Statens våldsmonopol – låter ruggigt!

Nils Lundgren

Nils Lundgren

Liberaler vill hålla staten kort, motsätter sig våld vid konfliktlösning och ser monopol som ett motbjudande samhällsfenomen. Det ter sig därför paradoxalt att ett liberalt samhälle måste bygga på statens våldsmonopol. Visst finns det än i dag intelligenta anarkoliberaler som anser att det inte behövs någon stat över huvud taget, men den reellt existerande liberalismen kräver statligt våldsmonopol.[1]

Den som inte har läst sin Max Weber, kanske inte ser hur fundamentalt det ruggiga begreppet statens våldsmonopol är för rättsstaten, demokratin och marknadsekonomin. Men varje gång jag tar upp begreppet på en ekonomikurs, utlöser det en stark aha-upplevelse bland deltagarna, eftersom de så sällan möter det i debatten.

Definitionen på en stat är att det finns ett territorium över vilket någon institution har monopol på att använda våld. I en rättsstat utövas detta våldsmonopol under lagarna och i en demokratisk rättsstat stiftas lagarna dessutom av folket. Även Zimbabwe är dock en stat, eftersom Mugabe har våldsmonopolet.

Det är dessvärre inte bara politiskt existentiella frågor som försvar, personlig säkerhet och demokrati som vilar på statens våldsmonopol utan alla politiska beslut även i små frågor. Därför känns det ofta fel. Skall jag, ytterst med hjälp av statens våldsmonopol, tvingas finansiera kommunens äventyrsbad, morrar vän av ordning. Skall jag tvingas subventionera överklassens operabiljetter, ryter klassmedveten operahatare. Skall jag, som hatar Robinson, tvingas betala tevelicens, väser den unge moderaten. Planka.nu uppmanar unga socialister.

Civil olydnad framställs ibland som progressivt, modernt; friheten på barrikaden. Men vi kan inte individuellt få välja vilka lagar vi vill lyda. Laglydnad för alla måste upprätthållas strikt med hjälp av statens tvångsmonopol, annars faller samhället samman. Den liberala kampen förs därför för att begränsa politikens domän, det vill säga den del av samhällslivet som styrs med politiska beslut, för att inte allt fler medborgare skall underkastas beslut de står helt främmande inför. En mindre stat med ett fast grepp om våldsmonopolet är liberalismens mål.

Åt vilket håll går då utvecklingen i vår tid? Dessvärre sannolikt åt motsatt håll. Somalia, Afghanistan och Syrien är stater i förfall, det vill säga att ingen har våldsmonopol. Krig i vår tid utkämpas inte mellan välstyrda nationalstater utan inom stater och unioner i förfall. Krigsherrar, upprorsrörelser och knarkmaffior utmanar med framgång statsmakten. Brottssyndikat av olika slag har stor och antagligen växande makt även i väletablerade nationalstater i Västeuropa och Nordamerika. Vi talar i Sverige om rysk och turkisk maffia, Hells Angels, Bandidos, med flera som utmanar statens våldsmonopol på områden som narkotikahandel, prostitution, restauranger och byggbranschen. Det blir allt vanligare att folk skjuts ner på offentlig plats och polisens lakoniska omdöme är normalt ”uppgörelse i undre världen”. Den pågående rättegången mot Södertäljes undre värld visar att även den svenska statens våldsmonopol utmanas och behöver medborgarnas stöd. Men samtidigt växer statens omfång. En farlig kombination!

Weber, Max, The Vocation Lectures, Hacket Publishing Company, Indianapolis, 2004

Krause, Keith, War, Violence and the State, The Graduate Institute, Geneva, 2012

[1]Den intresserade kan söka på namn som Murray Rothbard och David D Friedman på nätet. Det är väl värt besväret.

20 reaktioner på ”Statens våldsmonopol – låter ruggigt!

