jobbiga dumpas de på dagis, skola och andra förvaringsställen, om man inte råkar ha föräldrar som ställer upp som stötdämpare och barnpassare, så att vuxenbarnen får fortsätta att leka och väsnas.

    Finns då inget hopp när mjölken och honungen i samhällsspenarna så småningom sinar? Jo, vuxenheten kan kanske inträda när man har törnat mot verkligheten tillräckligt ofta. Kanske framemot 40 – 60 års ålder? Särskilt jobbigt blir det för 60+åringarna. De tvingas fostra både barn och barnbarn och samtidigt försöka beta av alla barnsligheter som de inte hann med i unga år. Sedan finns förstås alltid ett antal kloka och mogna individer i alla åldrar, som kan fungera som föräldrasubstitut och mentorer. Ju strängare, desto bättre. Men risken är att de bränner ut sig i vårt Infantilandia.

    Gillad av 1 person

  18. Gunilla Solara Rundby skriver:

    ”Media och det officiella samhället har en sjuklig strävan efter att först och främst bejaka ”det ungdomliga”. En kall, hänsynslös inställning som aldrig innehåller eftertanke eller något lyssnande på någon slags vishet. Bara yta, ”underhållning” och pang på. En mycket sjuk indoktrinering har pågått i flera årtionden.

    Enbart makt och ungdomlighet – styr ännu i samhället. Och dessa aspekter innehåller ingen vishet eller klokskap! Makten använder sig av ungdomar för att ungdomar ”har inte tid” att ifrågasätta. De vill bara framåt och de flesta ungdomars oskuld är redan överkörd, så de är lätta att få med sig.

    Ifrågasättande visa och kloka människor är självklart ett stort hot för alla maktmänniskor. Därför vill de ju helst ha ungdomar runt sig som också kan spinna vidare på mer tekniska nyheter och annan hårdvara – i stället för behov, essans och mänskligt värde.” – Läs mer…
    https://gunillasolara.wordpress.com/2012/09/15/den-blomstertid-nu-kommer-den-sargade-oskulden/

    Gilla

  19. Arthur skriver:

    För rikspolitiken krävs numera en tidig kallelse. De flesta kommer från ungdomsförbunden och allt för många av dem har aldrig haft ett riktigt arbete, än mindre varit anställda i ett vanligt förtag. Borta är folk som Gösta Bohman som vid en ålder då många pensionerar sig blir toppolitiker efter ett helt liv i näringslivet därför att han förstår att hans land behöver honom. Kommer man från ett ungdomsförbund och aldrig varit en del av vuxenvärdlens stävsamma vardag och lärt sig förstå den så riskerar man att fortsätta att resonera och bete sig som en ungdomsförbundare.

    Våra ledare beter sig pubertalt därför de aldrig fått chansen att växa upp.

    Gilla

  20. Fredrik Östman skriver:

    I sakfrågan om lämplig rösträttsålder är min åsikt denna: Avskaffa gränsen helt men låt målsman utöva rösträtten för omyndiga med en halv röst var. Inte för att detta är den absolut bästa ordningen, utan för att den är en ordning som låter sig genomföras och som får dem som alltid vill sänka rösträttsåldern och samtidigt inskränka alla andra civila rättigheter att stå på fel fot i debatten.

    Risken är förstås att de då vill sänka myndighetsåldern. Men där torde de praktiska svårigheterna hjälpa till att hålla emot, och argumentet att alkoholåldern borde jämkas med myndighetsåldern stärkas på köpet. Med lite tur och skicklighet kan man höja myndighetsåldern på kuppen.

