Varför industrialiserades inte Kina under medeltiden?

Nils Lundgren

Nils Lundgren

Alla läste säkert Dick Harrisons uppsats i gårdagens SvD där han ställde den frågan. Harrison konstaterar att på 1100- och 1200-talen, under Songdynastin, blomstrade vetenskap, ekonomi teknik och kultur i Kina. I princip alla förutsättningar för en industriell revolution fanns till hands. Trots det skedde ingen industrialisering, och det dröjde ända till 1900-talet innan en sådan kom igång på allvar.

Harrison pekar framför allt på faktum att den kinesiska staten var mycket starkare än smårikena i Europa. ”Den kunde effektivt och regelbundet ingripa i lokalsamhället och påverka ekonomin, till stor del genom att utnyttja redan existerande nätverk av lokala eliter. I dåtidens Västeuropa fanns det politiskt utrymme för ett självständigt borgarstånd med egna värderingar, men i Kina saknade köpmännen denna frihet;”

Jag är mycket imponerad över Harrisons populärvetenskapliga kolumner i SvD där man får inblick i och överblick över människans historia från hedenhös till modern tid på i stort sett alla områden. Och jag tror också att han pekar på den grundläggande förklaringen till Kinas historiska misslyckande i denna kolumn. Men det fattas hänvisning till den moderna institutionella ekonomin som just syftar till att förklara detta slags gåtor. Jag vill därför, om än rodnande över min självförhävelse, citera ur min egen populärvetenskapliga sammanfattning av forskningen på detta område.

”Ingen förstod i början av 1500-talet att Europa skulle komma att dominera världen kulturellt, ekonomiskt, politiskt och militärt under de följande århundradena. Dåtidens självklara världsmakter var mingdynastins Kina, det osmanska väldet och stormogulens Indien. Dessa världsmakter var folkrika och ekonomiskt och militärt ledande, men de var centraliserade, internt likriktade och inställda på att utestänga impulser utifrån. Europa (utanför Ryssland och det osmanska väldet) var däremot uppsplittrat på omkring 200 mer eller mindre självständiga kungadömen, stadsstater, furstendömen och självständiga biskopsdömen, som konkurrerade med varandra på alla samhällslivets områden. Deras sammanlagda befolkning var mindre än hälften av Kinas och det osmanska hotet var överhängande. Efter Konstantinopels fall ett halvsekel tidigare hade den osmanska expansionen fortsatt genom Grekland och Balkan och var på väg mot Italien och Wien.

Under 1500-talet såg det således inte ut som att världen skulle komma att domineras från Västeuropa. Men så blev det. Alla de folkrika, centralstyrda stormakterna i öst sjönk tillbaka under de följande århundradena och hamnade under europeisk dominans politiskt, militärt, kulturellt och ekonomiskt. Europa kom att erövra världen i nästan alla avseenden. Hur kunde det gå så? England, som omkring 1500 hade en befolkning på ca 3 miljoner, skulle komma att bygga upp det största imperium världen har skådat och det engelska språket är idag världens lingua franca.

[…]

Kanske är det så att stora federala konstruktioner i vår tid, för att inte gå samma dekadans och förstelning till mötes som de orientaliska välden som hänvisades till i inledningen, måste lämna långt mera antingen till den privata marknadens konkurrens och det civila samhället som i USA eller till nationalstaternas institutionella konkurrens såsom traditionellt har skett i Europa. Om den europeiska traditionen att hantera viktiga frågor inom det politiska systemet fortlever, kan det visa sig mycket farligt att låta de politiska besluten glida iväg till Bryssel i växande omfattning.

Argumentet för ett Europa präglat av subsidiaritet och institutionell konkurrens är inte bara ett demokratiskt krav på närhet mellan väljare och förtroendevalda eller ett kulturellt krav på respekt för nationella kulturers särart. Argumentet är också att det i en politisk kultur präglad av stora välfärdsstater krävs subsidiaritet och institutionell konkurrens mellan länder för att upprätthålla ekonomisk tillväxt och nyskapande kultur.