  1. Lennart Bengtsson skriver:

    Det krävs knappast några fördjupade kunskaper i historia för att inse att en nationalstats upplösning är ett av de mest allvarliga händelser som kan inträffa. I enstaka fall är det nödvändigt om nationalstaten har urartat som Nazityskland men i de flesta situationer följer långa perioder av kaos, elände och socialt förfall. Den senaste tidens föga genomtänkta ambitioner att ”liberalisera” länder bland MENA staterna visar vad som händer när en nationalstat kollapsar. i dessa fall måste man tyvärr säga att efter ont kommer ont värre. Motsatsen kan ses i Kina där man av egen kraft återskapat en stark nationalstat. Denna skiljer sig från vad vi har i väst men jag tror ingen vill ha tillbaka det Kina som vi hade för 100 år sedan.
    De radikala idéer som blir allt vanligare i Sverige att gradvis lösa upp nationalstaten och låta svensk välfärd spridas till alla jordens hörn visar på en total brist på insikt inte minst bland den yngre generationen. Man kan bara hoppas att förståndigt folk i landet kan bidra till en sådan insikt. Dagens inlägg är därvid viktigt.

    Gillad av 2 personer

  2. Lars Lind skriver:

    De demokratiska staterna verkar ha bakbundit sig själva . I DDR fanns inte Hells Angels eller maffior
    I Spanien & Portugal under Franco & Salazar fanns inga etniska gangstergäng ,
    Allt det vi upplever här och nu -att t.o.m. poliser , brandmän och sjukvård anfölls av invandrare ..? Otänkbart. !!
    Nej..jag föreslår inte diktatur – men väl att de demokratiska staterna måste sluta vara så tandlösa.
    Bara det faktum att folk som ”flytt för sina liv” till Sverige och försörjs av oss och våra skattemedel ,uppehåller bostäder vi själva behövt……tackar för hjälpen med bilbränder och en omfattande kriminalitet, Det är oerhört utmanande. och provocerande för rättskänslan att förövarna och deras familjer/klan inte bums sänds hem.
    F.ö borde väl folk som är seriöst intresserade av en tillvaro i Sverige lägga av klädsel som är lämplig i länder med stark värme och sandstormar ?

    Gillad av 3 personer

  3. Aha skriver:

    Även om liberalerna vill hålla staten kort tror jag ändå att många omfattar fördelen med gemensamt finansierad infrastruktur. Utgångsläget idag är att vi har gigantiskt gemensamt ägande i form av infrastruktur, skolor, sjukhus, kulturbyggnader etc. Att kombinera detta med mer eller fri invandring som vissa liberaler förespråkar är liktydigt med att vi skänker bort våra tillgångar utan motprestation, särskilt allvarligt blir det om invandrarna inte lyckas få arbeta och att de därför inte genom skatt kan bidra till våra gemensamma tillgångar.

    Att man som nu, liberaler och vänstern i ohelig allians, verka för bortskänkning av konungariket Sverige är anmärkningsvärt och kan endast ske genom att media inte upplyser om konsekvenserna.

    Gillad av 2 personer

    • Lennart Göranson skriver:

      Begreppet ”liberaler” – somliga skriver ”fisliberaler” – har för många blivit en spottkopp. Här beskylls liberalerna för att skänka bort konungariket Sverige. Jag kan inte läsa Nils Lundgrens förträffliga inlägg som en önskan att skänka bort Sverige utan precis motsatsen. Och ändå skulle jag vilja karakterisera hans linje som klassiskt och renodlat liberal. Så mitt förslag är att vi alla är lite noggrannare med semantiken, etiketterna och invektiven.

      Gilla

      • Aha skriver:

        Ganska ofta ger liberaler uttryck för fri invandring utan att precisera hur befintliga kollektiva tillgångar ska hanteras samt huruvida de invandrade har förutsättningar att framöver bidra till det kollektiva bygget.
        För det senare är många länder betydligt noggrannare än Sverige. För det förra kanske vi framöver får se krav på inträdesbiljetter.

        Min uppfattning är att liberaler (svenska) ofta ger uttryck för stor/fri invandring utan motkrav. Om jag nu inte kallar dem för fisliberaler så kallar jag gärna dem tokliberaler.

        Gilla

      • Lennart Göranson skriver:

        Inlägget handlar om våldsmonopolet, men vi tycks hamna i invandringsdiskussionen ändå. I vilket fall som helst så har faktiskt alla riksdagspartier utom SD stått bakom den kravlösa inställning till invandringen som har gällt under lång tid men som kanske börjar omvärderas nu. Alltså även fismoderater, fiscenterpartister, fiskristdemokrater, fissocialdemokrater, fismiljöpartister och fisvänsterpartister. Eller är det så att du inkluderar alla andra partier än SD i det förhatliga begreppet liberaler? Det blir ingen bra diskussion på det sättet.