    Gilla

  21. Gunhild skriver:

    Jämförelsen Ilan Sadé gör med den upproriske tonåringen är bestickande. Men kärnan i jämförelsen utgörs nog inte av själva upproret i sig. Det går över. Parallellen till tonåren handlar nog mer om den periodens starka behov av att söka bekräftelse, att hitta ett nytt sammanhang, bland andra människor. Och där driften att rangordna in sig i en grupp är starkare än törst, ja till och med sexualiteten. Ju högre upp i en hierarki man når, ju högre status får man, det är gången bland alla sociala djur med större hjärnor. Och bästa stegen upp, är att göra det genom att söka bekräftelse bland de med redan hög status. Och den gruppen bekräftar sedan varandra i en slags evig rundgång – om man förmår ta sig dit. Tillhörighet till en viss grupp blir helt överordnad. Och bekräftelsen måste hela tiden upprepas, för att kunna bestå över tid. Status kan vara vanskligt att upprätthålla. Och det görs bäst, hos homo sapiens, genom att ständigt signalera rätt attityd, rätt underdånighet, rätt åsikter och rätt maner. Egentligen pågår ett slags intensivt orrspel, med deltagare från det nyuppfunna könet hen, och detta spel är intensivast bland de med mer högt ställda karriärambitioner.
    Och spelplatsen utgörs ofta av medias olika skyltfönster.
    I ett mediasamhälle kan den här typen av processer ske på distans, och hämta näring ur televisionen och olika bloggars ytlighet. De kan ske på avstånd, och blir gärna till en uppvisning med lätt komiska uttryck, för den som enbart är åskådare.
    Ivern i bekräftelsen kan lätt bli till en uppvisning i sig. Där vi immuna, kan le, härskar däremot allvaret för de inblandade.
    Men när det intensiva spelet även återfinns bland de fullvuxna renhållningsarbetare, som ivrigt och energiskt sopar åsiktskorridoren ren, stelnar lätt ens leendet till ett grin av förtvivlan.

    De med alla de rätta attributen bekräftar sin tillhörighet huvudsakligen via åsikter, publicerade som text, film och bilder på Facebook, Twitter och Instagram. Där är gräset torrt, och rätt åsikter får lätt fäste, med mindre eldstormar, av ”likes”, om man är framgångsrik i sitt energiska värv.
    Man gör det också i morgonsoffor, som artist, sångare, politiker och skådespelare. Ytlighet är då en stor tillgång. Klättring i hierarkier klarar inte av subtiliteter. De sker enbart med attribut som kan förstås av de yngsta på dagis, eller rentav på ett demensboende. Attributen måste vara mycket tydliga och enkla att förstå, men får ändå inte uppfattas som floskler. Många gånger en nog så svår avvägning. Musiktexter kan då vara en väg att gå. De kan göras enkla och slagkraftiga, för en publik som ännu inte vet vad subtilitet innebär.
    Man söker också bekräftelse genom att bo i rätt miljö, söka social tillhörighet i korrekta varudeklarerade politiska sammanhang, och gärna också förstärkt via rätt yrkesinriktning.
    Man lär sig också rabblar samma mantran om och om igen, i alla sammanhang, där man syns och hörs. De sociala legobitarna är få och enkla, ”rätt värdegrund”, ”rätt anti …” och ”rätt exkludering”, är bland de viktigaste, då gör man lätt en ”home run”. Då blir det ”fett”. Man vet vilka attribut som gäller högst upp i toppen av den sociala hierarkin, den där den självutnämnda eliten håller till.
    Att putsa på sin egen glorias lyskraft kräver naturligtvis energi och uthållighet. Utan envetenhet riskerar man att falla ned för den sociala trappan. Minsta felsägning kan bli förödande, och du kan då bli dömd hårdare än den värsta sexualförbrytare. Det är den här uppvisningen i socialt orrspel, Ilan Sadés text väsentligen pekar på, genom jämförelsen mellan tonåringen och den korrekta eliten.
    Så ser jag det i alla fall, men så sitter jag också ensam i skogens mörker med enbart elden sprakande invid mig, och med en termos i ryggsäcken, långt borta från alla hierarkier och energiskt kämpande människor. Och vad vet en sån om livet…?

    Gillad av 1 person

  22. Lennart Göranson skriver:

    Jo så kan det vara, många tänkvärda reflexioner i inlägget. Men man kan (som alltid) också vända på steken.

    Vem är i dag den ”föräldraauktoritet” som många gör uppror mot? Listan är lång: regeringsmedlemmar, andra ledande politiker, dags- och kvällstidningar, public serviceTV, ”etablerade” kulturpersonligheter, kanske också ”mainstream” normer och attityder. Att det finns en ofta vildvuxen opposition mot de här ”föräldrarna” är uppenbart, inte minst på den här bloggen (inklusive kommentarer). Men ska man verkligen klassa det som puerilt?

