Västerländska journalister har nu börjat inse att kristna i den muslimska världen är förtryckta.

Kristna palestinier har dock glömts i skuggan av Israel-Palestinakonflikten, som fått västerländska journalister att betrakta palestinierna som en massa enad mot Israels förtryck.

Situationen är emellertid mycket mer komplicerad.

Här om veckan besökte jag Betlehem tillsammans med en kristen turistgrupp. Staden där Jesus föddes som vi sjunger om vid varje jul.

Betlehem ligger på Västbanken – en del av de områden Israel erövrade 1967 men där palestinierna idag har eget självstyre. Där bor bara palestinier – och historiskt främst kristna palestinier.

De kristna har emellertid börjat flytta därifrån och muslimer flyttat in. Orsakerna diskuteras: Beror det på den israeliska ockupationen? Eller på förtryck av alltmer radikaliserade muslimer, precis som på andra håll i muslimvärlden?

Vår grupp stannade vid en kristen souveniraffär.

Där inne samtalade jag med några anställda. En av dem var muslim som förklarade att han ville flytta till Malmö eftersom han hade hört från en släkting att Malmö var ett bra ställe. Jag tyckte att han var både dryg och pockande i sin önskan om min hjälp att ”fly” till Sverige.

Jag styrde i stället in diskussionen på relationen mellan muslimer och kristna på de palestinska områdena. ”Inga problem alls”, sa muslimen. Det råder fullständig rättvisa mellan muslimer och kristna, sa han i lika påstridig ton som tidigare. Och ISIS/Daesh som man ser på TV var inga riktiga muslimer, förklarade han. Riktiga muslimer, som de palestinska, hade inga problem med kristna.

En yngre kristen man som lyssnade skakade skeptiskt på huvudet och uttryckte försiktigt att det visst var svårt att vara kristen på Västbanken. Muslimen försökte skämta bort invändningen och frågade den kristne om han hade några problem med honom, muslimen? Var inte han en snäll muslim som hjälpte till i affären?

Jag sa att mitt eget ringa intryck var att majoriteten av kristna var schyssta mot muslimer, medan majoriteten av muslimer tyvärr inte verkade vara lika schyssta mot kristna.

Den kristne killen, som var omkring 20, log och sa att precis så var det, och gav mig en high five.

Muslimen tjatade om att få adda mig på Facebook (vilket jag var helt ointresserad av), och om att han ville bli min kompis. Han höll inte med tjugoåringen utan ropade dit en annan kristen och bad denne intyga inför mig att det inte fanns några problem mellan kristna och muslimer.

Den tillkallade kristne var en äldre man, som nervöst tittade ner, och sedan var tyst, trots att muslimen insisterade på att han skulle säga till mig att kristna och muslimer kommer bra överens. Men den kristne verkade anse att det bästa han kunde göra var att inte säga något alls.

Konversationen och vetskapen om att kristna lämnar Västbanken, i kombination med att vår judiska reseguide inte följde med in i Betlehem på grund av risken att som jude bli kidnappad av islamister, sade mig tillräckligt för att få intrycket av att kristna palestinier står under hård press.

Organisationen Open Doors publicerar varje år en lista på de 50 länder där förföljelsen av kristna är hårdast. De palestinska territorierna hamnar 2015 på plats 26.

I motsats till kristna i Syrien och Irak som berättar öppet om förföljelserna eftersom de redan förlorat allt, så måste kristna på de palestinska territorierna gå en svår balansgång för att undvika att förlora allt, vilket gör kunskap svåråtkomlig.

Vid offentliga utfrågningar lastar de flesta kristna palestinier Israel för sina problem och förnekar att kristna förföljs av muslimer.

2012 sände CBS 60 Minutes ett reportage där man konstaterade att Betlehem kunde komma att bli helt avkristnat.

CBS besökte den kristna familjen Anastas som bodde vid den mur Israel byggt kring Betlehem för att skydda israeler mot palestinska självmordsbombare. Dottern Christy Anastas berättade att det inte var lätt att bo vid muren, men att man vande sig eftersom man var tvungen.

Slutsatsen i programmet var att det stora problemet på Västbanken är det alla redan är bekanta med: muren och den israeliska ockupationen.

2014 höll emellertid Christy Anastas en föreläsning vid Uppsala universitet där hon gav ett annat perspektiv. Hon berättade hur hon tvingats fly till England när hon börjat kritisera det muslimska förtrycket mot kristna palestinier; hon berättade om en farbror som skjutits i huvudet av muslimska extremister när han vägrat betala den muslimska maffiaskatten jizya, men räddats på ett israeliskt sjukhus; hon berättade hur en domare från den palestinska myndigheten hjälpt muslimer att stjäla mark från kristna; hon berättade om sexuella trakasserier. Och hon sa att trots de problem Israel onekligen orsakar alla palestinier så skyddar muren inte bara israeler från självmordsbombare, den räddar också livet på de palestinska ungdomarna som inte längre kan utföra sina självmordsuppdrag.

Christy Anastas tog avstånd från de kristnas offentliga bild, som hon också själv tidigare gett uttryck för. Men nu har hon slutat föreläsa, dels på grund av hot mot familjen, som själva betonar att de har samma problem som alla andra palestinier: Israels ockupation.

På frågan om vad som orsakar de kristnas utflyttning, tyder alltså mycket på att det beror på ett muslimskt förtryck man inte vågar tala öppet om.

Vi i omvärlden måste börja se de kristna palestinierna. Den palestinska regeringen bärs upp av internationellt – inte minst svenskt – bistånd. Det minsta vi bör kräva i gengäld är att de palestinska myndigheterna står upp för de kristna palestiniernas rätt att leva utan rädsla för förtryck.

Ronie Berggren, USA-expert från Örnsköldsvik, leder bloggen och podcasten Amerikanska Nyhetsanalyser (usapol.blogspot.com). Han vill se starkare band mellan Europa och USA och en enad västvärld, mer inspirerad av amerikansk och brittisk politisk tradition, som kan stå upp för västerländska, demokratiska värden i en tid då totalitarismen gör framryckningar.