        När det gäller sakfrågan är jag helt införstådd med att våldsmonopolet bör hävdas effektivt på det område som är statens revir, samtidigt som det reviret bör begränsas så att staten inte utan goda skäl lägger sin hand över det som medborgarna vill ordna på sitt eget sätt. Jag vill också lägga till att rättsväsendet sedan gammalt har en svag ställning i Sverige. I många andra länder kallas rättsväsendet för den tredje statsmakten (och massmedia den fjärde). I vårt land är det inte så, och rättsväsendet har länge setts som enbart politikens förlängda arm. Det är bl.a. den inställningen som gör att vi inte har någon konstitutionsdomstol i Sverige. Genom den politiska demokratin förhindras att en minoritet förtrycker majoriteten. Men den makten bör balanseras med ett rättssystem som skyddar minoriteten från övergrepp från majoritetens sida.

        Gilla

      • Fredrik Östman skriver:

        Begreppet ”fisliberal” är väl etablerat. Det är bildat till det liknande begreppet ”fisförnäm”. Liksom en fisförnäm person anser sig i kraft av att vara förnäm också vara en bättre människa än andra, anser sig en fisliberal person i kraft av att vara liberal vara en bättre människa.

        Det är för övrigt som vi ser här svårt att veta vad liberalerna vill, vilket försvårar för semantiken. Men de har historiskt alltid velat, och det har de väl inte slutat med.

        Gilla

  4. Fredrik Östman skriver:

    Liberaler vill hålla staten kort!? De påstår det ibland, men först måste de bara… Och så växer liberalstaten över alla bräddar.

    Statens våldsmonopol är ett mycket abstrakt begrepp som likväl täcker bara en liten del av det som antagligen avses. Bättre är att tala om Rule of Law. Land skall med lag byggas. Vi har fjärmat oss betänkligt från den principen under lång tid, men extremt på sista tiden.

    Gilla

  5. Sixten Johansson skriver:

    Ja, samhället har blivit tandlöst, men hur ska det då kunna börja tugga hård föda igen? Var finns mammas tuttar att suga på? Ska vi odla barnatron att vi aldrig behöver bli vuxna och gamla, för en dag börjar nog tänderna spricka fram igen av sig själva? Ska vi låna lösgommar från grannen? Eller finns det lite tänder kvar i samhällsmaskineriet, men själva gommen har blivit så uppmjukad att ingen vågar tugga?

    Om man är väldigt rädd för allt obehagligt vill man aldrig gå till tandläkaren. I synnerhet inte om politikerpappan och journalistmamman säger att det verkligen inte behövs för så illa är det inte och allt ont och obehagligt går alltid över av sig själv, på ett eller annat sätt, förr eller senare. Och medan man väntar är det bara att blunda och hålla för öronen hårt och länge – precis så här som pappa och mamma.

    Gillad av 1 person

  6. Jan W skriver:

    Detta är uppenbarligen en viktig diskussion. Jag har inte tyckt det tidigare. Som jag uppfattar det har välfärdsstaten i grova drag haft ett mycket stort för att inte säga massivt stöd bland medborgarna.

    Nu har emellertid de styrande, med hjälp av våldsmonopolet, beslutat att pålägga medborgarna enorma kostnader. Kostnader som är både av ren ekonomisk art och annan. En politik som har högst tvivelaktig stöd bland medborgarna. Detta trots en massiv propagandapparat, med vilkens hjälp man hittills någorlunda lyckats sopa kostnaderna under mattan.

    Jag har tidigare, åtminstone till del, uppfattat denna diskussion som en murbräcka för att bryta ner välfärdsstaten. Vi lever idag i ett mycket komplicerat samhälle där alla arbetsinsatser behövs för att åstadkomma det välstånd vi åtnjuter. När man då hör de mest välbeställda oja sig över att de inte får sin beskärda del av kakan så kan det vara svårt att dela bekymren. Men principerna kan vara viktiga ändå.

    Å andra sidan om det är så, som jag misstänkt, att denna diskussion delvis använts som en täckmantel för snöd egoism så kan det också vara ett skäl till att diskussionen inte fått den genklang den förtjänat.

    Men idag lever vi alltså i en situation där de styrande politikerna använder sin position till skapa och upprätthålla en självbild av godhet och generositet. När detta dessutom inte kräver några egna direkta uppoffringar utan, genom tvång, görs på huvudsaklig bekostnad av andra är det förstås ett frestande handlingsalternativ. Liksom politikerna tycks även vissa myndighetschefer utnyttja sin position för att befästa en självbild av godhet.