Ett federalt och centraliserat EU går helt på tvärs mot den politiska ordning som har dominerat Europas utveckling under 2 500 år och skapat den framgångsrika kultur vi kallar europeisk. Från antikens Grekland via renässansens Norditalien till den nya tidens Västeuropa har politisk decentralisering och institutionell konkurrens främjat frihet, kreativitet och ekonomisk tillväxt. Sett i detta ljus framstår EU:s nuvarande utveckling som ett hot mot Europas framtid.

Så låt mig avsluta denna uppsats med ett citat från den ledande företrädaren för forskningen på området institutionell ekonomi, Douglas North, ett citat där han sammanfattar sina slutsatser om varför Västeuropa kom att dominera världen ekonomiskt, politiskt och kulturellt från 1600-talet:

Det var de dynamiska konsekvenserna av konkurrensen mellan fragmenterade politiska enheter som resulterade i en utpräglat kreativ miljö … Det var just frånvaron av en storskalig politisk och ekonomisk ordning som skapade den nödvändiga miljön för ekonomisk tillväxt och ytterst för mänsklig frihet. (North 1998, s.22).”

Den politiska debatten om vad EU skall göra till tar ingen som helst hänsyn till forskningen om institutionell konkurrens, det vill säga den forskning som är central för frågan. Vi vet alla varför.

Referenser

Lundgren, N (2013) “EU och euron – en institutionell analys” Överlever euron – Sex ekonomer om eurokrisen, red. H Tson Söderström, Fores

North, D (1998), “The Rise of the Western World” Political Competition, Innovation and Growth; a Historical Analysis, red P Bernholz och R Vaubel, Berlin, Springer

37 reaktioner på ”Varför industrialiserades inte Kina under medeltiden?

  1. I.Tider skriver:

    Har ännu inte läst uppsatsen, men… hur kan man analysera medeltidens Kina, om man utelämnar helt (?) Djingis Khans och hans efterkommandes erövring av Kina? När hela den kinesiska kulturen och samhällstrukturen förstördes, när över halva befolkningen dödades, när landet koloniserades av mongoliska-turkiska-tatariska och münga andra främmande folkstammar?
    Ingen kan veta, hur den kinesiska imperiet hade utvecklats, om den inte hade ödelagts och ombefolkats i 1200 talet.

    Gilla

    • Andreas Johansson skriver:

      Under den inhemska Ming-dynastin, som följde på mongolväldet, blev Kina militärt och ekonomiskt starkare och teknologiskt mer högstående än någonsin under Song. Man skulle kunna argumentera (och det har argumenterats) att mongolerna lämna efter sig något slags kulturella ärr som förhindrade en inhemsk modernisering av Kina, men i så fall var de allt annat än uppenbara ca 1500, när Kina i alla yttre avseenden återhämtat sig och mer än så efter mongolväldet.

      Lutar ju personligen åt att det snarare var interna faktorer som hindrade en industrialisering av Kina, ungefär som Harrison säger. Fast egentligen är nog frågan felställd; det som behöver förklaras är inte varför Kina inte industrialiserades, utan varför Europa gjorde det. Europa är undantaget som genomgick en endogen industrialisering – och då strängt taget bara delar av Europa, främst England – medan Kina följer mönstret för den överväldigande delen av välrden som inte gjorde det.

      Gilla

    • Andreas Johansson skriver:

      Under den inhemska Ming-dynastin, som följde på mongolväldet, blev Kina militärt och ekonomiskt starkare och teknologiskt mer högstående än någonsin under Song. Man skulle kunna argumentera (och det har argumenterats) att mongolerna lämna efter sig något slags kulturella ärr som förhindrade en inhemsk modernisering av Kina, men i så fall var de allt annat än uppenbara ca 1500, när Kina i alla yttre avseenden återhämtat sig och mer än så efter mongolväldet.

      Lutar ju personligen åt att det snarare var interna faktorer som hindrade en industrialisering av Kina, ungefär som Harrison säger. Fast egentligen är nog frågan felställd; det som behöver förklaras är inte varför Kina inte industrialiserades, utan varför Europa gjorde det. Europa är undantaget som genomgick en endogen industrialisering – och då strängt taget bara delar av Europa, främst England – medan Kina följer mönstret för den överväldigande delen av välrden som inte gjorde det.