    Kanske man ska det. Men är det verkligen så fel, i så fall? Somliga menar att det som gör människan till ”den intelligenta apan” är just att vi mognar långsammare än andra djur. Vi kanske i själva verket aldrig blir vuxna. Och det kan vara något att vara tacksam för, för det har gjort oss framgångsrika som art, tack vare ifrågasättande, opposition, fantasier, och inte minst en fräckhet som inte är rädd att göra fel ibland.

    Gilla

    • Christoffer skriver:

      Intressant iakttagelse om Sapiens, Lennart! Fast nu handlar det ju inte om arten, utan om en liten extrem grupp inom arten som särskiljer sig på flera sätt. Om en liten stam, långt upp i norr, som tydligt särskiljer sig. Till och med från andra nordliga stammar. Kanske handlar det mest om vad denna stam saknar jämfört med merparten av sina artfränder? Läraktighet, medvetenhet om den egna kulturen, traditionen och historien, bland annat. Narcissism, ungdomskult och politisk polarisering (infantilisering) må vara tecken i tiden för stora delar av västvärlden. Men Sverige, världens (post-)modernaste land, ”går före”. Mot vad?

      Betydligt äldre, mer stabila och starkare samhällen har gått under när de ledande skikten börjar tappa markkontakt och när folk börjar ta sköra ting för givet. ”Göra fel ibland” innebär emellanåt hiskeliga övergrepp och brott samt att hela civilisationer går under. Numera står det också i vår makt att utplåna arten som sådan. Till dygderna du listar ovan, för en framgångsrik art, bör nog försiktighet, självkännedom och förmåga att lära av erfarenhet läggas.

      Gilla

  23. Kim skriver:

    Ilian Sadé formulerar precis de tankar jag själv har tänkt det senaste året. Det blir allt mer pinsamt att vara svensk ju mer vårt politiska ledarskap apar sig på den internationella arenan. Klatschiga uttalanden verkar värderas högt, oavsett graden av innehåll (”Jag ska fixa skolan på 100 dagar”) och övertygelsen om den egna förträffligheten leder till moraliska pekpinnar som retar gallfeber på omvärlden. Jag saknar en politikerkår som styr med eftertanke, analys och framförhållning istället för känsloimpulser och önsketänkande. Jag skulle vilja se ett ledarskap med högre grad av sakkunnighet och färre s.k. politiska meriter. Dessutom skulle jag vilja höra en välformulerad, nedtonad och koncis diplomati istället för gapighet. Jag skulle vilja att politiken präglades av strategier och planering istället för ett handlingsförlamat ordbajseri följt av panikåtgärder. Regeringens mästrande besserwisser-attityd är inte klädsam och kan nog knappast tolkas som något annat än tonårsaktig megalomani. Att städa upp i den röra man på rekordtid lyckats skapa blir inte lätt, om det ens är möjligt. Ett steg på vägen skulle kunna vara att belägga vice statsministern med munkavle och ge utrikesministern en historielektion.

    Gilla

  24. Ivar Leek skriver:

    Utmärkt Ilian, jag har sedan länge hävdat att rösträttsåldern borde höjas till 29, jag tror att det finns vetenskapliga studier som visar på att vuxen-mognaden nu är ca 10 år senare än för 50 år sedan, ( ser att det finn stöd i andras kommentarer). Landets förmyndare- en internationell expeditionsministär kanske?

    Gilla

  25. Christoffer skriver:

    Tack för en intressant och träffande text Ilan! Många är vi som de senaste åren upprepat har utsatts för den skrämmande tanken ”Finns det några vuxna kvar?”, avseende etablissemanget och den politiska debatten. Men låt icke fruktan eller cynismen ta över!! ”Smartaste bästa tjejgänget” med några glassiga killar vet säkert vad de gör, och kommer snart att få skutan på rätt köl igen!

    Gilla

  26. Jan skriver:

    Efter att ha tillbringat några årtionden på arbetsmarknaden och haft förmånen att arbeta och bo i flera världsdelar är det pinsamt att se hur enfaldigt perspektiv man hade på världen som tonåring. Ännu pinsammare är att påminna sig själv om den övertro man då hade på sig själv.

    Ju mer man kan och förstår ju mer inser man hur lite man egentligen kan och förstår.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.