    Har man dessutom deltagit i propagandamaskineriet om hur bra politiken i själva verket är (för alla) så är det förstås svårt att inte tro på det. Motsatsen skulle ju innebära att man erkänner att man deltar i ett bedrägeri och det vill nog inte en politiker i vars självbild godhet är viktigt erkänna.

    Generositet och uppoffringar för andra människor är givetvis värt all respekt. Fast om detta endast yttrar sig genom att med hjälp av (staten) våldsmakt tvinga andra till välgörenhet är det knappat värt respekt. Hyckleri är inte värt respekt.

    Tydligen hade en livligare principiell diskussionen om begränsningar av statens makt behövts. En och annan, inklusive undertecknad, har inte förstått det i tid. Kanske finns här också ett ansvar hos dem som utnyttjat diskussion för att främja snöd egoism. (Möjligen en fantasi)

    Gillad av 1 person

  7. Gunhild skriver:

    När människan blev bofast, i och med, jordbruket, blev hon låst till ett stycke land.
    Beroendet förstärktes än mer i och med att befolkningarna då också kunde växa sig stora. Möjligheten till ett liv fästes i jorden, som en navelsträng, för ett allt större antal människor. Men en navelsträng kan lätt klippas av. Det innebar därmed en ökad sårbarhet, jämfört med vad det mer nomadiska livet i ett jägarsamhälle innebar, med sin rörlighet, och lätta utrustning. Det gick inte heller att ropa på hjälp för bönder, när angrepp från större rövarband skedde. Den del av moder jord man gjort sig beroende av, fick man själv försvara. Man gick samman i bygden. Barn, fruktsamma kvinnor och boskap, var den viktigaste länken mot framtiden och ett fortsatt liv. Man byggde därför försvarsborgar i sten, med höga grova palissader. Det finns runt 1300 äldre borgar i Sverige. 388 av dem i Södermanland. De flesta uppförda under Folkvandringstiden, den orostid som inträdde när romarriket sakta kollapsade, och lämnade ett maktvakuum, och inga egentliga länder längre fanns. Enorma arbetsinsatser har lagts ned på alla dessa fornborgar, eller tillflyktsborgar som de ibland också kallas. Bönderna har slitit hårt för att få någon typ av försvar. De ligger alla strategisk förlagda, gärna vid vatten, och om möjligt på en hög lätt försvarad höjd. Våldsmonopolet vägrade bondesamhället att släppa till rövarbanden. Att bruka våld blev livsnödvändigt, när navelsträngen till moder jord hotades att klippas av. Så det ”nödvändiga våldet” uppstod i och med vårt beroende av jordbruket. Ett för stort fokus på länder kopplat till våldsmonopol kan annars lätt missa djupet i den tidshorisont man måste ha.
    Att sedan stora resurser uppbyggda i mer högstående samhällen, ökar på möjligheterna till genvägar för rikedom, för de samvetslösa, genomsyrar naturligtvis resten av människans senare historia. Och finns också runtomkring oss, här och nu. Men då blir samhällets försvar mer komplext och bredare i sitt upplägg.

    Gilla

  8. Sixten Johansson skriver:

    I dag finns en läsvärd ledare i GT, en intervju med Storgöteborgs polischef Erik Nord: ”Vi behöver retirera till en likhet inför lagen”. Den handlar om handfallenheten inför EU-migranterna, som polischefen beskriver frispråkigt och självkritiskt. Återstår att se hur långa tyglar han får.

    På grund av all mörkläggning och förljugenhet är det hela tiden svårt att bedöma allvaret och proportionerna i det som nu händer. Mer och mer sipprar fram t ex från Tyskland om olika migrantgruppers aggressiva, arroganta, svinaktiga eller våldsamma, farliga beteenden och attityder, t ex en skakande berättelse av en kvinnlig tjeckisk läkare som har arbetat på ett sjukhus i München. I österrikiska ”Kronen Zeitung” skrev chefredaktör Christoph Biró nu under veckoslutet en uppseendeväckande ledare om liknande händelser. Han har nu tvingats dra sig tillbaka för en tid och beklagar att han gick för långt.