      (Sorry om detta postas två gånger, bloggen verkar inte riktigt överens med min browser.)

      Gilla

    • Andreas Johansson skriver:

      Under den inhemska Ming-dynastin, som följde på mongolväldet, blev Kina militärt och ekonomiskt starkare och teknologiskt mer högstående än någonsin under Song. Man skulle kunna argumentera (och det har argumenterats) att mongolerna lämna efter sig något slags kulturella ärr som förhindrade en inhemsk modernisering av Kina, men i så fall var de allt annat än uppenbara ca 1500, när Kina i alla yttre avseenden återhämtat sig och mer än så efter mongolväldet.

      Lutar ju personligen åt att det snarare var interna faktorer som hindrade en industrialisering av Kina, ungefär som Harrison säger. Fast egentligen är nog frågan felställd; det som behöver förklaras är inte varför Kina inte industrialiserades, utan varför Europa gjorde det. Europa är undantaget som genomgick en endogen industrialisering – och då strängt taget bara delar av Europa, främst England – medan Kina följer mönstret för den överväldigande delen av välrden som inte gjorde det.

      (Ursäkta om detta dyker upp mer än en gång, har lite problem med att posta här verkar det som.)

      Gilla

  2. Erik skriver:

    Mycket intressant. institutionell konkurrens är en helt ny tanke för mig men jag tror den är användbar för att förstå historien.

    Gilla

  3. Anders skriver:

    Jag rekommenderar att läsa originalet istället för Harrison: Toby E. Huff: Intellectual Curiosity and the Scientific Revolution. A Global Perspective. ISBN: 9780521170529

    Gilla

  4. Anna skriver:

    Läs Niall Fergusons Civilization -The West and The Rest, om varför västerlandet kom att bli så framstående och ledande jämfört med den övriga världen. Gick även som tvserie.

    Gillad av 1 person

  5. elfyma+ skriver:

    Dick Harrisson har missat en avgörande detalj – närhet till kolet.

    Den moderna industrialismen baseras på kolförekomst i närområdet.
    Det började i England och spred sig till Tyskland som också har tillgång till kol.
    Ångmaskinen utvecklades ursprungligen för att länspumpa gruvschakten och för att hissa upp kolet från gruvhålen. Ångmaskinen blev senare motorn i ländernas industrialisering och kommunikationer (ångloket och ångbåten).

    Varför blev det inte samma utveckling och industrialisering i Kina, som också har rika koltillgångar ?

    Förklaringen tros vara att Kinas koltillgångar ligger i svårtillgängliga bergstrakter långt från bebodda områden.
    Kolet fraktades då bitvis på ryggen till kunderna, bitvis i små flatbottnade båtar på floderna. Större båtar gick inte att använda pga de vandrande förrädiska sandbankarna i de kinesiska floderna. Någon storskalig industriell kolanvändning blev inte möjlig.

    Denna förklaringsmodell presenterades i en TV-dokumentär om industrialismens utveckling och drivkrafter.
    Givetvis krävs mer än förekomst av kol i närområdet för att få i gång en industrialisering av landet. Men frågan är om det inte i Kinas fall hade stor, om inte avgörande betydelse.

    Gillad av 2 personer

      • resolut skriver:

        Ångmaskiner var ingen småsak, de var grunden för produktion av decentraliserad kraft och grunden för en maskindriven flotta som möjliggjorde imperiet. I övrigt användes kolet t.ex. till framställning av stål, en nödvändig produkt för industrialiseringen och för uppvärmning.

        Gillad av 2 personer

      • elfyma+ skriver:

        Uppvärmning och matlagning var nog det viktigaste användningsområdet, före ångmaskinerna.
        Så usla isoleringar och fönster britterna har i sina bostäder så gick nog åt massor med kol för att hålla värmen.

        Gilla

      • Fredrik Östman skriver:

        För uppvärmning etc. räckte ved. Kolet kom till användning när alla skogar hade kalhuggits och använts i industrin.

        Gilla

  6. Andreas skriver:

    Mycket intressant text!

    I detta perspektiv ter sig klimatmötets i Paris planer på att skapa någon slags världsregering i FN-regi som tämligen vansinnig. Världen behöver inte mer överstatlighet. De, i media starkt överdrivna, riskerna med ett föränderligt klimat kommer knappast kunna hanteras bättre med minskad konkurrens och mer överstatlighet. Måtte planerna på inrättandet av en världsregering misslyckas i Paris och framöver!

    Gillad av 1 person

  7. Lennart Jonasson skriver:

    Varför skedde ingen industrialisering under den klassiska eran i det antika Grekland? Kunskap fanns för att det teoretiskt skulle kunna ha skett. Konkurrens mellan de små stadsstaterna hade dessutom inneburit dynamik som inte fanns hos kineserna

    Kontrafaktiska hypoteser må vara små trevliga tankeövningar men inte mer än så. Mandarinerna i Kina hade makt över kunskap och färdriktning och kan förvisso jämföras med EU och politiserat tjänstemannavälde från Bryssel men att plocka från historien för att ge argument om samtiden är allt annat än vetenskapligt. Detta ofog är mycket spritt, många gånger rent felaktigt och har som regel en politisk agenda där en berättelse om då försåtligt skall ses som något kausalt i nuet. Kontrafaktiskt resonemang är lika enkelt bygga upp som att riva ner. Teser som motteser finns i myriader.

    Historieämnet missbrukas för övrigt ständigt och jämt i den politiska debatten. Harrison själv har tyvärr bidragit till detta.
    Han har till exempel jämfört de rännilar av expertinvandring från medeltiden och framåt till dagens exodus med slutsatsen att all invandring alltid är bra. Dessa pinsamheter helt i avsaknad av kvantatativa data publicerade i SVD. Detta gladde säkerligen det politiskt/mediala etablissemanget som likt makthungriga mandariner tänkte på sitt egenintresse och inget annat.

    Gillad av 4 personer

  8. Sixten Johansson skriver:

    Nils Lundgrens huvudfråga är väl om historien kan ge oss någon fingervisning om EU:s framtid. Är EU (och annan överstatlighet) ett livskraftigt, tillväxt-, kreativitets- och frihetsskapande projekt eller är det dödsdömt, i grunden ett hot mot Europas framtid?

    Historien är komplicerad och upprepar sig aldrig. Teknik, kommunikation, ekonomi och maktutövning ser helt olika ut under olika epoker. Men redan utifrån logiska resonemang och vardaglig erfarenhet av dagens Europa ser det mörkt ut för EU:s del.

    EU:s ledande skikt strävar i realiteten mot centralstyrning och planekonomi, om än i andra former än de hittills kända. Sådant var kanske effektivt i det historiska Kina, där samhället framstod som överskådligt för de högsta ämbetsmännen och härskarna. Men hur man i dagens komplicerade värld än förbättrar datatekniken kan centralt beslutsfattande aldrig bli lika effektivt som oändligt många beslut fattade av självständiga individer på alla nivåer. Det gäller allt: styrning, logistik, ekonomi, politisk styrning, kommunikation, valet av samarbete eller konkurrens osv.

    Typiskt för dagens politiker i alla skikt är att de fixerar sig vid de positiva sidorna av en åtgärd och inte förmår räkna ut och väga in de negativa sidor som redan syns eller som kommer att utvecklas. Euron är bra som allmänt betalningsmedel, men slår ut möjligheten att använda nationella valutor som styrmedel. De politiska ambitionerna tillmäts högre värde än den nödvändiga kritiska granskningen både i förväg och fortlöpande.

    En parallell med naturen: Organismer föds, konkurrerar, avknoppas, dör hela tiden. Inom marknadsekonomin och med många självständiga nationer kan detta efterliknas och man kan medvetet försöka främja både ny uppbyggnad och nedbrytning. Men en mäktig byråkrati behöver inte kämpa mot konkurrenter och nedbrytande krafter. Det ligger i dess natur att bara växa mer och mer. Dess närmaste biologiska motsvarighet är väl därmed en cancersvulst.