    I en finsk tidning läste jag att det i Tyskland sedan år 1952 finns en myndighet som bevakar att i synnerhet alla offentligt anställda uttrycker sig politiskt korrekt: ”Bundeszentrale für politische Bildung”, som lyder under inrikesministeriet. Den ska främja demokrati och frihet med hjälp av kampanjer och upplysningspaket om hur man lämpligen ska uttrycka sig och kunna identifiera högerextremister. 200 tjänstemän centralt, dessutom organ i varje förbundsrepublik. Mer än 40 miljoner euro om året satsas på kampanjer och bildningsverksamhet.

    Locket ligger alltså hårt på i flera EU-länder. I Danmark har man gått motsatt väg och verkar ha lyckats bra. Frågan är vad som händer när trycket under ett alltför tätt lock blir så starkt att det plötsligt flyger i väg och även våldsmonopolet sprängs. Nils Lundgrens beskrivning i sista stycket skulle kunna redigeras ner lite och bli omslagstext till en sciencefictionbok eller en kriminalroman, men dessvärre handlar den om dagens verklighet.

    Gillad av 1 person

  9. libertas skriver:

    ” våldsmonopol på områden som narkotikahandel, prostitution, restauranger och byggbranschen.”

    Precis som under förbudstiden i USA då kriminella blev rika på spritförsäljning, men det måste vara spritens fel eller marijuana. Vapen i händer på en skötsam befolkning som inte är kriminella eller poliser diskuterar ingen heller. Inte heller att europeiska amerikaner (vita) dödar varandra med vapen i samma grad som vita européer i europa.

    Tänk om vi vore en skattebefriad vapenbärande befolkning som inte behövde betala för statens illdåd och expansion mot befolkningen.
    Läs boken More Guns – Less Crime, eller argumentera för hårdare svärdlagar.

    Gilla

    • Onatario skriver:

      Jag fattar inte vad du vill ha sagt? Varför ska man diskutera vapeninnehav hos laglydiga medborgare och polisen såvida det inte är ett problem? Annars tycker jag du beskriver dagens USA fast du utlämnar alla svarta som skjuter svarta – jag trodde att liberaler ansåg att alla människor ska behandlas lika – eller menar du att vita liv är mer värdefulla?

      Gilla

      • libertas skriver:

        Jag menar förstås att alla ska behandlas lika och jag är för vapenägande för alla kulörer. Vad jag talar om är att vänstern i USA, samt så kallade social justice warriors i Sverige oftast anklagar vita män för att vara våldsamma och att just dom behöver mer restriktioner än andra grupper. Ur det perspektivet är det ganska intressant att så få skjutningar sker av vita både på en kontinent med liberala vapenlagar och en annan kontinent utan. Eftersom den här debatten om friheter och rättigheter förs i Europa och den här bloggen handlar om Sverige i synnerhet, där majoritetsbefolkningen är vit så menar jag att om vi lättade på vapenlagarna så skulle inte onda vita män skjuta sönder allt så fort det inträffade. Jag presenterar alltså argument för lättare vapenlagar i förväg. Sen tror jag inte onda svarta eller någon annan skulle skjuta sönder allt heller om vi lättade på vapenlagarna eftersom alla som är skötsamma oavsett hudfärg är just skötsamma.

        Gilla

      • libertas skriver:

        ”Varför ska man diskutera vapeninnehav hos laglydiga medborgare och polisen såvida det inte är ett problem?”

        Jag menar även att man inte diskuterar att lätta upp vapenlagarna för
        den skötsamma delen av befolkningen alls i Sverige, eller har du
        sett någon debatt ang det i SVT nyligen, kanske någon av de stora tidningsjättarna?

        Gilla

  10. Tompa skriver:

    Jag har bar en komentar till det hela; Lex Fuxborg – Thomas Fuxborg, presstalesman vid polisen som sa -”Man ska inte stirra sig blind på en lag”.
    Om inte våldsmonopolet följer lagen så kan man rimligen inte förvänta sig att alla andra ska det…..

    Gilla

  11. Sixten Johansson skriver:

    Jag rekommenderar varmt Hans Odebergs bloggpost i dag på bubbavel.blogspot.com: ”Åter till Trollhättan”. Han resonerar rättframt kring dagens situation och kommer med konkreta förslag på hur våldsmonopolet skulle kunna återupprättas.
    Många vet vad som oundvikligen skulle behöva göras, men det är helt uppenbart att den politiska viljan och förmågan saknas på regerings-, riksdags- och högsta tjänstemannanivå.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.