    Gillad av 2 personer

  9. Sts skriver:

    Alltid lika trevligt att ta del av (NL):s inlägg: rappt skrivna med en klar ”tanketråd” och tydliga slutsatser. Så skall det också ”låta” om man som (NL) skriver i den finaste av intellektuella traditioner rotad i europeisk upplysning. I samma anda (mer förmår jag inte) vill jag rikta en invändning mot (NL):s resonemang (en invändning som även träffar några av kommentarerna).
    Vår tillvaro (kalla den ”historien” om ni vill) är inte mono-kausal: Det finns helt enkelt ingen ”enskild faktor” (kom ihåg att sådana ”faktorer” regelmässigt är vår efterhandskonstruktion av ”något”) som på ”kausal” manér ”bestämmer utvecklingen”; vi människor är, av allt att döma, inte så ”funtade” – och det erkänner på sitt sätt (NL) också när han pekar på ”frihetens” betydelse – dess närvaro här och frånvaro där – för ”utvecklingen”.
    Men är då ”friheten” trygg i skydd av en ”fragmenterad politisk miljö” präglad av (krigisk) konkurrens mellan ”furstar”? Då borde väl ”friheten” vara särskilt stor i de delar av vår värld där den i praktiken lyser med sin frånvaro (ingen plats nämnd, ingen glömd!).
    Till slut: Hur ser den då ut, den trovärdiga ”förklaringen” (läs beskrivningen) till ”utvecklingen”? Jag tror att både N. Ferguson (när får han ekonomi-priset, NL?) o D C North (ref. ovan) går i rätt riktning men också att bl a John H Elliott har tagit ännu ett steg i den riktningen, se densammes Empires of the Atlantic World: Britain and Spain in America 1492-1830 (New Haven: YUP, 2006, pp. 546 + xxi) Underbar läsning! Vänligen/sts

    Gillad av 1 person

  10. tomas skriver:

    Nils Lundren, Hagströmer och några till gjorde att jag satte mig in i EU innan jag röstade Nej
    ”The EU’s malaise is self-inflicted, owing to an unprecedented succession of bad economic decisions, beginning with the creation of the euro. Though intended to unite Europe, in the end the euro has divided it;” Joseph Stiglitz
    ”They have made a desert, and called it the eurozone.” Matt O’Brien, Washington Post.
    ”EU-styret som Kinas politbyrå” Björn Wahlroos

    Gillad av 1 person

  11. Tyrgils Saxlund skriver:

    Ibland får man erkänna att man har haft fel. När jag röstade ja till EU och ja till Euron hade jag fel. Nils Lundgren har fått rätt i det mesta och jag bugar mig ännu en gång för hans analysförmåga.
    Gäller det analyser av hur samhällen haft framgångar eller gått tillbaks kan även Fukuyamas böcker rekommenderas. Vill man bli filosofisk går det att ta del av Spenglers gamla kontroversiella klassiker även på svenska (utgivna av Atlantis förlag).
    Är man omedveten om den betydelse samhällssystem och institutioner har för ett samhälles utveckling missar man utvecklingens möjligheter och faror. I dagens Sverige verkar den politiska klassen vara totalt okunnig om detta (och lagar till en ”flyktingkris” utan att verka veta vad de håller på med; därefter vidtar de vissa åtgärder i panik, när de ser överhängande faror för samhälle och säkerhet).
    I exemplet antikens Grekland fanns det system, som hindrade utveckling, den store Platon tänkte djupt, men lät slavar göra allt praktiskt. Leonardo da Vinci kastade sig med kraft över allt praktiskt. Två genier med olika inställningar och därför olika resultat för samhällena.
    Och så EU: jag skulle tro att mycket talar för att Storbritannien lämnar EU och jag tror att det kan vara det bästa som kan ske. En fortsatt utveckling av de strukturer Nils Lundgren pekar på kommer att bli förödande för Europas framtid. Sedan hoppas jag att det kan komma något nytt med framtidspotential och möjligen kan Storbritanniens utträde medverka till detta.

    Gillad av 2 personer

  12. Gerhard Miksche skriver:

    Det är sant att någon industri i modern mening inte fanns i gamla Grekland. Om man definierar industri med produktion som sker med hjälp av annan energi än mänsklig kraft. Produktion som sker med hjälp av maskiner, som drivs av icke mänskliga energikällor.

    En annan sak. Det var långt ifrån allt manuellt arbete som utfördes av slavar. I Aten under klassisk tid var det invandrare från andra grekiska stater som stod för huvuddelen av hantverk och handel. Men även atenarna själva arbetade. En betydande del av dem bodde utanför staden och var bönder. Invandrarna var fria men saknade rösträtt. Någon möjlighet för dem att bli atenska medborgare fanns inte. Det fanns visserligen en hel del slavar också. Men deras ställning kunde variera avsevärt. De som hade det sämst var gruvarbetarna i silvergruvan i Laurion. Till skillnad från ex vis de ordningsvakter eller, i modern mening, poliser, som agerade å stadens vägnar. De var traker och formellt slavar. En anledning att använda dem som poliser var att de kunde antas vara neutrala, d v s inte vara lojala mot olika grupper av atenska medborgare som kunde råka i luven på varandra. Allt detta borde ju inte hindrat att den ena eller andra näringen utvecklats till en regelrätt industri. Men, om man nu får döma av de filosofiska och andra skrifter som finns bevarade från den tiden, så var de gamla grekernas livsfilosofi en helt annan än den som präglar människorna i ett modernt avkristnat konsumtionssamhälle. Ett samhälle som till stor del byggde på slavarbete, det utvecklades först när Rom hade säkrat sitt herravälde över Medelhavsområdet och Västeuropa.

    Argumentet ”Det var de dynamiska konsekvenserna av konkurrensen mellan fragmenterade politiska enheter som resulterade i en utpräglat kreativ miljö … Det var just frånvaron av en storskalig politisk och ekonomisk ordning som skapade den nödvändiga miljön för ekonomisk tillväxt och ytterst för mänsklig frihet. (North 1998, s.22).” är bara en del av sanningen. Det gamla Grekland vimlade av fragmenterade politisk enheter och miljön var sannerligen kreativ, även i naturvetenskaplig/teknisk mening. Verkligheten är mer komplex än att den låter sig beskrivas på ett enkelt sätt. Europas dominans växte inte fram på 1600-talet, den hade sina rötter längre tillbaka i tiden. En var den krigstekniska utvecklingen sedan 1300 talet-baserad på en kinesisk uppfinning, krutet. En annan var att världen började ses i geografiska termer, manifesterat genom kartografins enastående utveckling under 1500-talet. En tredje var förmågan att behärska komplexa system, från skeppsteknik till mångstämmig musik. En fjärde var latinet som lingua franca, som hjälpte till att sprida kunskapen till Europas alla hörn.

    Gillad av 1 person

    • Fredrik Östman skriver:

      Just skeppsbyggnadskonst, musik och enhetligt språk är ju områden där Kina låg långt före Europa år 1400.

      Inte så konstigt, en medeltid är per definition en svacka.

      Gilla

      • Gerhard Miksche skriver:

        Jag skrev om utvecklingen på 1500-talet. Den hade sina rötter i 1400-talet och tidigare, men farten ökade oerhört under 1400-talet. Senmedeltiden, och det är den saken gäller, var ingen svacka. Det är groteskt att använda det epitetet för tidsperioden 1200-1500. Då hade Kina stagnerat och erövrats av mongolerna. Om den kinesiska musikens utveckling är jag totalt ovetande förutom att jag har en aning om hur den ter sig i dag. Om den var mer utvecklad på 1400-talet än den europeiska musiken, i synnerhet kyrkomusiken, då har det varit en enorm kräftgång för Kinas del sedan dess. Jag är lika lite förtrogen med de kinesiska kunskaperna i kartografi. Jag intresserar mig för och samlar gamla kartor, men några kinesiska banbrytande framsteg inom kartografin känner jag inte till. Dessutom var Kina inåtvänd och sig själv nog med undantag för korta perioder. Helt i motsats till vår kontinent.

        Gilla

  13. Rikard skriver:

    Hej.

    Jag är glad att den här och många andra forum för en fri och lätt modererad debatt finns. Med det sagt tror jag snart att det kommer överstatliga direktiv för att säkerställa att elektronisk kommunikation följer värdegrunden. En tankeövning (som en handledare delade ut en gång), och som för mig var en ögonöppnare om EG/EU: jämför hur mycket politiskt inflytande en person i ett EU-land kan utöva, och jämför med Kina, samt USA. Det säger väl egentligen allt. Låt vara att vi än så länge har större medborgerlig frihet och bättre materiellt välstånd än genomsnittskinesen.

    Jag tror att flera unioner hade varit bättre. Lek med tanken: ett stor-Skandinavien/Norden bestående av Sverige, Norge, Danmark, Finland, Baltikum, Polen, Island, samt de tillhörande ö-grupperna. En Anglo-Fransk-Iberisk federation. En Tysk-Italiensk-Österrikisk-Grekisk. En Ukrainsk-Rumänsk-Bulgarisk-Ungersk, och Balkan som en joker. Det heter ju att mångfald berikar.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

    Gilla

  14. Hovshallar skriver:

    Parallellen mellan EU och det kejserliga KIna är intressant. Vad gäller orsakerna till att KIna inte industrialiserades, så är nog den monolitiska och slutna samhällsstrukturen en del av förklaringen.
    En annan del är att KIna inte hade bekväm tillgång till fossilt drivmedel — kol. Kolet var motorn i Englands industrialisering; i kombination med den fria konkurrensen.

    Vad gäller orsakerna till Västs världsherravälde, så har Niall Ferguson med ”6 killer app:s” redan nämnts ovan. Boken ”Civilization: the West and the Rest” rekommenderas starkt. Jag har gett ett ex. till min 17-årige son då jag ser boken som oumbärlig (även som motvikt mot allt vänsterdravel som lärs ut i skolan).

    För övrigt finns det en oerhört läsvärd intervju med Ferguson i den numera avsomnade tidskriften NEO:
    http://magasinetneo.se/artiklar/misslyckandet-kommer-att-fa-katastrofala-foljder/

    (Sammanfattning: ”Sverige kan inte längre försvara sig militärt. Vi håller på att skapa en permanent klass av människor som aldrig kommer att kunna försörja sig. Städerna hotar att explodera i våld. Och alldeles för få vågar prata om problemen.”)
    Intervjun gjordes av den mycket kompetenta journalisten Paulina Neuding.

    Gilla

  15. José skriver:

    Ska man vara noga så kan man ju reflektera över hur väl Europa i sin helhet och i den bemärkelse vi idag lägger i begreppet, kan sägas vara det industriella samhällets vagga. Snarare var det väl så att ett fåtal Europeiska länder stod ut och industrialiserades i en allt snabbare takt och därmed i allt större utsträckning distanserade sig från mindre innovativa Europeiska länder. I kraft av sin dominans satte man reglerna samt erövrade ny områden där dessa regler också infördes. Dessa länder/imperier var med andra ord ”sina egna harmoniserade inre marknader”. Samtidigt, i Sverige och andra delar av Europa, var man delvis kvar i ett dystert agrarsamhälle.

    Jag tror de flesta här är överrens om att decentralisering, sund konkurrans, innovation, marknadsekonomi och liberalism är bättre för samhällsutvecklingen än dess motsatser. EU kan generellt bli betydligt bättre på dessa områden än vad det är idag men att utmåla ett disparat Europa med ”200… kungadömen etc” som förebild i en allmänt hållen EU kritik är ej seriöst.

    Gilla

  16. Fredrik Östman skriver:

    För att nu blanda in ytterligare en bok i tipssoppan här ett citat ur Ian Morris’ Why the West Rules — for Now: ‘In case after case we will see that when societies fail to solve the problems that confront them, a terrible package of ills—famine, epidemic, uncontrolled migration, and state failure—begins to afflict them, turning stagnation into decline; and when famine, epidemic, migration, and state failure are joined by further forces of disruption, like climatic change (collectively, I call these the five horsemen of the apocalypse), decline can turn into disastrous, centuries-long collapses and dark ages.’

    Gilla

  17. Fredrik Östman skriver:

    En grov modell av utvecklingen är en exponentiell funktion x^c, t.ex. en årlig procentuell förbättring. Så länge c bara är större än ett stiger kurvan obegränsat. Högre koefficient ger snabbare tillväxt, men det är uthålligheten som räknas. Och det finns bakslag, ofta av katastrofal art. Precis som aktiekurser, med andra ord. Företaget självt måste ständigt kämpa vidare, men utfallet i aktievärde är vid varje tidpunkt oberoende av fundamenta förutom för sin blotta existens. Av moraliska skäl framhäver vi det målmedvetna slitet, men tillfälligheters spel avgör utfallet — återigen förutsatt att slitet utförts.

    Gilla

  18. Lennart Göranson skriver:

    Betydelsen av att Europa var uppsplittrat på en mångfald borgarstäder, biskopsdömen och hertigdömen under 1500-talet är naturligtvis odiskutabel. Det var där det började. Så småningom uppslukades dessa små ekonomiska enheter av nationsstater. Men den centraliseringen ledde inte till att den tekniska, vetenskapliga och ekonomiska utvecklingen tappade farten. Tvärtom. Och ännu senare skapades det största imperium som världen hittills har skådat, det brittiska. Att vi idag möter en globaliserad värld, där engelskan är lingua franca och där människor i alla världsdelar klär sig i västeuropeiska kläder (slips och kostym) beror i mycket hög grad på det brittiska samväldet. Och att man globalt har anslutit sig till den kapitalistiska marknadsekonomin (även i Kina) och bedriver forskning och teknisk utveckling med minst samma energi som Västeuropa.

    Det kan alltså finnas kompletterande förklaringar till den dynamiska utvecklingen i Västeuropa. När amiralen Zheng He i början av 1400-talet ledde en för den tiden gigantisk flotta i flera expeditioner runt Indiska oceanen, från nuvarande Indonesien till Östafrika, kunde han mycket väl ha lagt grunden för Kina som en ”global player”, på samma sätt som da Gama, Vespucci, Magellan och Cook gjorde det för sina uppdragsgivare. Men Zheng He blev inte hjälte när han återvände, en ny regim lade locket på och bestämde att Kina skulle vända sig inåt, inte utåt.

    Jag tror alltså att inställningen till utveckling, kunskapssökande och ekonomisk liberalism är minst lika viktig som hur stora strukturer man har att göra med. Vilka lärdomar ger oss då historien när det gäller EU? Vi kan konstatera att många av medlemsländerna driver en klart protektionistisk politik. Medan Brysselbyråkratins agenda är lika klart frihandelsvänlig, trots att man många gånger får kämpa i motvind. Ökad subsidiaritet skulle med den utgångspunkten vara kontraproduktiv för den som vill ha ett dynamiskt, effektivt och utvecklingsinriktat Europa.

    Så historien kan ge oss råd som går i olika riktningar. Vilka vi föredrar har säkert mycket att göra med vilken grundinställning vi har till EU-projektet som sådant.

    Gilla

    • Fredrik Östman skriver:

      En byråkrati som tror att enhetliga gurkformer och äppelstorlekar, avskaffade öllagar i Tyskland och annat trams har med frihandel att göra, och som dessutom vill höja alla skatter till den högsta förekommande någonstans i unionen och bedriver en destruktiv agrarpolitik, är förstås inte frihandelsvänlig, utan har ingen som helst aning om vad frihandel är.

      Gilla

      • Lennart Göranson skriver:

        Du har helt missat min poäng: Det är inte Brysselbyråkrater som vill ha enhetliga gurkformer, det är nationella intressen som vill få sina gurkor skyddade mot konkurrens från andra medlemsländer. Men besluten tas inte av byråkraterna, deras uppgift är att verkställa de beslut som fattas av Rådet, dvs. representanterna för medlemsländernas regeringar. Nationella regeringar har sedan varit väldigt duktiga på att vilseleda allmänheten så att de tror att allt ont kommer från Bryssel och allt gott från den nationella regeringen. Och du har uppenbarligen köpt den valsen.

        Gilla

  19. Lasse Forss skriver:

    Jag har läst Douglass North och Robert Thomas bok Västerlandets uppgång. Sammanfattningen är att för att skapa välstånd krävs det äganderätt och fasta spelregler. Det senare är naturligtvis till för att skydda äganderätten. Även riskspridning och kapitalförsörjning berörs

    Gilla

  20. Archibald Bomwitz skriver:

    Den Brittiske historikern John Roberts behandlade saken in sin utmärkta TV-serie från 1985: The Triumph Of The West: The Origin, Rise, and Legacy of Western Civilization.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.